Det 50:e hungerspelen

Supeeer!helt awesome, vet knappt något om hungerspelen men strunt samma, fattar endå underbart kapitrl, men snyft stacksrs haymitch(hoppas jag stavade rätt)

Lika otroligt awsome som vanligt!

Kan det inte komma ett nytt kapitel snart? Det var ju evigheter sedan!!!

Haymitch ser sin mamma och lillebror lämna rummet och han saknar dem så fort de försvinner ut ur hans synfält. Det faktum att han inte vet om han kommer återse dem eller inte gör saknaden värre. Men nu är inte de rätta tiden att visa känslor eller svaghet. För snart ska han möta de andra spelarna från distrikt 12 igen, och även om de kommer från samma distrikt så är de ju motståndare i arenan. Om de tycker att han verkar svag kommer han kanske blir den de försöker döda först, det lätta bytet. Så han formar ansiktet till en sammanbiten min innan han låter sig ledsagas ut i hallen där de andra spelarna, några till fredsväktare, Aidos Dogn och Lee Matthews väntar. Det är ett grymt sätt att tänka egentligen, tänker han, men det är nödvändigt. Nödvändigt om han vill överleva och om han vill träffa de han älskar igen. Och det vill han.


“En halvtimme till tåget går! Rappa på!” ropar Aidos Dogn och börjar gå genom korridoren och ut ur Rättens hus. Spelarna följer efter honom, tätt följda av fredsväktarna. Egentligen är bevakningen onödig, tycker Haymitch. För de vet alla att om man inte lyder huvudstaden så råkar ens familj illa ut.


De kommer fram till tåget. Vagn efter vagn av stålgrå metall sträcker ut sig på spåren. Ett väldigt långt tåg för fyra spelare och deras följe, tänker Haymitch. Men de transporterar väl andra saker med på samma tåg, kommer han sedan på. En dörr i vagnen öppnas och Aidos hoppar genast upp för de tre trappstegen som leder upp till korridoren inne i tåget. Eller, hoppar och hoppar, med hans enorma kroppshydda blir det mer som en blandning av klättrande och krälande. Det ser ganska roligt ut, och på första gången på hela dagen flinar Haymitch till. Maysilee Donner skrattar också till och deras blickar möts för ett ögonblick.


När Aidos tagit sig upp för den lilla trappavsatsen stannar han och vänder sig mot spelarna.

“Här har vi då tåget som kommer att förflytta oss till huvudstaden! Detta kommer att bli en resa som ni sent kommer att glömma!”

“När vi dör i spelen kommer vi ju glömma den. Vilket minst tre av oss kommer göra. Förmodligen fyra.” hör han plötsligt Maysilee viska i hans öra. Han blir förvånad över att hon överhuvudtaget pratar med honom, och kommer inte på vad han ska säga.

“Jp hit då!” ropar sedan Aidos, och de börjar (meed mycket större smidighet än Aidos själv ta sig upp för den lilla trappan.o, han tror nog att vi kommer att ligga i våra gravar och tänka tillbaka på denna fantastiska resan.” viskar han tillbaka efter några sekunder.

Maysilee ler till svar.

“Se så, kom upp på tåget nu!” ropar Aidos sedan, och de börjar (med mycket större smidighet än Aidos själv) ta sig upp för den lilla trappan.

Äntligen!
Så bra skrivet!

Tack!

Det var på tiden!! Awsome kapitel! Längtar till nästa

Bra! Hoppas det kommer mer snart för annars blir det lite knepigt att överleva!

Som jag hart väntat, äntligen ett nytt awsome kapitel - Keep up the good work

Åhhh! Wowow.