Spirande kärlek

Så sjukt bra! Jag älskar den här ff:n!!! Mer!!

Superbra!!

Fantastiskt!

Som många av er säkert har gissat är vissa delar ur den här fanficen baserade på riktiga händelser ur mitt liv, och nu, när fler saker har hänt som har med de personer som här kallas för Penelope, Jack, Alice, Oscar och Emelie att göra, så kan berättelsen fortsätta. Thanx for reading!

Kapitel nio: Juldagen

"Oscar!" Oscar vände sig hastigt om i klassrummet. Lektionen hade ännu inte börjat.
"Vad är det?", frågade han Miranda, som satt snett bakom honom.
"Din syster går i sexan, eller hur?"
"Ja...", frågade Oscar svävande. "Varför undrar du?"
"Jag tror att min bror går i hennes klass. Jack heter han."
"Det stämmer nog", svarade Oscar med det största leende han kunde framkalla. Han hade hört Alice tala om Jack ibland. De brukade brevväxla på somrarna. Oscar såg ut genom fönstret, och det var inte förrän då han kom på vad det var för dag. Snön som låg utanför. Det var juldagen. Han hade nästan glömt det, trots alla presenter han hade fått samma morgon. Oscar rotade i sin väska tills han fick tag i ett hörn på något kantigt.
"God jul, Miranda."
"Åh...Tack, Oscar. Jag har tyvärr ingenting tillbaka. Förlåt", sade Miranda och såg storögt på pojken mittemot henne.
"Det är lugnt", sade Oscar. Han hade inte väntat sig att få något tillbaka, så han var inte besviken på Miranda, som började riva upp pappret. Innanför var en låda.
"Öppna den sedan", bad Oscar henne. "När du är ensam."
"Okej", svarade Miranda tyst och lade ner lådan i väskan, men hon hade blivit upptäckt.
"Oscar är kär i Miranda! Han gav en julklapp till henne! Såg ni?" En rund pojke i Oscars klass ställde sig upp, medan Noah kom in i klassrummet. Noah drog genast fram sin trollstav.
"Tror du själv att du har en chans, Oscar? Jag är ihop med Miranda. Hon gillar inte dig. Det gör ingen av oss." Oscar drog sin trollstav och riktade den mot Noah. Oscar var trött på att aldrig säga ifrån. På att sitta tyst och inte göra något åt vad som var fel. Oscar ställde sig upp och hela klassen vände sin blick mot honom och Noah. Oscar skickade röda gnistor mot Noah, som duckade. Trots att de båda pojkarna inte kunde kasta några riktiga förtrollningar som kunde skada motståndaren ännu, så hoppades de båda ändå att gnistorna skulle räcka.
"Sluta!", skrek Miranda och såg på de båda. Oscar mötte hennes ilskna blick och sänkte genast staven. Han satte sig ner igen och började nervöst peta på sin fjäderpenna. Han tänkte sluta när Miranda sade åt honom att göra det, men Noah verkade däremot inte lyssna. Han höjde trollstaven ännu en gång mot Oscar, som varken tänkte eller kunde göra något motstånd. Oscar såg som i ultrarapid hur Noahs rörelse stannade av. En sträng röst hördes från dörröppningen.
"Vad har ni för er, Mr. Smith?" Det var McGonagall. "Kvarsittning och tio poängs avdrag till Hufflepuff."
"Men det var Oscar som...", började Noah. "
"Inga men, Smith. Trollformler eller gnistor får inte kastas på en annan elev utan en lärares godkännande under några omständigheter."

♦

Alice kände sig ensam. Wen hade åkt hem över julen, och det hade både Erik och Allan också gjort. Det var nu hon var tvungen att välja vem hon skulle spendera sin jul med. Jack, Jake eller rent av ensam?

Det var juldagsmorgon och Alice satte sig upp. Hon och Cindy (de enda som var kvar i Alices sovsal) öppnade paketen tillsammans.

God Jul, Bitch!, stod det på ett paket, och Alice förstod att det var från Wen. Alice öppnade det. Däri fanns ett sminkset och en mycket vacker klänning.
"Till sexans avslutningsfest" stod det på. Wens pappa var med i Hogwarts styrelse och fick ofta veta saker om fester och så vidare tidigare än de flesta andra. Sexorna skulle alltså ha en avslutningsfest. Alice betraktade klänningen. Det var en fodralklänning med en förtrollning över så att den skulle anpassa sig till den som bar den. Färgen var lila, med svart spets i ryggen. Alice gick vidare till nästa paket. God Jul från Jake, stod det på i skiftande bläck i olika färger. I själva paketet låg ett vackert halsband i silver och blått. Alice tyckte att det var mycket vackert med de blå stenarna som vackert hängde i silverkedjan. Hur skulle hon tolka det? Som en kärleksgest? Men Alice var ju inte intresserad...

När Alice hade öppnat alla paket letade hon frenetiskt. Det måste finnas ett till här någonstans. Ett från Jack. Och där var det. Ett avlångt paket under alla papper. Alice öppnade det med hjärtat klappande snabbare än någonsin. I lådan låg en blomma, en vit ros. Tillsammans med den låg en liten parfymflaska och en lapp.

Du är en riktigt bra vän, Alice. Jag älskar dig för det. Ha en bra Jul. //Jack
Alice stirrade på lappen ett tag.
"Jag älskar dig med", mumlade hon fram.
"Vem?", hördes en röst och Alice hoppade till.
"Vad?", frågade Alice. Det var Cindy som hade frågat. Hon såg enträget och nyfiket på Alice.
"Wen", ljög Alice fram och lade lappen under kudden. Hon visste hur mycket Cindy gillade skvaller.
"Har du hört det där med Penelope? Penelope Montgomery?", frågade Cindy flinande. Hon kunde tydligen inte vänta med att berätta nyheten. "Hon är lesbisk." Alice såg förbryllat på Cindy.
"Lesbisk? Är du säker på det. Du menar väl Penelope från Slytherin? I sjuan? Hon var tillsammans med Jacob innan."
"Jacob? Din Jacob?"
"Han är inte min Jacob." Alices kinder blossade upp.

SUPERBRA!!!!!

Bra!

Bra.

Kapitel tio: Jake, Jack och Hange

Penelope betraktade henne och förstod med ens varför Emelie hatade henne. Där satt Alice vid Ravenclaws bord och förstrött petade i sin omelett. Alldeles ensam. Penelope visste att den som var ensam var utsatt. Det var därför hon hade satt sig med en massa pladdrande slytherinare. För att inte vara utsatt. Den där Alice kunde inte vara något vidare smart. Eller hon kanske ville vara utsatt och uttråkad? En pojke satt en bit bort och tittade på henne. Jacob. Penelope himlade med ögonen. Kunde inte Jake hitta någon bättre än det där bleka freaket? Tydligen inte. Penelope gav Jake en liten knuff med en besvärjelse från sin trollstav så att han tittade upp. Hon tecknade åt honom med ett pekfinger att hon ville att han skulle komma.
"Vad vill du, Pen?" Han verkade inte speciellt glad över att se henne, och Penelope var inte särskilt överraskad. De hade knappt pratat med varandra sedan Penelope hade ljugit och sagt att hon var lesbisk. Nu ville hon ha Jake tillbaka. Mest för att kunna få Professor Hange att bli avundsjuk.

"Jag har saknat dig och vill be om ursäkt, Jakie. Jag ljög för dig eftersom.... eftersom min farfar do och jag inte orkade med ett förhållande just då."
"Det är lugnt", sade Jake, som Penelope visste att han skulle.
"Det är en Hogsmeadehelg snart, Jakie..." fortsatte hon förföriskt men med blicken riktad mot lärarbordet och professor Hange som satt och såg på henne med ett leende.
♦

"Alice!" Alice skyndade på stegen, för hon kände igen Jacks röst, och han var säkerligen med Emelie nu. Dessutom hade han gett Alice en parfym. Skulle hon ens ta det som en komplimang? Att hon luktade så äckligt att hon behövde parfym? Rosen hade varit fin iallafall.

Alice vände sig om, och lät vresigare än hon hade tänkt sig.
"Vad vill du?", frågade hon en mycket förbryllad Jack.
"Är du okej, Alice sprallis?" Han skrattade lätt. Alice svarade inte. Hon hatade när han gav henne smeknamn. Det kändes som om det var för att förminska och trycka ner henne.
"Var är Emelie? Ska du inte vara med henne?" Alice mötte Jacks gröna ögon.
"Hon är hemma över lovet", sade han mjukt. "Var är Oscar?"
"Samma", svarade Alice. "Tack för julklappen förresten." Något som Alice tolkade som rodnad dök upp på Jacks kinder. Rodnade han? Alice intalade sig att hon hade missuppfattat situationen.
"Tack själv." Jack började gå vid hennes sida. "Det var ett fint album du gjorde. Hur kom du på idén?"
"Jag hittade massa foton på oss genom åren och tänkte att det kanske var en bra idé", sade Alice med en axelryckning. Jack såg på vad hon hade under armen, sitt ritblock. Han snodde åt sig det innan Alice hann stoppa honom. Han bläddrade igenom bild efter bild. Några var självporträtt på Alice själv. Några visade Oscar och flera var av Wen. Ett stort antal var också av Jack. Han log brett.
"Men det är ju jag! Jag visste inte att..." Han tystnade och Alice kunde nästan höra sitt eget hjärta dunka i den korta tystnad som hade uppstått. "Vad duktig du är. Jag är väldigt imponerad, och stolt förstås." Han log mot henne, men då kom någon runt hörnet av korridoren.
"Vad tittar ni på?" Det var Argus Filchs röst. "En plan för att kunna smuggla in huggtandsfrisbees kan jag tro!"
Jack visade upp en av teckningarna ur Alices block och hon rodnade.
"Visst är den grym!", sade han med ett flin. Filch nickade missnöjt och lunkade iväg. Alice rös. Hon hade i inte mycket för vaktmästaren.
"Läskig eller hur?", frågade Jack. Alice började återigen röra sig framåt vid hans sida efter att hon hade tagit tillbaka ritblocket.
"Tack", sade Alice. "För att du gillar mina..." Jack stoppade henne.
"Alice..." Alice visste att han förstod. Jack visste hur hon kände och nu tänkte han berätta för henne att känslorna inte var ömsesidiga.
"Vill du gå på månskensbalen med mig?" Jack såg stadigt in i hennes blick.
"Va?", frågade Alice förvirrat.

Superbra!