Den eviga kampen

Roligt med nya läsare! ^^


•••

Kapitel 9.

Jag hoppar så högt att min hand nästan slits ut ur Dominicks.
”Ni skrämmer ju livet ur mig!” väser jag.
”Men dina tårar…?” säger Dominick och stryker bort några med tummen.
”Blodröda, ja jag vet.” Faster Cynthia går bort mot dörren och låser den. Hon håller kvar fingrarna i några extra sekunder av någon underlig anledning.
”Lova!” viskar jag tillbaka.
”Jag lovar”, säger han och kysser mig lite tveksamt. Jag kysser honom tillbaka men kommer sen på att det är min fasters kontor vi är i.
Jag kollar bedjande på henne och ser att hon slappnar av och blir sitt vanliga, coola jag igen.
”Jag säger inget. Men låt oss ta bort den där förseglingen nu.”
”Tack”, säger jag. ”Hur ska du lyckas ta bort förseglingen?” frågar jag tvivlande. Hon fnyser förorättat.
”Jag är en Breakow”, svarar hon enkelt och kommer fram till mig. Jag kollar snabbt omkring i hennes kontor. Röda väggar, svart matta, ett brunt, ett överfullt skrivbord med en papperskorg bredvid, och en gammaldags klädhängare vid dörröppningen, inga fönster.
”När jag har tagit bort förseglingen kommer du att höra ett namn. Det namn du hör är personens namn som har lagt förseglingen över dig. Förstår du?” Jag nickar. Hon kollar in i mina ögon och då brister något inom mig. Jag ramlar ner och tappar taget om Dominicks hand. Jag darrar och känner smärtan i hela kroppen när förseglingen ger vika och spricker.
”Ashley!” skriker Vatten skräckslaget. Va?
”Det är hon som har sålt sin själ!” Jag grimaserar till.
”Det där kommer aldrig funka”, fnyser Ashley.
”Kanske det”, säger min faster. ”Men vi vet inte eftersom att förseglingar är olagliga och de gånger man har lyckats förstöra en försegling har personen faktiskt hört en röst”, säger hon och rycker på axlarna. Hon kollar oroligt ner på mig.
”Hur mår du? Du ser inte ut att må så bra…
Hörde du något?”
”Ja…” nickar jag. Jag vänder mig mot Ashley.
”Visa din sanna skepnad.” Ashley fräser mot mig och ett sken omger henne.
När hon kollar på oss senare så har hon långt, svart hår, mörka ögon utan slut, snövit hy, och svarta, stora vingar som knappt får plats i kontoret.
Dominick tar tag i min arm, och Patrick gör likadant med Angel.
Ashley tar tag i Michael och tar tag i hans hår och rycker huvudet bakåt. On böjer huvudet framåt mot hans hals. Michael grimaserar och stretar emot.
”Fräcka varelse som stretar emot!” fräser hon och biter honom i halsen. Ett ljudlöst skri formar hans läppar men när huvudet flyger av kroppen så skrynklar båda delarna ihop. Hon börjar vifta på vingarna och då slår det mig.
”Hon tänker flyga iväg!” skriker jag över ljudet från vingarna.
”Hur?” frågar faster Cynthia och Angel i mun på varandra.
”Hon utövar svartmagi!” fortsätter jag.
”Ni kommer aldrig kunna stoppa mig, jag ska döda er varenda en innan jag vilar!” skrattar Ashley. En blodröd eld omringar oss alla och tvingar in oss i en liten ring. Elden kommer närmare och närmare samtidigt som den suger ut syret ur luften.
”Vi måste göra något! Jag kan…”
”NEJ!” skriker Angel desperat och hindrar mig från att fortsätta min mening. Hon slår ut med händerna och elden säcks med ett fräsande ljud i samma ögonblick som Angel faller ihop.
”Vad händer?” frågar Patrick oroligt och kollar på mig med uppspärrade ögon.
”Inget. Angel har klaustrofobi, hon svimmar varje gång hon trängs in någonstans”, säger jag och försöker tänka ut en plan.
”Om vi lyckades elchocka henne…” hör jag min faster säga. Nu har jag det!
”Din el kan väl spridas genom vatten?” frågar henne.
”Min el? Vanlig magisk el kan spridas genom vatten, ja”, säger hon förvånat. Jag vänder mig mot henne och börjar viska, utifall att Ashley plötsligt skulle sluta försöka lyfta taket med sin vind.
”Ja. En häxa ska kunna trolla fram el. Jag ska göra en sak, sen så lägger jag ett nät av vatten över henne, okej? Då kommer din el in, elchocka henne tills… tills hon är död”, viskar jag bistert.
”Förlåt!” säger jag till Dominick och kastar mig fram mot Ashley. Jag viftar med handen bakom ryggen och Ashley fångas in i en vattenkula. Den börjar snurra runt i snabb hastighet.
Tillslut brister den.
Ashley ramlar flämtande ihop med dyngsura vingar som blöter ner hela golvet.
”Du dödade mig inte”, hostar hon.
”Självklart inte”, säger jag och kollar ner på henne med avsky. ”Jag är inte som du. Jag satte inte dit Dominick bara för att han avvisade dig när du fortfarande hade en själ. Du gjorde det bara för hämndens skull, få se honom krossas.
Sen lade du förseglingen över mig för du visste att jag skulle kunna rädda honom.”
”Du är för smart för ditt eget bästa, flicka lilla.” Hon höjer vingen och slår sedan ner den igen.
”Ducka!” skriker jag och faller ner på golvet. Vindkastet flyger in i väggen men alla klarar sig. Ashley stäcker ut armen och får tag i mig. Hon drar mig intill sig och stryper mig med armen.
”Laurina!” skriker Dominick och kastar sig framåt.
”Nej!” skriker jag tillbaka och skickar en vindstorm emot honom. Han slås tillbaka och stöter ihop med väggen när han flyger tillbaka.
”Åh, så sött!” kuttrar Ashley och skrattar. ”Ni offrar båda livet för varandra.”
”Nu!” ryter jag och kollar på faster Cynthia samtidigt som jag lägger nätet av vatten över oss. Faster Cynthia bleknar och börjar tveka.
”Gör det!” säger jag. Hon tvekar i någon sekund till men höjer sedan handen. Jag skapar genast en eldkula som jag kan ligga i.
Ashleys klagoskrik hörs enda igenom eldens knastrande, när skriken dör ut så låter jag elden slockna och faller flämtande ihop.
”Laurina! Laurina!” Dominick och faster Cynthia skyndar fram till mig och faller på knä bredvid mig.
”Säg något! Snälla säg något!” ber Dominick och drar upp mig i hans famn.
”Luft!” flämtar jag och känner lungorna åter fyllas med luft. Jag suckar lättat och kollar allvarligt på honom.
”Om någon dödar mig, så kommer det att bli du. Kom ihåg att du är min skyddsängel inte dödsängel”, säger jag och menar vartenda ord. Först blir jag nästan psykiskt förstörd på grund av att ha använt för mycket magi och sen kväver han mig nästan.
”Åh, tack gode Gud!” skrattar han lättat och kramar mig.
”Jaja”, säger jag men kramar tillbaka. ”Hur är det med Angel?” frågar jag och försöker kolla bort mot Patrick som sitter bredvid Angel på andra sidan rummet.
”Vakter!” skriker vår faster plötsligt. Fem uniformerade änglar springer in med vapen i handen.
”Vill ni att vi fångar in honom, ma’am?”
”Nej!” utbrister hon förfärat. ”Fånga in henne”, säger hon och nickar mot Ashley. ”Och sätt henne i en cell.”
”Vilken cell?” frågar en av dem medan de andra tre försöker lyfta henne och få igenom henne och de enorma vingarna genom dörren.
”En cell som reflekterar svartkonst, hon är dödsdömd. Jag ska framför det imorgon, så det blir ett officiellt framförande.
Och en ursäkt till Dominick. ”
Ängeln nickar och går för att försöka hjälpa sina kollegor. Efter att ha rullat in Ashley i sina egna vingar får de ut henne och går till cellerna.
”Ni två måste stanna kvar här”, säger faster Cynthia till Dominick och Patrick.
”Varför?” frågar Dominick och kramar om mig hårdare.
”Valet är imorgon, nu när vi fått tag i mördaren och alla änglar måste närvara.
Laurina och Angel är alldeles för svaga för att kunna åka hem, så de blir tvungna att stanna här åtminstone i en dag. Dominick, har du något förslag på vart de kan stanna?”
”Laurina stannar hos mig. Hon får ta sovrummet medan jag sover i vardagsrummet”, säger han bestämt.
”Har inte jag något att säga om det här?” hojtar jag.
”Självklart har du det. Vad vill du?” frågar han och kollar förvånat ner mot mig.
”… Det var inget”, muttrar jag när jag inser att Dominick precis sa det jag vill.
”Och Angel stannar hos mig”, säger Patrick från deras hörn.
Plötsligt känner jag kväljningarna komma.
Michael…
Jag krånglar mig ur Dominicks famn och springer fram till papperskorgen. Jag känner magen vändas ut och in när jag böjer mig över papperskorgen.
Oturligt nog så ligger papperskorgen precis bredvid Michaels skrumpnande och blodiga lik. Jag kräks ännu en gång innan jag låter tårarna rinna. Jag känner halsen brinna när jag inser att Michael dog tack vare mig…
Jag kryper tillbaka till Dominick och snyftar i hans famn.
Jag kollar upp mot honom och ser att även han har tårar i ögonen.
Plötsligt kurrar min mage så högt att alla hoppar till, utom Angel som fortfarande ligger avsvimmad.
”Ska hon inte vakna snart?” undrar Patrick oroligt. Jag kan inte låta bli att le trots Michaels död.
Plötsligt kommer jag på en sak och inser en annan.
”Ande…” viskar jag och kollar på liket som återstår av Michael. Huvudet far tillbaka till kroppen och sitter kvar, blodet försvinner, den skrumpniga huden återgår till sitt ursprung, grimasen som finns kvar på hans ansikte försvinner och han ser fridfull ut.
”Det här är allt jag kan göra…” viskar jag beklagande till Dominick.
”Det är okej.
Se det från den ljusa sidan, han dog och vi fick tag i hans och hans brors mördare, vi lyckades hindra henne från att döda fler och du gråter inte blod längre”, ler an svagt genom tårarna, Jag lutar mitt huvud mot hans bröst när min mage kurrar igen.
”Varför är du så hungrig?” undrar min faster och Dominick.
”Vad tror ni? Jag har varit utan mat i flera dagar, svimmat fler gånger än alla gånger innan tillsammans, jag har släckt eldar, tänt eldar, öppnat en portal, tagit fast en mördare, förlorat en följeslagare och befriat personen jag älskar från dödsdom, och ni undrar varför jag är hungrig?
Och det samma gäller Angel. Patrick, hon är fortfarande bara avsvimmad för hon är hu…” Angels mage kurrar till innan jag hinner avsluta min mening.
”Känner hon lukten av mat så vaknar hon”, ler jag svagt och kramar om Dominick.
Han får aldrig försvinna igen.
”Bra.
Dominick, Patrick, se till att de får mat och får sova lite”, beordrar faster Cynthia de och reser sig. Hon kastar en sorgsen blick mor Michael och börjar gå mot dörren, men stannar vid dörröppningen.
”Och jo, kom ihåg att de bara är sexton, gör inget dumristigt”, säger hon strängt och genomborrar de med sin blick. Hon vänder på klacken och börjar genast skrika ut order så fort hon är utanför. ”Förbered en begravning! Liket ligger på mitt kontor! Kolla cellerna så att Ashley Spencer är kvar!”
”Var inte det här ”rättvisans hus”?” frågar jag Dominick.
”Jo, men ett fängelse ligger högst upp så vi har läkare, poliser, vakter och sådant”, svarar han och ställer sig upp. I ögonvrån ser jag Patrick lyfta upp Angel i famnen och gå härifrån.
”Kom så går vi hem”, säger Dominick och räcker mig handen. Jag kollar en sista gång mot Michael. Han ser i alla fall ut som om han har fått frid.
”Ja”, nickar jag och tar emot handen.


•••

Emmsaan, ser fram emot all kritik Mort, hoppas det kom som en chock xD
( Och Ida Ginny Lovegood, ännu ett kapitel )

Tänk stackars mig som ska sitta och rätta och hitta konstiga formuleringar i den här texten. *suck*

Absolut! (hur långt har du kommit?)
Och du borde vara glad! Du får läsa ALLT medan de andra får väna x)

Jag har inte läst än. Vadå? Jag har också väntat!

Det är bara att komma över, eller msn >.< xD [uggla? haha, det är inte meningen att det här ska finnas här xD]

SÅ HINLA BRA!!!! HAR LÄST ALLT,MSKIT BRA!!!

Awesome! Typ bästa kapitlet hittills! ♥

Bra

Super bra

Jag har haft fullt upp med läxor och prov, så har inte haft tid att skriva en kommentar. Dock läste jag kapitlet för ett tag sedan

Ett mycket bra och spännande kapitel Jag vet inte ifall jag missat eller glömt något, men jag är väldigt fundersam på Laurina blodtårar...

Den där jädra Ashley!! Jag tyckte inte om henne, men jag hade inte väntat mig att det var hon som låg bakom det hela. Trodde väl inte att hon var smart nog

Väldigt effektfullt med både eld, elektricitet och spänning i en enda kompott Jag var lite orligt för Laurina där ett tag Jag trodde hon skulle offra sig för de andra, men jag antar att jag underskattade henne. Hon var tillräckligt smart för att komma på en plan som skulle lösa det hela Stack till i hjärtat när Michael dog på ett hemskt vis Var fint det Laurina gjorde i slutet och fogade samman honom

"Och jo, kom ihåg att de bara är sexton, gör inget dumristigt”, säger hon strängt och genomborrar de med sin blick.
Hehe

Du har fått till ett kapitel som egentligen har allt Spänning, avslöjade hemligheter, uppoffringar, sorg och ett bra slut Mycketbra

Hur mycket mer kommer det att bli?? Ska du avsluta snart eller är vi bara i mitten och har mer att ta del av och uppleva??