Det 52 Hungerspelet(Sv)

JätteSuperBra!! Vill ha mer

God jul alla! Här kommer nästa tack för alla komentarer!
____________________________________________________________________________________________________________________________
När killen har pratat klart så sprider alla ut sig och jag går mot en station där man skjuter pilbåge.
Hon som har den verkar glad över att ha någon att undervisa.
Det går riktigt bra så jag stannar tre kvart och sen går jag vidare och kastar kniv.
När jag sätter första kniven i halsen på dockan så är jag nära att hurra av glädje.
När jag kastat i en timma så roppar killen som hade oss i början ut att det är mat.
Då ser jag att någon har dukat fram en stor buffé i ett annat rum och jag traskar dit.
Jag ställer mig i kön och tar en tallrik och börjar fylla den med mat.
Jag äter min mat ensam och går sedan till en station där mat typ ska bygga kojor att sova i och sådant.
Tillsist slår klockan 5 och vi får ta hissen upp.
När jag kommer upp hör jag hur dom ropar på mig och jag går in i mat rummet.
Där sitter dom ( med dom menar jag Boutrik, Karosinn, mina assistenter ,Liggin ) runt ett stort bord och välkomnar mig.
Alla överöser mig med frågor om hur det gick.
När dom äntligen har tystnat frågar jag undrande:
” Var är Sofus?”
” Han har inte kommit ut på hela dan” svarar Karosinn.
” Han vägrar blankt att öppna dörren” säger mina assistenter i kör.
” Det var inte så bra” och jag känner hur ilskan stigen inom mig.
” Jag går och lägger mig nu.” säger jag så lugnt jag kan och samtidigt hör jag hur klockan slår 7 med sina mjuka behagliga ding dong .
Jag reser mig upp och säger god natt till alla.
Och går sedan ut genom rummet, genom den långa korridoren och öppnar dörren rusar in och vill bara dränka mig skälv bland alla kuddar i min stora säng.
Jag släpper lös gråten och gråter så mycket jag aldrig har gjort i hala mitt liv.
Jag saknar mamma, pappa, Peter men allra mest Felicia.
________________________________________________________________________________________________________________________________
Tack igen!

Supermegaawsome

Tack så mycket för komentarerna dom värmde värkligen!_____________________________________________________________________________________________________________
Jag saknar mamma, pappa, Peter men allra mest Felicia.

Felicia som delat mina tårar i alla år.

Som jämnt stannat vid min sida hur pinsamt det än varit.

Min bästa vän som jag troligt vis aldrig får träffa mer.

Om jag inte dödar massvis av folk utan att dom dödar mig.

Lika enkelt som att borra ett hål genom jorden och krypa

igenom och överleva.

Tillslut måste jag somnat för jag vaknar av ett envist

bankande på dörren.

Den dagen bara svischar för bi och helt plötsligt är det

dags för den dagen vi ska få våra träning resultat.

Jag tar min frukost på rummet och ätet tills jag känner mig

behagligt mätt.

Och kl 10 i 10 går jag ut ur rummet och in i hissen.

Där står redan Karosinn och SOFUS!

Han blänger surt på mig.

Hissdörrarna stängs och hissen åker ner.

” Gör ert allra bästa nu” säger Karosinn.

” Ingen fara” svarar jag henne.

När vi kommer ner i den stora hallen så sitter nästan alla

distrikt där och alla glor på Sofus
.
Är jag överraskad? Nepp inte ett dugg.

Hellre att dom glor på honom en på mig.

Vi sätter oss vid ett bord där det står distrikt 5 på en lapp.

En efter en roppar dom in oss och tillslut är det min tur.

Jag går fram till där man kamouflerar sig och börjar arbeta.

Jag kamouflerar mig in i ett träd och när jag harklar mig

ser jag att flera spelledare söker efter mig med blicken.

Jag hittade något man skulle stoppa i ögonen så dom är

helt gröna.

Jag tar upp min arm och vinkar då ser dom mig och vissa

antecknar på ett block.

”Tack så mycket du kan gå nu” jag struntar i att torka av

mig färgen och tar hissen upp.

När jag står utanför dörren till matsalen så roppar jag:

” Blunda!” jag öppnar dörren och går fram till den stora

skärmen där knappar jag in skog och vipps så har en skog

dykt upp jag .

ställer mig i ett träd och roppar:

” Titta!” dom öppnar ögonen och jag får utrop som var är

du?

Jag vinkar med en hand och då ser dom mig.

” Makalöst, Fantastiskt, Otroligt! Jag går fram till dom och

flera av dom går runt mig.

Då piper det till i Boutrik’s klocka och han utbrister:

Nu börjar det.

Och vi springer mot teven .

Teven slår som vanligt på sig skäl och jag intar en plats i

soffan.

” Vi börjar med distrikt ett…

Som vanligt fick karialisterna högt och trean lite sen var

det våran tur.

” Distrikt 5 Sofus Lickerkwick fick 1 poäng. Och Secilia

Lovtrea får 10 poäng!”

10 det är ju massor!

” Grattis!” följande distrikt är bara i ett enda täcken för mig

och när teven slår av så säger jag god natt och går in i

mitt rum.

Där äter jag en stadig måltid och roar mig skälv med att

titta ut genom mina stora fönster.

Jag äter filer och godis ,soppa , bröd och massor av annat.
_____________________________________________________________________________________________________________________________
Som ni märkte tog jag med lite ifrån förra kapitlet i början Jag ändrade lite så det förhoppnings vis blir lättare att läsa!

Skriv mer!

Supermegafantastisktoemotståndligtoerhörtjätteassaduperbra!!
Ja, det här var lättare att läsa

Vilken tur! Och TACK!!!!!

Jätte bra kapitel!

Tack så mycket jag blev så taggad att jag lägger ut nästa kapitel Nu!
__________________________________________________________________________________________________________________________________________

Jag äter så mycket att jag tror jag ska storkna.

Sen fortsätter jag att titta ut innan jag börjar

slumra till, då kravlar jag över tillmin säng.

Där ligger jag och rullar runt.

Utan att kunna somna.



Döda mig inte ,snälla gör det inte!!!!

du är en nolla och jag gör det du dödade mina

föräldrar!

Nu hämnas jag deras död!

Och Sofus sänker sin kniv mot mitt bröst och jag

känner hur den sjunker in.

Blodet stänker upp i mitt ansikte och jag tar en

sista titt på arenan.

Träsk mark och jag sjunker längre och längre

ner.

Tills jag känner hur hjärtat slutar slå.



Jag sätter mig upp badande i mitt egna svett.

Hjärtat dunkar snabbare en det gjort i hela mitt

liv.

Med hjärtat fortfarande i halsgropen sätter jag

mig upp och tittar på väckarklockan.

6:00 står det.

En evig het kvar tills dom kommer och hämtar

mig.

Så jag lutar mig tillbaka och försöker somna om.

Omöjligt!

Jag snurrar runt och vrider och vänder på mig.

Så jag går ur sängen och beställer lite mat.

Men jag bryr mig inte om vad jag äter utan jag

tänker på min dröm.

Jag dödade aldrig hans föräldrar det var…

Dom gick med frivilligt!

Men jag mins den dagen så klart.

Och innerst inne vet jag att det var mitt fel men…

” Knak, knak, knak,” bankade på dörren och jag

roppar kom in!

Det är Coffie och Loffie. Som kommer för att

göra i ordning mig.

Dom för mig till det rummet jag var innan

paraden under ständigt pladder.

När Jag öppnar dörren så ser jag att badkaret är

fullt.

Men den här gången med vanligt vatten.

Dom ber mig ta av mina kläder och jag kryper

der i vattnet. Det är precis lagom varmt och jag

börjar gnugga bort all grön färg som jag inte tog

bort i går. Jag antar att mina lakan är lite gröna

med.
Coffie och Loffie pratar och pratar. Jag uppfattar

bara några små saker som att jag ska vara en

av dom som ligger i topp på satsningslistan. Men

sen uppfattar jag bara små saker. När all färg är

borta så tar dom fram en stor morgonrock som

jag glatt kryper i. Jag känner att det är nått

värme sak i den för jag blir genast varmare en

det var i badet. Coffie tar fram sminket och

Loffie börjar sminka in mig.

Medans Coffie fixar med mitt hår. Då öppnas

dörren och Karosinn kommer in hon frågar Coffie

och Loffie om det är okey om hon pratar med

mig samtidigt som dom håller på. Det är helt

okey säger dom med vördnad i rösten för hon

har ändå vunnit spelen en gång.

Så hon drar fram en stol och sätter sig på den

medans hon ser på när Coffie och Loffie arbetar.

Så sitter hon en lång stund tills hon slutligen

vänder sig mot mig med ett leende på sina

perfekta välformade läppar och säger med

spänning…
_______________________________________________________________________________________________________________________________________
Det får ni reda på nästa gång! Haha!

Tack igen för alla fina komentarer!
Om ni vet någon mersom ni tror skulle tycka om den här kan ni kanske tagga den här!