Dröm eller Verklighet? En ff om 1D

Jääääätte bra!!!!!! Längtar till nästa kapitel!! ♥

JOHANS POV
Det här var inte bra. Om jag förstod Niall rätt så hade han inte sett henne på en och en halv timme nu och efter som stupet låg ganska nära klippan så hade hon antagligen inte åkt så länge innan hon fallit. När Niall bekräftat ed en nickning att det var hon så tog jag upp min walke talke och anropade helikoptern att komma till stupet vid västra toppen. Vi hade inte haft några olyckor här innan och därför fanns det inget staket. Det var synd att den här Ellen skulle bli den förstå då det verkar ganska alvarliga skador som punkterade organ, brutna ben, blödningar, hjärnskador och köldskador. Ja, det var runt tio minus och det är inte bra om man ligger still sådär i 90 minuter. Ganska snart så hördes helikopter ljud och man kunde se hur den gula helikoptern komma framåt i rask takt. När den var framme nere vi Ellen så hoppade några läkare ut och tog in henne. När hon var inne i helikoptern så flög de upp en bit men stannade sedan till min förvåning vid oss.
”Vill du följa med in?” frågade en tjej till Niall.
”Would you like to join them? Or if you’re scare to fly we can take a car?” Frågade jag honom efter som han såg ut som ett fråge tecken när tjejen frågat.
”Yes please! And it’s not the first time I fly actually.” Sa han och försökte le ett så trovärdigt leende som möjligt. Men jag förstod honom jag skulle också bli orolig om min flickvän ramlat ner för ett stup och detta var ju dessutom omkring 20 meter. En vanlig människa skulle aldrig klara det fallet så jag skulle bli förvånad om hon klarade det.

Nialls POV
Jag satt i helikoptern på väg till sjukhuset det låg visserligen bara 500 meter från stupet men det var det lättaste och snabbaste sättet att för flytta henne på. Jag slängde en snabb blick på henne. Hon såg rätt död ut. Hon var blek och andades inte. Hon hade visserligen puls men väldigt låg och svag. Hon var kopplad till massa slangar som gick härs och tvärs. Till råga på allt så stack hennes vänster ben ut i en konstig vinkel så det var nog brutet. Men smart som hon var så hade hon hjälm. Jag ville inte tänka på vad so hänt om hon inte hade haft hjälm. Men sen slog det mig att hon med största sannorlikhet inte kommer att klara sig. Jag kände hur jag blev sorgsnare. Efter en väldigt kort tur i helikoptern så kände jag hur vi landade på sjukhustes tak. Flera läkare mötte upp oss. Jag försökte hänga med in till rummet där hon skulle bli undersökt men blev stoppad av en dum sjuksköterska. Hon visade mig ett vänte rum. Jag satte mig på en stol och tog upp mobilen. Jag knäppte upp mina pjäxor medan jag väntade på att Harry skulle svara.
”It’s Harry”
”Hi, it’s Niall”
“Have you found her?”
“Yes and I’m at the hospital now.”
“Oh, is she fine?” Den lilla klumpen I halsen som bildtast blev större när han frågade det. Jag harklade mig lite och svarade kort.
”No”
”Is she alive?”
”I don’t know, maybe” Ärligt talat så viste jag inte om hon levde eller inte. Men en sak visste jag och det var att jag antagligen inte skulle få se hennes underbara gröna ögon eller få se den ensamma smilgropen på höger sidan när hon log eller få se hennes fingrar dansa över strängarna på gitarren eller få höra hennes röst, hennes skratt, hennes sång. Jag kände hur något vått började sakta rinna ner från min kind. Jag tappade mobilen och var inte säker på om Harry var kvar eller inte. Men jag hade ingen lust att ta upp den igen så jag lät den ligga kvar där jag tappat den.

Zayns POV
Vi blev alla spända när vi hörde Harrys ringsignal. Han lyfte upp mobilen mot örat.
”It’s Harry” Sa han och väntade på svar. Hans blick blev orofylld när han hörde vem det var. Antagligen var det Niall.
”Have you found her?” Okej nu var jag säker det måste vara Niall. Alla spände sig ytligare lite till. Hur mår hon? Kommer hon att klara sig? Lever hon? Samma frågor gick nog hos oss alla. Harry nickade som tecken på att hon var funnen.
”Oh, is she fine?” Hans blick spändes när han hörde svaret och jag antog att det inte var något som han ville höra.
”Is she alive?” Juste vi viste ju inte ens om hon var vid liv. Eller rättare sagt ingen hade vela tro något annat. Det blev tyst en stund och när Niall inte hört sagt något på ett tag så la Harry på.
”I think he kind of dropped the phone or something.” Vi nickade och började bege oss till vår stuga för att byta om till något lämpligare kläder och skor. Jag kom och tänka på att Niall säkert satt och svettades i sina skidkläder och pjäxor så jag tog med ett par mjukisbyxor, en t-shirt och en hoodie till honom. På vägen ut greppade jag även hans skor. Liam körde den lilla biten till sjukhuset och inom loppet av några minuter så stod vi på parkeringen till sjukhuset. Vi gick in till receptionen och Hanna gick fram och bad om att få träffa Ellen. Tanten bakom disken muttrade lite och sa sedan något obegripligt på svenska. Efter en liten stund kom hon tillbaka och sa att vi skulle ta hissen till femte våningen och där skulle vi antagligen träffa på Niall i vänte rummet. Sagt och gjort så gick vi bort fot hissen. Louis’ glada humör var som bortblåst och alla var nerstämda. Varför skulle detta hända oss? Varför skulle detta hände Ellen? Varför skulle detta hända Niall? Ja, man kunde med all säkerhet säga att han gillade Ellen. När vi gått igenom den långa koridoren på våning fem ett tag så såg vi ett rum med stolar. Det måste vara vänte rummet tänkte jag och gick in. Där satt en väldigt nerstämd Niall med skidkläder och allt på sig. Jag gick fram och gav honom en kram. Han kramade tillbaka.
”Oh, Niall you’re warm like a… like a stove!” sa jag och tittade honom i ögonen. Jag såg att han var nära till tårar. Jag gav honom kläderna och skorna jag tagit med till honom. Log ett smärtsamt leende och tog tacksamt emot de. Han tog av sig pjäxorna, hjälmen, termobyxorna och jackan innan har drog sig bort mot närmaste toalett. Jag tyckte verkligen synd om honom. Han och Ellen skulle verkligen bli det perfekta paret.


Såå det blir nog mer varan eller om ni har tur varje dag nu framöver. Inget mer att säga så stay tune så ni får veta hur detta kommer att gå...

Jättebra!

Superb!

Det här är fantastiskt bra!

Så här hade killarna sett ut om de läst ff:en:

Sant^^

Jag vet, jag ljuger aldrig

Du kan inte svara på vad som händer dig på mitt mugglisgame, jag har skrivit din slåtter, och när det kommer fler deltagare blir det svårt att gissa rätt! (gick off topic upp i himlen nu, men... )