The story of Zeeta (Rollspel)

Joh hade precis klättrat upp i ett äppelträd och tagit ett fint, rött äpple som han nu satt och knaprade på. Han var "ledig" från smedjan just nu, så han var fri att göra vad han ville, fram tills något annat sades.

Syren åt upp sin magra lunch. Även om hon var ganska högt uppsatt så var det svårt att få tag i mat. Marcus såg längtansfullt på fars fat och suckade. Far gav motvilligt sin son en hal potatis och Marcus kramade honom som tack. "Jag, tack för maten!" säger hon och dukar av. Hon går in på sitt rum och förbereder sig för en lektion om läkemedel med Mr Collins.

((AlexZz?? ))

((Varför börjar alltid de roliga grejerna när jag ska ut med hunden? ._. *Är borta i typ 30 minuter då.*))

"Oswald!" Utropar hans styvmor ilsket när Oz himlar med ögonen åt henne och lämnar den massiva matsalen utan lov efter att ha ätit ungefär bara 3 gafflar med mat. Men innan han lämnar rummet sticker han in huvudet igen. "Glöm inte, drottning Amorelia, en dam ska inte förlora humöret." Flinar han och han ser hur lillasystern oavsiktligt småler. Det är nästan bara Ozzy som kan få Leonora att le numera känns det som. Iallafall ända sedan Amorelia kom in i bilden. Oz kommer ut till stallet på minuter."Roland!" Utropar han när han ser det välkända ansiktet. "Har du sett Buster?" Frågar han nyfiket med ett snett leende."Jag tror han rusade ut i trädgården för någon timme sedan." Svarar Roland och Ozzy tackar snabbt innan han styr stegen mot trädgården.

((Din hund måste vara syns och ond! :F H*n vet när de roliga sakerna börjar och försöker ta dig därifrån! MOOHAHAHAHAHAAA! (förlåt om du tycker det var taskigt sagt) ))

Efter lektionen skulle det ridas. Ett av de ämnen som hon riktigt trivdes med. Hon tog på sig ett par ridarbyxor och satte iväg mot stallet. I ridning behövde hon inte längre en lärare, hon klev in i stallet och letade upp Zezar. Han var stor och svar med bruna ögon.
Snart red de på ängen i full galopp. Syren skrattade lyckligt och stannade plötsligt. Hon klev av Zezar och böjde sig ned. Mandagolia.. En sällsynt växt som var ytterst värde full. Hon skickade Zezar att springa hem igen, de hade ridit här så många gånger att han mycket väl visste vägen hem. Hon plockade den och gick djupare in i skogen för att kanske ha turen att hitta fler.

Joh satte sig på ängen med ett svärd i ena handen och äpplet i det andra. Då.snart han.ätit upp äpplet skulle han öva på att fäktas.
Oavsiktligt flög tankarna iväg till Lizette...

Lizette styrde stegen mot hennes rum i snabb takt och när hon väl var framme öppnade hon dörren och gick in. Lizette lade sig direkt på den stora sängen och tittade ut genom fönstret.
Klockan var bara tolv, hon kunde göra det hon ville.
Det var när de tankarna kom upp i hennes huvud hon gick upp ur sängen mot sin garderob.
Hon tog av sig sin röda klänning och satte på sig byxor och en blå T-shirt och satte upp hennes hår i en vanlig hästsvans. Hon styrde stegen mot dörren och öppnade den försiktigt, inga vakter, då var hon säker, för om någon vakt skulle skvallra för hennes mor eller far; var hon illa ute.

((Någon som är inne och som vill skriva något? Jag har väntat i typ tre-två dagar xP))

Joh ställde sig upp och kastade upp äppelskruttet i luften. Han svingade svärdet och äpplet delades mitt itu.
Han tittar upp mot slottet och ser en figur som han känner igen som Lizette. 'Vad håller hon på med' tänkte han.

Lizette hade fixat en brun ful gammal väska som hade varit hennes i flera år. Hon hade fyllt den med äpplen och bröd från köket och en gammal flaska med vatten. Hon hade också med sig en jacka, mer behövdes nog inte.

Joh klättrade upp i ett träd och tittade efter Lizette. Det såg ut som om hon bar på något... Den bruna gamla väskan, just det! Många gånger hade Lizette klagat över hur ful den var, men Joh tyckte den var riktigt charmig.