19 år senare (Privat Roll)

( JA Visst är jag xD )

Roxanne vaknade i sin säng, med fördragna förhängen och en filt över sig. Hon log lita, hon visste inte hu Menja gjorde det, men de hade gjort så en längre tid när hon gick på Hogwarts. Roxanne kunde inte somna i sovsalen och hon kunde inte längre sova utan sömndryck. Det var svårt att gömma det hemma men hon hade klarat av hela sommaren utan att visa för någon av dem att hon gick på sömnmedel.
Som tack för att Menja gjorde det, hjälpte hon alferna att göra sig hörda och få sin vilja igenom, genom att skicka brev till Hermione som jobbade med alffrågan. Utan Menja visste inte Roxanne hur hon skulle överleva skolan, även om hon nätt och jämt gjorde det ändå.
Hon hörde flickorna rumstera om inne på toan med allt smink och klev trött upp för att ta sig en dusch.

( Ja, iof....men det händer ganska ofta det med xP )

(Ja verkligen)

Scorpius vaknade före de andra i sin sovsal och han studerade Al som fortfarande sov, men han var inte förvånad, Al sov alltid länge. Den blonda pojken steg upp ur sängen och in i duschen och sköljde av sig innan han virade en handduk runt höfterna och gick ut ur sovsalen igen. han såg att de andra hade börjat vakna och att Al hade smugit över till sin säng så ingen skulle undra, han visste inte om det faktiskt var bra för att han inte ville förstöra Als rykte eller om han skulle känna sig sårad för att han inte ville visa att han sovit hos honom. Men Scorpius skakade på huvudet, det var inget i mellan dem så det var kanske bäst så

(så sant, så sant ^^)

Roxanne duschade av sig, torkade sig och satte på sig smink. Allt i en invand och obruten rutin, sedan drog hon på sig uniformen. Och borstade igenom sitt tjocka svarta hår medans flickorna väntade otåligt på henne. "Gå före ni." ler Roxanne glat. "Jag kommer snart." och hon vänder sig om och ser hur de försvinner i spegeln. Äntligen ensam, hon hade glömt hur irreterande det var att ha folk omkring sig. Folk som inte egentligen brydde sig ett skit om henne utan bara om hennes namn. Ilsket slår hon näven i glaset så det spricker. Fint tänker hon och ser sina blödande knogar, sju års olycka på det här med.

Scorpius stod snart färdig inför skoldagen och Al stod vid hans sida och de började gå upp till stora salen och eleverna följde dem med blickarna och Scorpius suckade när några tjejer såg på dem och fnissade, Al log dock stort och Scorpius förstod inte hur han orkade, han gillade att bli kallad iskungen på så sätt att människor ofta gav upp att försöka flörta med honom. han undrade vad människor skulle säga om de visste att han var gay

Roxanne kom ner till matsalen och ångrade sig när hon såg sina *Vänner* där. Hon såg på dem, log men satte sig längst ut av bordet så ingen kunde sätta sig vid henne. Hon skulle få ångra det sen då alla skulle undra vad det var för fel på henne. Men hon orkade inte med dem inte just nu, eller snarare aldrig. Trött la hon huvudet mot bänken och önskar att hon var tillbaka i köket med sömnmedel i handen.

Scorpius såg på teet och stirrade ner i det.
"Känns det bättre?" frågade Al och Scorpius mötte hans blick
"Mitt tillstånd känns precis som igår, det är stabilt men oförändrat" sa han och log för sig själv när de runt honom inte förstod det minsta vad han pratade om, vilket helt hade varit hans avsikt.
"Vi löser det här" sa Al och klappade sin vän på axeln och Scorpius kände hur en rysning for genom kroppen men Al verkade inte märka något och han gladde sig åt det

Fred kom över till henne och knuffade bort några förstaårselever och satte sig vid henne. "Hur är det allra käraste syster?" sa han mjukt och Roxanne bara skakade på huvudet och mumlade. "Jag orkar inte med dem längre." sa hon och nickade mot skaran av folk som väntade på henne. "Och jag saknar dig." la hon till och föll i gråt och lutade sig mot hans axel. Han drog över dem sin tröja, ty ingen skulle se henne gråta. "Så ja, så ja, det går över, såhär är det ju alltid." sa han mjukt.

Al vände blicken bort mot Roxanne och Scorpius följde hans blick, och han förstod att hon inte hade det så lätt.
"Gå hon behöver dig bättre än jag för tillfället" sa han lågt och Al såg på honom "Oroa dig inte jag klarar mig" sa han och Albus nickade och gick bort till sin kusin och Scorpius reste sig upp när han fått sitt schema och gick mot lektionen i förvandlingskonst och slog sig ner utanför klassrummet

Roxanne såg upp när hon hörde Als röst, hon hade lugnat ner sig och ändrade sina anletsdrag då hon åter kom fram ur Freds omfamning och halva matsalen stirrade på dem.
Med mörk hotfull blick såg hon på dem alla och de vände sig snabbt om, när hon använde den blicken visste de flesta att man skulle hålla sig undan från henne, det hände dock inte ofta. Al satte sig vid henne och la armen över hennes axlar. "Hur är det?" sa han då Fred försvann till sitt eget bord och Roxanne suckade. "Halva mitt liv försvinner från mig varje dag." sa hon dystert och tog emot schemat. "Du borde vara med Scorp." sa hon sen. "Han behöver dig." sa hon alvarligt.
"Jag vet." sa Al och undvek hennes blick. "Vi går dit nu, vi har förvandlingskonst." sa hon och såg på Al. "Kan jag va med er idag? jag behöver Scorps isighet för att slippa folk." sa hon menande och de gick mot klassrummet.

Scorpius såg ner på skolgården nedanför och tittade upp när en tjej satte sig bredvid honom
"Varför sitter du helt själv?" frågade hon och han såg på henne, hon var lite väl när gången ansåg han
"Det var ett val jag gjorde" svarade han men hon verkade inte förstå innebörden av orden
"Kan du tänka dig att hålla en ensam tjej sällskap då?" frågade hon
"Nej Jag har ingen vidare större lust till det" svarade han iskallt och tjejen såg på honom och bet sig i läppen för att inte börja gråta, hon plockade upp sin väska och skyndade sig där ifrån och han suckade, samma visa var eviga dag