PRS AlexZz och Cindy :D

Stephanies första tanke var att springa till Nathan igen, men ångrade sig genast, hon ville inte vara feg. Och det var exakt det hon skulle vara om hon gick tillbaks till honom.

Nathan bromsar in och hans syster fortsätter springa framåt. Han stannar ljudlöst så han ser när hon springer. Själv springer han tillbaka till Miru och ser i hennes ansikte. Han märker sotet och brännmärket som mördat henne och inser att han inte kommer förlåta dem för det här. Aldrig.

Stephanie satt kvar vid trädet tills hon hade krafterna tillbaka, och hon ställde sig upp och började småspringa tillbaka.
Man såg på långt håll att striden fortfarande pågick.

Hon gick fram ända till striden och gömde sig bakom ett stort träd.
Hon kollade fram från trädet, det låg döda kroppar överallt, majoriteten av dem var från eldlaget*.

(*kommer inte på vad det heter xD)

(Eld..nationen? Jo, tror det var så. xD)

Nu kan man ju tro att Nathan är arg på eldtöntarna - men inte bara. Han har även en starkt växande avsky för sitt eget folk också. De idioterna som startar krig med ett annat folk bara för att de är olika och sedan drar de in alla andra i det också. Vad är meningen!? Med ny beslutsamhet bestämmer sig Nathan för att sticka därifrån, så fort han kan.

Stephanie stod kvar länge och tittde och blev mer arg, på båda nationerna.
Varför gjorde de det här? För att de ville ha kul?
Egentligen har ingen förklarat vad det här kriget går utpå igentligen, pengar, makt eller bar för skojs skull?
Men om de trodde att de här skulle bli kul hade de helt fel.

((Ska gå och duscha, kommer sen ))

(Okaii. )

Nathan tar sig ut till en glänta och märker för sent att det var en fälla just där. Den var inte till för att döda, otroligt nog. Men den var tillför att fånga in. För nu sitter han fast i ett nät högt över marken och en klocka plingar olycksbådande, helsike vad bra det här gick. Dessutom verkar nätet vara gjort av metall, inte av rep. Han kan alltså inte ta sig ned därifrån med hjälp av vatten.

Stephanie vaknade ur sina tankar när hon hörde ett svagt och irriterande ljud.
Hon tog en sista blick över "spelplanen" och började sedan springa mot ljudet som blev starkare och starkare för varje steg hon tog.
Efter ca en minut såg hon Nathan och blev osäker...
Skulle hon rädda honom eller inte?

Han hör prassel i en del av gläntan och försöker placera en person eller liknande. I motsatt del dyker det upp grova röster och steg. Men de verkar avlägsna. Det slår honom plötsligt att hans syster fortfarande kan springa ifrån platsen där Miru låg, eller vara död.

Stephanie tog ett steg fram så att han skulle kunna se henne.
Då blev hon helt plötsligt irriterad och kände stor lust att lämna kvar honom.
Men istället gick hon fram en bit till och sa med en ironisk röst;
"Ojdå... Hur kom du upp där?"
Ett hånleende kom upp på hennes läppar.

"Gissa." Svarar Nathan iskallt, stenhårt och han gör inte ens ett försök att komma loss. "Om du har tur hittar du någon general eller något så kan du gå och skvallra hos den att de fångat in en vattenstamspojke de kan tortera." Fortsätter han med hånande röst.