snart studenten ( ledsen)

Varför skapar du denna tråden? Du ville ha vår hjälp, du fick den men tydligen var råden inte goda nog. Va fan vill du att vi ska göra då?

Du har fått alla möjliga bra svar ifrån folk som bryr sig, och hur återgäldar du det? Genom att vara otrevlig. Om du vägrar ta emot råd och tips ifrån andra, varför skapade du då en sådan här tråd? -.-''

Och det är ju inte precis så att någon kan hoppa in och lösa det här problemet åt dig, utan du måste ta tag i det med egna händer!

Severus10:
Självklart vill alla hjälpa dig, självklart. Vilket många innan mig sagt. Men dem kan inte göra mer än dem är kapabla till. Dem försöker verkligen, och det kanske inte hjälper, men du kan vara tacksam och försöka se lösningar i det hela?
Jag förstår att det känns svårt, ja, hemskt. Jag har gått igenom samma sak fler gånger än jag kan räkna. Min sköthäst blev såld och flyttade till Finland. Min allra första ponny blev såld till FRANKRIKE. Min hyrponny fick kolik och dog. och tro mig, allt kändes helt omöjligt. Men jag lyckades gå vidare, trots att jag förlorade mina bästa vänner. Det kommer nya hästar. Det kanske tar tid, men det är värt det.
Men vad som inte är värt, är att du tar livet av dig. Snälla, gör inte det. Fortsätt kämpa, även om det känns som om din värld ska rasa samman. För någon gång blir det bättre, jag lovar.
Stå på dig♥

Nej.
Ingen förstår mig.
Inte ens min mamma.
Alla här kommer bara med saker som att livet går vidare och bla bla bla.

Men livet går inte vidare för mig.
Det går mot döden.

Det kanske gör det om du tänker så. För allt känns mycket jäkligare när man inte orkar tänka positiva tankar.
Vad är det för fel på att försöka förstå det vi säger? - Bi försöker ju förstå och hjälpa dig, och vi kanske inte förstår men vi försöker och du kanske skall förska förstå hur vi, hur din mamma och din skola tänker.
Om du tycker det är jättejobbigt kanske du skall gå till en kurator och prata, ibland kan det vara skönt att prata med någon som är utbildad på att prata och förstå

Inte så lätt kanske när vi inte känner dig eller ens har varit med om samma sak.
Vad är det vi ska säga då?

Ge förslag på hur jag kan få skolan att lyssna utan att behöva sitta på ett möte.
Inte säga.
livet går vidare för det gör det inte för mig.
Jag tänker inte posetivt för det lönns inte.

Vi har fan gett dig tips på hur du kanske skulle kunna få hästen -.- Men inget duger.

Det känns så. Men det är inte så. Livet går vidare. Eller ja, om man begår självmord så gör det ju inte det, men om man fortsätter kämpa och försöka så går livet vidare.

En grej med djur som jag varit med om;
Uppe på landet så hade våra grannar två hundar. En tax och en gråhund. Taxen lever fortfarande, men gråhunden är död sen två år tillbaka.
Och den där gråhunden var i princip allt för mig. Jag älskade honom så mycket. Och under sommarlovet för två år sedan så hittade jag honom i sin hundgård, nästan död. Jag gick in och satt med honom i flera timmar utan att våga springa tillbaka hem och be min mamma om hjälp.

Tillslut samlade jag mig, lyfte bort hans huvud från mina knän och sprang.

Dagen efter dog han.
Jag kommer aldrig glömma den dagen, jag kommer aldrig glömma känslorna jag kände då, och jag kommer aldrig glömma hunden som jag vuxit upp med.

Jag var jätte ledsen då, och det är jag ännu idag. Men jag fortsatte med livet. Jag försökte och kämpade genom allt. Och jag kämpar fortfarande(av andra anledningar dock).

Och jag vet att det finns många här på Mugglis som mår dåligt, men som ändå kämpar. Dom vägrar ge upp.

Även om du inte får köpa Rappe, SÅ KOMMER LIVET GÅ VIDARE.

Varför vill du inte sitta på möte? Tyvärr brukar sådana tråkiga saker vara nödvändigt för att få igenom saker man vill men okej, det är alltid värt ett försök utan möte.

Börja med att prata med din lärare, och rektorn - för det är trots allt rektorn som bestämmer. Förklara hur du känner, och lägg fram dina argument, du kan ju använda argument som folk hjälpt dig med i denna tråden.