Noveller-blandat! ( alltså både Harry Potter och annat!)

Vad roligt

Hm, lägger ut lite imorgon kanske. Har en liten kort historia som jag redan skrivit klart. : )

Trevligt!

Okej, här är en kortis:
_________________________________

Jag hade klättrat ner från den svajiga stegen från mitt rum på övervåningen. Sedan sprang jag. Den kyliga nattluften svepte förbi mitt ansikte som en hand, en vänlig hand. Den tunga, blåa ryggsäcken dunkade mot min rygg. Bort, bort härifrån från min familjs hus. Dom ska inte behöva stå ut med mig längre.
In i den mörka skogen, och vidare. Jag sprang på den månbelysta stigen i vad som kändes timmar. Men det kunde lika gärna varit minuter. Jag såg solen gå upp över dom gröngula kullarna, och fortsatte springa på stigen. Jag kände hur tröttheten började ta överhanden. Jag vek av stigen och sprang ut i den täta skogen istället. Det gula ljuset silade mellan granarna, och bildade ett spindelnät av ljusränder på marken. Jag föll ihop under en av granarna och somnade omedelbart.

Jag vaknade av att ett elakt barr irriterade min näsa. Jag hävde mig upp. Jag krängde av mig ryggsäcken och i det svaga ljuset från månen så öppnade jag den. Därinne låg allt jag packat. Packat för att rymma. Jag tog en konservburk och öppnade den med öppnaren jag tog med. Jag fick ett litet sår på fingret, men jag ignorerade det. Jag åt glupskt upp det kalla innehållet i burken. När jag var klar så tittade jag vad jag ätit. Majs. Gott. Jag gillade majs.
Jag lade den tomma burken i ryggsäcken och fick fram vattenflaskan med kallt vatten istället. Jag drack lite, stoppade ner den och packade sedan upp filten. Stängde ryggsäcken. Sov.

Jag drömde. Drömde om svansen som börjat växa på mig. Rävsvansen. Den orangeröda. Den var bara där morgonen jag rymde.
Det var därför jag rymde. Alla skulle reta mig. Mer än jag redan var.
”Titta, där går hon!”
”Ja, hon med rävsvans.”
”Usch, vad hon är konstig.”

När jag vaknade gick solen precis upp. Jag hoppade upp och började på en gång springa. Ryggsäcken krängde jag på mig medan jag sprang. Snabbare och snabbare. Jag kände hur jag redan började bli andfådd. Det var riktigt varmt. I slutet av Augusti. Skolan hade börjat för en vecka sedan.
Jag springer fortare. Svansen svängde i takt med mina snabba steg.
Efter ett tag så blev jag hungrig. Jag åt snabbt ett äpple. Och två bananer. Jag hittade en bäck med rinnande, kallt vatten. Jag ville spara på vatten, så jag drack från den. Det kalla vattnet gjorde så att min kruttorra mun blev kyld och otörstig.
Jag såg något prassla i en buske. Jag gick tveksamt närmare. En ekorre hoppade fram. Den såg på mig med stora, kolsvarta blänkande ögon. Som svarta daggdroppar.
”Hej”, sa jag försiktigt.
”Hej”, svarade ekorren.
Jag blev skräckslagen och sprang det fortaste jag kunde bort från det söta djuret. Jag måste blivit tokig. Hur skulle ekorren annars pratat? Jag snubblade och skrapade upp knät. Det rann massor av blod. Jag började storgråta. Hur, hur kunde jag rymma ut i skogen? Varför pratade det dumma djuret? Varför hade jag fått svans?
Jag fortsatte, haltande. Jag plockade färska löv från ett träd och täckte det svidande såret. Efter det somnade jag gråtandes under en gran.
Jag drömde om gråt. Och ekorren. Och om svansen.

Jag vaknade nog av att min mage skrek efter mat. Hur länge hade jag sovit? En dag? Men hur länge hade jag varit borta då? Jag hade ingen aning om vad det är för dag.
Jag åt snabbt lite kalla pannkakor. Jag hörde något prassla bakom mig igen. Den första tanken jag fick är att ekorren var tillbaka, men det var det inte. Jag såg en kanin hoppa fram ut ur buskarna, och jag gick sakta mot den. Den ryggade tillbaka och hoppade snabbt iväg. Plötsligt kände jag mig yr och ramlade ihop på marken. Det sista jag såg innan jag svimmade var en räv.

När jag vaknade var jag hemma. Jag låg i min mjuka säng. Hade dom hittat mig i skogen? Hade jag möjligtvis gått i sömnen hem och min familj hittat mig på gården eller någonting? Jag reste mig upp i sängen. Den knakade.
”Mamma? Pappa?” ropade jag men jag fick inget svar. Jag klev ut sängen. Svansen var kvar. Jag gick ner i vardagsrummet och tv:n stod på. Det visades ett program om hur man gör ketchupflaskor. Jag somnade i soffan.

Jag vaknade i skogen. Nu förstod jag allt;
Jag svimmade. Jag drömde. Svansen är inte borta. Räven är kvar.
Den nosade lite på mig. Jag såg in rävens ögon. De hade gröna ögon, som jag. Jag såg plötsligt att räven saknade svans. Det existerade inte. Vi tittade och tittade in i ögonen. Plötsligt såg jag mina egna ögon stirra på mig. Jag var också medveten om att jag hade päls. Ingen svans. Jag var räven. Sedan såg jag räven igen. Med svans.
Min egen var borta.

cikki: Det där var jätte bra!!!!

Tack så mycket!

wow spännande cikki! Jag vill höra fortsättningen!!

Det är ingen fortsättning...

åh... det var tråkigt, hade gärna hört mer Men den var bra

Tack!