(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

det e så sant att alla typ tycker att ravenclaw och hufflepuff är dom "övriga", gryffindor är dom goda och slytherin är dom onda... såå inte sant :c

Jättebra!

Ravenclaw? Jag har aldrig hört talats om dem som 'övriga'. Visst, alla är ju smarta, man kan inte va korkad i exakt allt, även om man har en sjukdom eller annat hinder. Det går bara inte. Men Raveclaw, dem är ju riktigt intelligenta och typ.. Pluggar hårt och allt sådant där! Ja, Hermione är ett levande bevis på att man kan va intelligent i vilket elevhem som helst, men ni fattar säker vart jag vill komma.

Oj, en hel del text. Jag har tyckt till ja. :3

Nej, vad störigt =/
Jaja, hoppas att du orkar skriva om det igen snart

"Harry, Harry, Harry, Harry, Harry!" hörde han en pipig röst skrika. När han vände sig om flög en röd figur rakt in i har armar.
"Han älskar mig! Oh, han är bara så underbar och... Ah, den där kyssen! Allt var bara så magiskt och... Ah!" babblade Minto i hans famn. Han tog tag i hennes axlar och puttade henne en bit ifrån sig själv.
"Oooh, slappna av! Vad är det du gapar om?"
"Om Draco så klart! Din knast!" sade hon glatt och studsade ett par gånger.
"Är ni... Waow! Grattis!" hurrade Harry. Han var faktiskt glad för hennes skull. Draco Malfoy hade förändrats mycket efter kriget, men han var fortfarande en Malfoy och Harry visste inte om han kunde lita helt och hållet på honom.
Harry följde med Minto till slytherins hus. Dem skulle se på film och han såg ingen anledning till att säga nej när Minto frågade. När dem kom fram till porträttet så väntade Malfoy utanför. Han välkomnade Minto med en mjuk omfamning.
"Ska du också vara med?" frågade Malfoy vänligt.
"Ja, det gör väl inget?" sade Harry blygt.
"Nej, självklart inte" sade Malfoy och log mot honom. Dem gick in i sällskaps rummet. Harry fick en obehaglig känsla. Han hade aldrig gillat slytherins sällskaps rum det var alltid så kallt och... deprimerande.
Pansy kom fram och hälsade på honom och , otroligt nog, använde hans förnamn.
"Hey, Potter! Kom hit en stund" ropade Zabini ifrån andra sidan rummet som satt och försökte koppla ihop en projektor. När Harry hade kommit fram till projektorn så vände sig den mörkhyade pojken mot honom.
"Förvirrad?" frågade han och flinade.
"Eh, va?" Harry tittade lite förvirrat på honom och väntade på en bättre formulerad fråga.
"Hur dem beter sig? Det måste kännas konstigt att vi är snälla mot gryffindors i år"
"Hehe, jo... När vi fick slut på kriget så bildades också någon slags fred mellan elevhemmen" sade Harry filosofiskt.
"Jag har känt det också! Haha, och titta bara på dem" Harry tittade bak och fick se Malfoy och Minto kyssas. "Draco skulle aldrig bli tillsammans med en hufflepuff. Fast detta är också något sorts undantag eftersom hon är Pansys tvilling, men ändå" sade Zabini.
"Eller hur? Och Blaise, vad sägs som att skippa det här 'nämnas vid efternamnet'? Jag har alltid tyckt att det har känts så konstigt. Jag menar, vi har ju förnamn för anledning" förklarade han.
"Jag håller helt med dig Harry. Säg mig, har du någonsin sett 'The Ring'?"
"Nej... Vad är det för film?" undrade Harry. Blaise flinade bara åt honom. Plötsligt så dök Theodore Nott upp bredvid honom.
"Skräckis" svarade han åt Blaise.

Jag ska aldrig se en skräckfilm igen! skrek Harry i sitt huvud och kramade kudden ännu hårdare. Den hemska filmen var äntligen och över Harry kunde pusta ut lite, men var fortfarande lite rädd. Plötsligt hörde han en telefon ringa och han hoppade minst en meter upp i luften.
"Förlåt! Det är bara mitt alarm!" ropade Theodore.
"Du har seriöst ringsignal som alarm? En likadan signal som i filmen!?" skrek Blaise irriterat. Han hade tydligen också blivit rädd.
"Ja, förhelvete Theodor. Du skrämde skiten ur oss alla" sade Pansy argt.
"Aja, vem vill spela 'Neger President'?" frågade Blaise.
"Haha, normalt att du säger neger!" sade Theodor och skrattade.
"Tss, det är så spelet heter. Vad tycker du annars jag ska kalla det?" frågade han kaxigt och plockade fram en kortlek. "Nu är det så här att det är lite ändrade regler. 'Presidenten' ska bestämma vad 'Negern' ska göra och han/hon måste göra det och om jag ser att någon fuskar så blir det den som blir 'Neger' och då bestämmer jag vad ni ska göra!" alla blev lite oroliga av det hotet. Det var ju trots allt Blaise Zabini som sa det...
Varken Minto eller Harry hade aldrig sett sådana galna saker i sitt liv. 'Negrarna' fick göra saker som att dricka toalettvatten, tända fyr på sina egna strumpor och tvätta sitt hår i Whiskey. Fast dem var ju i slytherin huset, vad annars skulle man förvänta sig.
Harry hade det roligt tills han blev 'negern'.
"Jag vet exakt vad du ska göra, Harry" började Blaise. "Jag kan inte låta bli, men du ska upprepa den där scenen med Draco, fast helst lite mer den här gången" han fortsatte bara att flina och alla andra blev knäpp tysta. Till slut bröt Draco tystnaden.
"Glöm det" sade han enkelt.
"Oh, kom igen! Ni måste!" försökte Blaise.
"Nej, jag har Minto nu" förklarade Draco lugnt.
"Det är bara ett spel, jag vet att du älskar mig" sade Minto och kysste honom försiktigt på kinden.
"Ja, kom igen Drake! Det är inte så farligt" sade Pansy.
"Och jag var inte med när ni gjorde det senast!" lade Theodore till.
"Jaja, vi ska! Chilla" sade Draco och ställde sig upp, men Minto stoppade honom.
"Gör mig stolt" sade hon och kysste honom lätt. Harry ställde sig också och dem möttes halvvägs. Innan dem började så vände sig Harry till den lilla publiken.
"Om detta kommer ut så ska jag döda er en efter en" hotade Harry. Publiken bara nickade och sen lutade dem sig fram som om dem skulle se bättre. Draco tappade tålamodet och tog tag i Harrys haka och kysste honom. Draco lät handen som han hade om Harrys haka falla långsamt ner och glida ner från hans bröstkorg och satte sig på höften som den andra handen och drog honom lite närmare sig själv. Harry arbeta med hans händer upp till Dracos bakhuvud och masserade hans hårbottnen och precis som förra gången hördes ett litet ljud ifrån Dracos strupe. Draco lyfte upp Harrys tröja en bit och blottade hans skin medan han smekte det. Båda pojkarna kände spänningen och den fåniga leken blev som ett internt spel. Harry bad om tillträde in i Dracos mun och deras tungor strök sig mot varandra. Den blonda pojken hade flyttat den ena handen upp till Harrys bröstkorg, fortfarande under tröjan, och masserade hans bröstvårta. Harry kunde inte låta bli att göra små hopplösa ljud. Han får inte vinna detta... tänkte Harry. Han försökte så gott han kunde putta fram höften och hans plan fungerade. Harry strök Dracos skrev och Draco fick ut ett högt stön ur hans strupe och avbröt kyssen för en stund, men Harry var snabb. Han attackerade direkt Dracos strupe, kysste den, bet den, sög...
Dracos ögon rullades bakåt och viskade hans namn. Harry tittade förvånat upp på honom.
"Jag ger upp" viskade han och Harry släppte honom försiktigt. Den lilla publiken satt och stirrade på dem och vissa gapade också
"Waow" fick Pansy fram.
"Balise! Du, jag, nu!" sade Theodore och ställde sig upp. Båda två försvann upp i deras sovsal och Harry ville inte tänka på vad dem skulle göra. Harry gick och satte sig i soffan och Pansy satte sig bredvid honom för att hålla honom sällskap och lämna Draco och Minto ifred.
"Det där var bara för mycket" andades Draco tungt.
"Jag måste erkänna att du såg väldigt sexig ut" fnittrade Minto. Draco tog upp hennes hand och kysste den mjuk. "Bara så du vet så gillar jag också sånt" sade hon.
"Haha, jaså?" skrattade Draco.
"Ja, vad trodde du? Bara för att jag är en hufflepuff så betyder inte det att jag inte har några behov. Jag är faktiskt en Parkinson" förklarade hon och satte sig i Dracos knä med överkroppen vänd mot honom.
"Haha, vad hände med den oskyldiga lilla prinsessan?"
"Hon finns kvar, men alla kvinnor har behov och om dem inte blir genomförda så kan vi bli väldigt gnälliga" sade hon och sedan pressade sina läppar mot den blonde.

Förlåt att jag har använt ordet "neger", men det är så spelet heter...

Jättebra

Jag har kört det spelet men då heter det slav och president :3 Jag förlorar alltid på det typ Cx

Awsome kapitel!

älskar det här kapitelt

åååh, skriv kvinna