RS, Obs:Fullt!

Gen satt på sin säng och läste en spännande bok. Den handlade om en flicka som hade en egen häst. De gjorde nästan allting tillsammans. Men en dag var hästen försvunnen. Stället hon läste på just då var så spännande att hon inte tänkte sluta innan hon fick veta hur det gick ... knappast skulle det väl komma ett uppdrag nu, hon ´hade ju precis avslutat sitt förra? Men oj, så fel man kan ha. Då knackade det på dörren. Gen lämnade motvilligt boken på sängen och gick för att öppna. Dörren knarrade lite. Hon hade ju oljat den för en vecka sedan senast?! Alltid måste hon få det sämsta. Bakom dörren stod en man klädd i svart. Gen kände igen honom, han brukade patrullera i korridorerna och se till så hon och de andra gick och lade sig när lamporna släcktes.
"Ja?" muttrade hon surt. Men hon kunde se hans tankar. Jahapp. Kaptenen ville se henne i salen om tio minuter... Mannen verkade veta att hon kunde läsa tankar, för han svarade inte. Istället verkade han tänka extra intensivt på vad hon skulle göra. Gen nickade och stängde dörren (den knarrade igen). Okej, det var det med den lugna stunden! Hon borstade bara igenom håret, men brydde sig inte om att sätta fast det. Kläder hade hon redan satt på sig- ett slappt linne och en tröja ovanpå samt ett par sköna jeans. Here we go, tänkte Gen efter en titt i spegeln och gick ut.

Alexandra vaknade av en knackning på dörren och en röst röt till utanför dörren.
- Du ska befinna dig i salen om en kvart, sa han och lämnade dörren.
Alexandra klve upp och klädde på sig sina jeans och linne och snörade på sig skorna.
Hon borstade igenom håret och flätade det när hon var påväg ner till salen.

Slött knäppte Blake byxknappen och drog på sig en svart strumpa. Hon började leta efter den andra, och hittade den bortglömd under sängen. Hon satte på sig den också, och drog av sig nattlinnet. Sedan satte hon på sig ett vitt linne, och sedan en stickad tröja på alltsammans. Hon visste inte om hon skulle ut eller inte, så hon gjorde det lätt för sig och satte inte på sig sina skor. Hon böjde sig mot borsten, men ångrade sig. Håret fick väl se ut som ett kråkbo, ingen skulle bry sig ändå. Sedan började hon sig ned och plockade upp boken, och tittade på sidnumret. Femhundratrettiotvå. Okej. Hon stängde boken med en liten smäll, och gick sedan ut ur rummet, mot salen.

((Jag föredrar att skriva i första person om det är okej))

Jag ryckte till och upptäckte att jag fortfarande låg under dvärgeken. Hoppas ingen sätt mig ligga där och sova. Jag hade varit så säker på att Alessio var ute och roade sig på nätterna men inatt hade han inte synts till i allafall inte bakom buskarna vid dvärgeken. Jag reste på mig och borstade av jorden från benen och gick upp mot tempelgården.
"Var har du varit egentligen? Jag har letat efter dig överallt." "morgonpremenad" sa jag nonchalant. Hon såg skeptiskt på mig men sa inget. "Salen om 5 minuter".

Alessio öppnade dörren till salen. Där inne satt Kaptenen i en fåtöjl, hans isblå ögon gav Alessio nästan huvudvärk. Kaptenen nickade åt honom och bad honom att sätta sig ner.
"Jaha, vad ska jag göra?" Frågade Aless.
"Vi ska bara vänta på de andra" Sa Kaptenen tonlöst.
"De andra?" Alessio blev förvånad.

Alexandra flätade klart håret och öppnade dörren där hon såg att kapten satt och till sin förvåning satt Alessio där också.
Hon sade inget utan satte sig ner när kapten gav henne en blick.

Ojdå, jag skriver lite konstigt när jag rollar när jag gör någon skrivet jag det mellan * T.ex *Hämtar ett glas vatten* Och när jag tänkter blir det mellan ()
Kan jag fortsätta med det?



*Tasslar försiktigt upp ur sängen och klär på mig och borstar mitt hår när någon knackar på däöören, går och öppnar*

Blake gick långsamt mot salen, suckandes. Hon bodde rätt nära den, så det var inte särsklit långt att gå. Tyvärr. Hon ville inte ha ett till uppdrag. Det förra hade nästan tagit kål på henne. Hon släpade fötterna efter sig, och öppnade långsamt dörren in. Den knarrade, ett ljudligt och störande ljud. Blake kikade in. Det satt redan två personer därinne. Kaptenen iakttog henne. Det kändes som om han såg in i hennes själ. Hon tyckte inte om det." Kom in." Blake svalde, och klev fram. Hon såg hur han snörpte på munnen när han såg boken hon hade försökt dölja bakom ryggen, och såg ännu mer irriterad ut när han såg att hon inte hade skor på sig." Nästa gång jag träffar dig vill jag att du har klätt på dig ordentligt. Sitt." Sade han tonlöst och pekade på en fotölj. Blake sneglade mot dörren, och satte sig långsamt ned.

*Går försiktigt in i salen och sätter mig och kollar på dom andra*

Det började strömma in flera ungdomar, och Alessio förstod ingenting. Vad var detta? Kaptenen satt i sin fåtölj med sitt stenansikte och visade inga känslor på att det hade blivit ett missförstånd. Han satt och tänkte på hur konstigt det var och kom plötsligt på att han kanske var väldigt otrevlig.
"Tja" Sa han och nickade till de som hade suttit sig.