Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Ni som skriver..

Forum > Kreativitet > Ni som skriver..

1 2 3 ... 58 59 60 ... 303 304 305
Bevaka tråden
Användare Inlägg
mican00
Elev

Avatar

+1


Skrivet av Fellrendión:
Skrivet av mican00:
Skrivet av Fellrendión:
Jag tänkte ta en paus från skrivandet efter detta projektet men nu får jag bara fler idéer på berättelser som jag bara MÅSTE skriva.


Jag känner igen mig... Vi jobbar med antikens Grekland på SO:n och nu har jag en idé till en berättelse om det fastän jag redan håller på med två stycken andra....

Men ett tips är att du skriver ner alla dina ideér någonstans så att du kan börja skriva när du vill igen

Men hur kommer det sig att du tar en paus?

Skriva upp idéer gör jag alltid men det är just det som är grejen. Jag har för många idéer uppskrivna och vill göra dem till berättelser.

Tyvärr så känner jag mig stressad ibland med skrivandet och just därför vill jag ta paus så att jag kan få ta det lugnt utan att behöva tänka på pågående projekt.


Okej. Det är svårt att säga vad du ska göra, men om du redan har en massa idéer uppskrivna så kan du ju alltid strunta i att skriva ner de nya idéer som du får, även om det kan verka jobbigt, och så får du helt enkelt skriva på de gamla när pausen är över. Och du kanske kommer ihåg vissa idéer också, så kan du ändå ha med dem.

Tänk att nu har du en paus från skrivandet för att inte stressa upp dig så därför ska du strunta i idéerna och tänka på annat.

Har inget bättre råd...

Ginnyy: Nä inte för mig heller, men för vissa funkar det ju så man kan alltid ge rådet

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi58.tinypic.com%2F2zxy1hy.gifhttps://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi62.tinypic.com%2F6opx87.gif

30 jan, 2014 16:12

Borttagen

Avatar

+1


Jag hade en deadline tills idag som jag lyckades hålla, då jag precis skrev klart ännu ett kapitel. Två kapitel i månaden.. Nu är det bara drygt tio kapitel kvar innan redigering, sen ska det postas!

31 jan, 2014 22:33

Emmsaan
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag hade en deadline tills idag som jag lyckades hålla, då jag precis skrev klart ännu ett kapitel. Två kapitel i månaden.. Nu är det bara drygt tio kapitel kvar innan redigering, sen ska det postas!


Grattis (eller vad man nu säger) Jag hade ingen deadline till idag, men jag blev också klar med ett kapitel Dock har jag bara två kvar sedan är jag klar för att börja renskriva Jippi!! *suck*

Do I regret it? Yes. Would I do it again? Probably.

31 jan, 2014 23:14

Borttagen

Avatar


Skrivet av Emmsaan:
Skrivet av Borttagen:
Jag hade en deadline tills idag som jag lyckades hålla, då jag precis skrev klart ännu ett kapitel. Två kapitel i månaden.. Nu är det bara drygt tio kapitel kvar innan redigering, sen ska det postas!


Grattis (eller vad man nu säger) Jag hade ingen deadline till idag, men jag blev också klar med ett kapitel Dock har jag bara två kvar sedan är jag klar för att börja renskriva Jippi!! *suck*


Det låter underbart!!

1 feb, 2014 00:26

Fellrendión
Elev

Avatar


Jag undrar vad ni som läsare tycker är mer intressant att läsa om är. En strid med arméer med hundratals soldater kommer vara med i min berättelse. Jag vill ha med den scenen men jag är inte så bra på att beskriva såna långa strider som varar i månader i kapitel så tror ni det räcker med att jag beskriver det på några meningar?

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Flh6.googleusercontent.com%2Fproxy%2FBwc1vwMmXP74iawJlqCpzd61QCOfT7pzComQALSAxdR8rWTpsVWHSCIr3_a8-ON8YQ

3 feb, 2014 01:04

mican00
Elev

Avatar

+1


Skrivet av Fellrendión:
Jag undrar vad ni som läsare tycker är mer intressant att läsa om är. En strid med arméer med hundratals soldater kommer vara med i min berättelse. Jag vill ha med den scenen men jag är inte så bra på att beskriva såna långa strider som varar i månader i kapitel så tror ni det räcker med att jag beskriver det på några meningar?


Du kan ju beskriva med några meningar och kanske hoppa framåt lite så att man förstår hur lång tid det tar. Alltså att du beskriver striden lite och kanske väver in "och en vecka senare var ännu fler av våra soldater döda" (dåligt exempel men ja) då förstår man ändå hur lång tid striden varar utan att du behöver skriva om den jättelänge

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi58.tinypic.com%2F2zxy1hy.gifhttps://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi62.tinypic.com%2F6opx87.gif

5 feb, 2014 07:57

Borttagen

Avatar


Skulle inte ni kunna visa mig det sista stycket av en av era färdiga texter? Det får vara vilken längd som helst: jag är bara intresserad av att se hur ni har avslutat era texter.

Vem vet: kanske jag tar mitt förnuft till fånga och visar er

7 feb, 2014 10:25

Borttagen

Avatar

+1


Skrivet av Borttagen:
Skulle inte ni kunna visa mig det sista stycket av en av era färdiga texter? Det får vara vilken längd som helst: jag är bara intresserad av att se hur ni har avslutat era texter.

Vem vet: kanske jag tar mitt förnuft till fånga och visar er


Jag kan återge den senaste delen i kapitlet jag skriver. (Jag delar in mina kapitel i sekvenser.)
Med reservation för förändringar. Det här är ur mitt råmanus och är inte redigerat ännu.
Det är kanske lite långt, så jag lägger det i en spoiler;

Spoiler:
Tryck här för att visa!Ljuslågorna brann stillsamt i kaptenshytten på Merveilles. Kartor och sjökort låg huller om buller på skrivbordet. Det var knäpptyst, det enda man kunde höra var det det låga, rivande ljudet från passaren Dominique apatiskt drog över kartan, med armen tvärs över bordet och huvudet vilande därpå. De hade ägnat hela dagen åt att tulla de varor som skulle fraktas till Calais innan de till slut skulle segla till hans hemstad, Feuilles Mousseux, för att närvara vid hertig Léopold Renards maskeradbal för att hedra Dominiques tjugofemårsdag. Men Dominique kände varken förväntansfullhet eller exaltation över födelsedagsfirandet. Han älskade sitt hemland högt, men för första gången i hela sitt liv kände han sig likgiltig över tanken på att komma hem. Till och med Frankrikes skarpa färger bleknar om själen är trött.
Varför hade han inte sagt någonting? Dominique själv visste egentligen inte vad det var för trolldom som spelade hans känslor ett spratt. Männen ombord Merveilles såg upp till honom för att han påminde så mycket om sin charmanta far som ständigt hade nya kvinnor vid sin sida, men det började bli slitsamt att leva upp till deras förväntningar. Dominique älskade sin far när han varit i livet och saknade honom mycket, men de var inte samma person vilket var något besättningen, handelsfederationen, de oräkneliga kvinnorna, män som Léopold Renard och, till och med, Dominique själv ibland verkade glömma bort. Livet började kännas som en lögn. De andra var säkert irriterade över att han inte följt med denna kväll, men han kunde inte bry sig mindre. Inte ikväll. Hans hjärta var alltför tungt för att orka övertyga de andra med sina förfalskade leenden.Varför hade han inte sagt någonting? Varför hade han inte visat någonting? Det hade funnits så många tillfällen, så många möjligheter, men ett tomt hjärta är priset man får betala för feghet och nu skulle han aldrig mer få träffa honom.
Han släppte passaren och lade ansiktet i händerna. Varje andetag var en kraftansträngning och den tunna luften fastnade i hans hals istället för att fylla lungorna.
”Capitaine, vous avez visiteurs.”
Jacques dova stämma ljöd genom dörren efter hans nätta knackning. Dominique reste sig upp och gick mot dörren som öppnades innan han hunnit lägga sina långa pianofingrar på handtaget. Framför Jacques stod tre unga damer i vackra sidenklänningar. Två av dem hade precis likadana ritade födelsemärken strax under vänstra kindbenet, och den tredje kvinnans läppar var så röda att de påminde om en mogen, exotisk frukt. Trots det ville Dominique inte sätta tänderna i dem.
”Jacques, pas ce soir,” sade han och såg bestämt på sin förste styrman. ”J'ai des choses que je dois faire. Pas ce soir.”
Förvånat, men utan följdfrågor, såg Jacques på honom och lade handen på en av kvinnornas axel för att leda bort dem igen.
”Inte denna kväll, mina damer..” sade Dominique lågt, ”Jag har viktiga saker att ta hand om.”
”Äsch, seså.. var inte så blygsam, älskling..” sade den ena kvinnan trånande och strök sitt pekfinger längs hans haka medan hon tog ett steg in i hytten och vinkade in de andra. Kvinnan, vars axel Jacques placerat sin hand på, ryckte nonchalant på axeln och ignorerade hans vädjan om att följa med tillbaka till landgången igen och gick istället efter sin vän förbi och runt Dominique för att förföra honom med viskningar och beröringar. Jacques vände på klacken och gick därifrån.
”Det passar inte ikväll,” upprepade Dominique och stötte bort deras trevande händer.
”Spelar du alltid så svårfångad?” frågade den mörkhåriga av de tre, ”Det gör det hela ännu bättre..”
”Jag har viktiga saker att göra, jag har inte tid med sånt här.”
”Vi har hört att kapten Bonhomme alltid finner tid för sällskap? Sch, låt mig hjälpa dig av med skjortan.”
Utan att bry sig om Dominiques ord fortsatte de smeka honom över skulderbladen, bröstkorgen och ned mot hans lår, men han kände sig inte det minsta upphetsad. Vad han kände var bara avsmak och ångest.
”Släpp mig, jag vill inte.”
”Seså, vi ska ta hand om dig..”
”Jag vill inte. Släpp mig. Ta inte på mig, sluta! Jag vill att ni går ut härifrån!”
”Men kapten, vi-”
”UT HÄRIFRÅN! UT! NU!”
Han drog undan deras händer och puttade bort dem mot dörren då de tjattrade sinsemellan om vad som kunde ha flugit i honom – att få dela säng med den stilige kaptenen Bonhomme var något alla tre fantiserat om efter att ha hört ryktena om vilken fantastisk upplevelse det skulle vara. Det här var sannerligen inte något de räknat med, då han föste ut dem genom dörren och smällde igen dörren med en smäll. Scenen drog till sig allas blickar på övre däck, och skamset gick de tre därifrån. Var de inte tillräckligt vackra för honom?
Förtvivlat tog Dominique vinflaskan på bordet innanför dörren och kastade den hårt mot helkroppsspegeln som gick i tusen bitar. Det brann bakom hans ögon och det blev allt svårare att andas, så han satte sig ned på sängen och lutade sig fram med ansiktet i händerna.
”Kapten? Dominique? Får jag komma in?”
När Dominique inte svarat öppnade Jacques försiktigt dörren och tittade in.
”Vad var det som hände?” frågade han. ”Besättningen är väldigt vetgiriga därute.”
”Jag vill inte att ni tar hit fler kvinnor,” svarade Dominique lågt.
”Naturligtvis inte, kapten, om det är vad du önskar..” svarade Jacques och stängde dörren efter sig. ”..men det är så det alltid har gått till. Är det något som är fel?”
”Jag är okej. Jag vill bara inte ha en massa okända kvinnor runt mig så fort vi går i hamn.”
”Men Phillipe* brukade alltid-”
”Jag är inte Phillipe.”
Jacques lutade armen mot bordet och nickade.
”Du har inte varit dig lik på sistone, kapten. Kanske lät vi Drake ge sig av alldeles för tidigt.”
”Förlåt?”
”Du kanske är sjuk. Drake hade kanske kunnat ge dig något.”
”Jag tror inte han hade kunnat hur mycket jag än skulle vilja.”
”..Vad menar du?”
”Nej, glöm det.. Det var inget. Jag mår bra. Jag behöver bara vila.”
Jacques nickade återigen och slängde ett ögonkast mot den förstörda spegeln från Bordeaux.
”Vill du att jag ska skicka in någon för att städa upp?”
”Jag vet hur man plockar upp glasskärvor, Jacques,” sade Dominique irriterat och rynkade pannan.
”Naturligtvis, naturligtvis..”
Kaptenens förargade inställning var främmande för Jacques, som aldrig någonsin sett honom i denna sinnesstämning förut. Tafatt vände han sig om och gick mot dörren.
”Vi seglar över engelska kanalen i gryningen, Jacques. Se till att männen håller sig ombord. Jag vill inte behöva vänta.”
”Absolut. Godnatt, kapten. Hoppas du mår bättre imorgon,” svarade Jacques och gick ut genom dörren.
Efter att Jacques lämnat kaptenshytten drog Dominique en djup suck innan han böjde sig ned för att plocka upp de vassa glasskärvorna. Han skar sig lätt på långfingret som han stoppade i munnen. När golvet var fritt lade han skärvorna i en linnetrasa och lade på skrivbordet, och öppnade sedan fönstret för att lättare få luft. Den kalla nattluften fyllde hans lungor och fick hans andetag att dansa som eldrök i mörkret. Han tog upp silverflaskan han fått av Levithan och tittade på den. Så vacker den var.. och innehållet hade redan gjort stor nytta på såren han fått kvällen innan. Han placerade den lätt mot läpparna innan han lade ner den i bröstfickan igen och stängde fönstret. Den här kvällen gick han till sängs med kläderna på.


- Visa, du också! ^^

7 feb, 2014 13:29

Borttagen

Avatar


Kattuggla: jag tyckte om det! Dina beskrivningar var väldigt poetiska och vackra och satte verkligen fantasin i rörelse...
Personligen tycker jag mycket om ”Spelar du alltid så svårfångad?” frågade den mörkhåriga av de tre, ”Det gör det hela ännu bättre..”
”Jag har viktiga saker att göra, jag har inte tid med sånt här.”
”Vi har hört att kapten Bonhomme alltid finner tid för sällskap? Sch, låt mig hjälpa dig av med skjortan.”
Utan att bry sig om Dominiques ord fortsatte de smeka honom över skulderbladen, bröstkorgen och ned mot hans lår, men han kände sig inte det minsta upphetsad. Vad han kände var bara avsmak och ångest.

Jag tycker att det säger en hel del om Dominique, trots att jag inte läst så mycket mer av din berättelse.

Det här är då ett alternativt slut till ett av mina längre projekt som just nu, oredigerat, är runt fyrahundrafemtio sidor långt i Word. Precis som Kattuggla så är det här mitt råmanus, och varken mina karaktärer eller berättelsen är fullt utvecklade. Personligen är jag inte speciellt nöjd med det här - slutet kommer aningen för plötsligt och oväntat - men...

Spoiler:
Tryck här för att visa!Det sista Avonaco någonsin får uppleva är ett snabbt hugg med kniven. Sedan är det över, och han faller till marken med ett kvävt skrik som ekar över nejden och försvinner innan Elizabeth ens hinner uppfatta att det över huvud taget existerat. Isi drar ut kniven ur Avonacos sida och ger den en blick av yttersta avsmak innan han rengör den på kanten av sina byxor. Det mjuka hjortskinnet färgas rött av blod, och Elizabeth kämpar mot kväljningarna som hotar att ta överhanden av hennes kropp.
Avonaco möter hennes blick med beslöjade ögon. Trots tårarna som rinner fritt försöker Elizabeth le, men hon lyckas inte. Ett ögonblick står tiden stilla och den heta luften trycker mot Elizabeths bröstkorg.

Sedan är allt över.

Isi släpper Avonaco, låter honom rulla nerför bergskanten och försvinna ner mot det glittrande vattnet. Det sista Elizabeth ser av sin förlorade kärlek innan han försvinner i vattenvirvlarna är hans långa svarta hårman som fladdrar likt en fana i vinden.

Hon vänder sig om mot Isi. Ett grymt leende vilar på hans läppar.
”Elizabeth, kom.”
Hon skakar på huvudet. Isi lägger huvudet på sned, som om han försöker lista ut vad som rör sig i hennes huvud. ”Elizabeth.” En lätt rörelse med de blodiga fingertopparna. ”Kom.”
Han börjar röra sig mot henne, och Elizabeth kan inte låta bli att jämföra honom med en varg som smyger på sitt byte. Hon backar ett par steg och känner suget i magen som bekräftar att hon är på den yttersta kanten av klippan.
”Elizabeth!” Isi sänker kniven. ”Kom hit.”
Elizabeth vänder sig om, betraktar den mörka floden långt där nere. Någonstans i skummet ligger Avonaco. Tanken räcker för att idén i hennes huvud ska ta form.

Hon släpper taget och känner vinden piska henne i ansiktet när hon färdas genom luften och ser det mörka vattnet komma allt närmare. Det sista hon ser innan hon slår i vattnet borde vara Avonacos ansikte, men istället är det Isis utsträckta hand – erbjudandet om ett liv på den jord hon just lämnat bakom sig.

7 feb, 2014 13:40

Detta inlägg ändrades senast 2014-02- 7 kl. 13:41
Antal ändringar: 1

Borttagen

Avatar


kattuggla vad är sekvenser?

7 feb, 2014 13:41

1 2 3 ... 58 59 60 ... 303 304 305

Bevaka tråden

Forum > Kreativitet > Ni som skriver..

Du får inte svara på den här tråden.