Onödig eller nödvändig fakta om er

Då jag var liten trodde jag typ att alla svarta katter var magiska. Jag skrev typ såhär i min dagbok : Såg en svart katt idag! Hoppas att detta är början på ett äventyr...

Onödig information.se

Jag är så lik Emma03! att mina syskon trodde att det var hon när de såg en bild på mig...

Alltid när jag ser någon som sover så måste jag kontrollera att personen andas. Gäller även djur. Speciellt djur.

är skiträdd för lola (gerard ways ehhh kompis) och hen följer mig på twitter hahaha hjälp

(Alla katter ÄR magiska.)


Jag skojar inte.

Jag har en orationell rädsla för att gå mellan vagnarna i ett tåg... Nästan på gränsen till en fobi och det är riktigt riktigt jobbigt. Men jag ska kämpa emot! Det får inte utvecklas till en fobi, det räcker med en sådan...

Jag lyckas på ett eller annat sätt tappa bort/glömma min mobil hela tiden, senast i morse när jag skulle till skolan

Åh, jag hade en kurskamrat som hade en så otroligt vacker hudfärg, som smält, len choklad. Jag kunde inte hjälpa faktumet att jag hela tiden satt och sneglade på henne, tills vi en dag skulle paras ihop två och två för ett gemensamt arbete. Hon kunde bara tala engelska. Jag var medveten om att det kunde låta väldigt olämpligt, men jag var bara tvungen att berätta för henne hur fantastiskt vacker jag tyckte att hon var.
"I can't believe that I got to hear such wonderful words from a roman goddess like you", svarade hon då, "with eyes like the ocean and skin like alabaster. Thank you, from the bottom of my heart!"

Ah. ♥
Sen kramade hon mig! Herregud, så fint det var, allting.

Hon flyttade tillbaka till Jamaica sen.. Så fruktansvärt synd. Jag tyckte verkligen om henne.

Åhh, så himla gulligt!! ♥
Det är verkligen fint att du vågade säga det till henne. Och det verkade ju verkligen som om hon tyckte att du är super snygg. Och hon blev ju super glad! Ååh, jag bara älskar sådant där. Människor som ger varandra komplimanger och bara sprider glädje. <'33
Det var ju verkligen synd att hon flyttade.

Jag har alltid älskat bruna ögon, det är så fiint. Och jag brukar alltid säga till min kompis med bruna ögon hur fina dem är. Men det roliga är att hon vill ha blåa ögon och skulle mycket hellre vilja ha mina än hennes. Jag är glad med min ögonfärg men hennes ögon är bara sååå fina.
Och jag ville väldigt gärna ha tjockt fint hår ett tag och då kände jag en tjej som hade precis sånt hår. Jag sa alltid "ååh, jag önskar jag hade ditt hår! Det är så fint"
Men hon hatade sitt hår och ville inte mer än något annat ha mitt tunna bruna hår.

Så jag tror nästan att man gillar det man inte är mer än det man är. Det är ju väldigt logiskt eftersom att man alltid har sett sig själv, man vet precis hur man ser ut så då tycker man att man själv kanske är tråkig/ful. Medan folk som ser olika ut blir man fascinerade av och så önskar man att man såg ut så.

Men jag vill inte ändra någonting på mitt utseende.

Trädkatten - Jag håller verkligen med, det är oftast så. Har man blå ögon så vill man ha bruna eller gröna, har man rakt hår så vill man ha lockigt, har man blek hy så vill man ha mörk.. Verkar nästan vara lite av en universalregel, haha.

Jag trivs ganska bra med hur jag ser ut. Man har sina skavanker, men jag har lärt mig uppskatta dem.