Den onämnda magiska trekampen (SV)

Oj! Ingen har kommentreat ännu!
Då får väll jag börja...

Till att börja med... FANTSTISKT!
Alla detaljer och ja all!

Älska hur mrs Potter och Mr Potter skämmer ut James och Sirius, kan riktig se hur de står helt röda av skam xD

Ahjaja, älskade det som vanligt ♥

Ny läsare här! Vet inte hur jag ska få ner mina tankar om den här ff riktigt. Den e AWESOME AND I LOVE IT! Har i princip sträckläst denna sen jag hittade den i eftermiddags

Underbart som vanligt! Orkar inte kommentera långt idag för mina ögon håller på att falla ihop av trötthet...
Hur som helst: Jag älskade att du skämde ut Sirius och James!^^ Dagens skratt
Ha det topp!
❤

Jag tror mina nya favoriter heter Dorea och Charlus Potter. Älskar Charlus kommentar om hur James har prata om Lily konstant i två år redan. Skrattade så jag nästan kvävdes.

Tack så jätte mycket!
Ord(eller så är det bara jag) kan inte beskriva hur mycket era kommentarer betyder för mig! Ni gör verkligen mina dagar och om det inte vore för er skulle jag aldrig fortsatt skriva och alla era kommentarer betyder så mycket gör mig så att ja, jag kan inte beskriva hur tacksam jag är :')

Jag har verkligen dem bästa läsarna man kan ha ♥


Nästa kapitel kommer i kväll! :3


OBS: behöver kommentar för att lägga ut!

Lägg ut, lägg ut, lägg ut, lägg ut...

Men åhh såg det där sista på ditt inlägg nu aja, kan knappt vänta på nästa kapitel!

Hej alla! Förlåt för försenat kapitel! Det finns tre anledningar;
1: hade skrivit allt på min data som kraschade (igen)
2: hänt lite personliga grejer så har inte haft något inspiration till att skriva.
3: kunde inte lägga ut det från början eftersom jag inte hade någon kommentar och orkade inte ta bort tidigare inlägg , men är smått glad över det eftersom jag är mer nöjd med kapitlet nu

I alla fall, ska försöka komma med dem tre sista kapitlen av jullovet i helg, men eftersom min data är lite "speciell" så blir det nog mobil-inlägg så räkna med lite stavfel och sådant

Aja, hoppas ni gillar detta kapitel och som sagt förlåt för försening! Glöm inte slänga in er åsikt, tar emot både ris och ros :3


Ps: ni får mer än gärna kommentera vad ni skulle kunna tro James spelar, har nämligen något i tanken



Kapitel 66 del 2 (Lilys perspektiv)

Jag följde sakta efter Ja-Potter och Remus genom korridoren efter att ha lämnat Gabyella och Si-Black ensamma.

Hela vägen verkade Potter vara besvärad av något, men han sa inget. Remus försökte starta ett samtal genom att ställa artighets frågor som om hur jag mådde och så vidare, men Potter var knäpp tyst och jag började fundera varför. Jag förstod inte varför jag var så orolig över det, men det kändes som något var allvarligt fel med honom, jag försökte ignorera impulsen av att fråga vad som var fel, men antog att om han ville prata om det skulle han göra det självmant.

- Så, då är vi framme, säger Potter och ställer min väska vid den välbäddade vita sängen.
- Tack, vad fint, säger jag och ser mig omkring.
- Ehm, tack, antar jag, svarar han och låter mer som sig själv.
- Så, hur har lovet varit hittills? Frågar Remus.
- Bara bra, ert? Säger jag och ser på både Remus och Potter.
- Samma, svarar de i mun på varandra.

Vi fortsätter korta samtal med varandra innan vi bestämmer oss för att gå tillbaks till Gabryellas rum där hon och Black håller hus. När vi kommer fram kan jag höra Gabryella berätta något om vad hon såg när vi var inne i en vanlig mugglaraffär. Jag måste medge att det var rätt underhållande att höra om hur nytt alla mugglarföremål var nytt för henne.

När vi gick in i rummet hittar vi dem båda halvliggandes i Gabryellas säng, Black med armen om Gabryella.

- Hrm hrm, harklar sig Remus när vi kommer in och Gabryella försöker sätta sig upp, men Black drar ner henne igen.
- Min, säger han och Gabryella
Ler mot honom och tar hans hand.
- Så förbannat gulligt då, säger Potter och drar fram tre stolar.

Vi sitter inne i rummet och pratar om allt och inget och till min stora förvåning hade vi väldigt trevligt.
Efter ett tag ropar Mrs. Potter att det var mat.

Vi följde efter Potter och kom in till ett väldigt öppet rum med utsikt ut till en snötäckt glänta. Själva rummet var vitt med mycket bilder på väggarna, ett stort Ekbord, och en dörr som var öppen. Jag kunde se tydligt genom dörröppningen att det var rummet där jag och Gabryella hittat de andra när vi hade kommit fram.

- Ni har ett väldigt vackert hem, säger Gabryella till Mrs Potter.
- Tack raring, det har funnits länge i släkten Potter och jag hade bara tur som fick mig en sådan underbar man som Charlus, svarar hon och set varmt mot sin make.
- Jag hade tur som fann dig, svarar Mr Potter och tar mrs Potters hand
- Så förbannat gulligt, men kan vi äta snart? Frågar Black och ser en aning frustrerad ut
- Javisst ja, svarar Mrs Potter och bordet blir snabbt uppdukat.

Vi sätter oss ner så att jag sitter mellan Remus och Potter och Black och Gabryella mitt emot oss. Mrs och Mr Potter sitter vid sidorna av bordet. De börjar ställa olika frågor för att lära känna oss och efter ungefär en halvtimme är samtalet som ständigt återkommer, Quidditch.

- Den yngsta och den bästa sökaren genom tiderna! Det är något du kan skryta om, säger Mr Potter uppspelt och Gabryella ler artigt mot honom.
- Jag har blivit tränad hela livet så något måste det ju vara värt, säger hon med en lättsam ton och jag kan inte förstå hur hon kan vara så extremt charmerande. Man kan se hur hon charmat Potters.
- Är det din far som tränat dig? Frågar han henne.
- Nej, min bror Pasha, svarar Gabryella och vi som känner till Pasha bättre ser förvånat på henne.
- Pasha? Frågar Remus skeptiskt.
- Pasha, konstaterar Gabryella och tar en klunk ur sitt glas.
- Har du en stor familj? Frågar Mrs Potter vänligt.
- Rätt så, min fars släkt är väldigt stor, men min mors sida vet jag inte riktigt eftersom vi inte har någon kontakt med dem, svarar Gabryella.
- Jaså, så kan det vara, svarar mrs Potter och ser sedan på klockan.
- Snart är det nog dags för er att gå till sängs klockan börjar bli mycket, säger Mr Potter, men blir snabbt avbruten.
- James, kan du inte spela något? Det var ett tag sen jag hörde dig spela och jag tror inte flickorna hört dig, säger hon och ler stort mot sin son.
- Nej..., börjar han innan Black reser sig upp sliter upp honom.
- Kom nu Bethoven, du ska spela, säger han och vi andra reser oss upp och hänger med de in i rummet bredvid.

Potter sätter sig vid flygeln och ser besvärat mot oss innan han börjar spela på en mycket vacker melodi. Jag hade aldrig i detta universum trott att James Potter kunde spela piano på ett sådant vackert sätt. Jag kände hur någon tittade på mig, men jag kunde kunde inte avgöra vem eftersom jag kunde inte slita blicken från Potter när han spelade.

Melodin tog slut alldeles för snabbt och rummet blev tyst. Jag försökte finna ord, men det var helt blankt i huvudet, det enda som existerade var hur vackert det varit.

- Det var vackert, säger jag innan jag hinner tänka mig för.
- Tack, svarar Potter en aning generat och reser sig upp.
- Är det något du komponerat själv nyligen, James? Har inte hört den förut, undrar hans mor och ser på honom med en varm blick.
- Ehm, ja, svarar han och drar besvärat fingrarna genom håret på det sättet jag hatar.
- Har den något namn? Frågar Black som ser väldigt belåten ut med sig själv. Som om han redan visste svaret.
- Håll käften, hotar Potter som inte kan dölja ett litet leende.
- Som du vill, skrattar han och drar Gabryella närmare sig och lägger armen runt midjan på henne.
- Vem kunde ana att Sirius Black skulle få sig en sådan fin flickvän? Säger Mr Potter som får en fnysning till svar av Black
- Sirius är en fin pojk, Charlus, var snäll mot din andre son, skrattar Mrs Potter.
- Finaste av dem alla, säger Remus ironiskt.
- håll käften Måntand, svarar Black.

De retar Black en stund innan Mrs Potter bestämmer att vi ska gå och lägga oss. Efter några lätta små hot mot killarna om att inte smita in till våra rum hade vi tagit oss upp till övervåningen och till våra sovrum.
Jag kunde garantera att Black skulle smita in till Gabryellas sovrum, men hon skulle inte protestera, hon verkade en aning hispig varje gång någon nämnde om att vi snart skulle åka hem till henne. Jag misstänkte varför eftersom Pasha skulle vara där och resten av hennes släkt. I själva verket verkade alla lite smått hispiga över något, jag kunde inte förstå vad, men det skulle ordna sig. I alla fall på något vis.

Mitt i alla tankar måste jag ha somnat för när jag vakna kunde jag höra röster utanför mitt rum. Det var Gabryellas och Remus röster.

Åhh awsome kapitel!! Skriv när du känner för det istället för att pressa fram kapitel. Om du vill prata kan du alltid slänga iväg en uggla till mig Hoppas att det blir bättre för dig!

This was w o n d er f u l

Okej, allvarligt talat. It was o.O
Och jag vet som vanligt inte vad jag ska skriva för att du ska förstå det. >.<

Uhm yes: du är så jäkla duktig att du får mig att bli helt stum i alla fall! Glöm aldrig det, kompis! Du äger och jag kan inte vänta tills nästa chapter kommer ut! ♥