Legenden om Ida

Just nu känner jag mig lika tråkig som en sten så ni får nog vänta ett tag.. (vänta lite nu..stenar är ju jätte roliga!)

OFC!!

JA!

Tack! jag ska försöka skriva så snart jag kan men det kan dröja några dagar

Okej!

Cool saga/ff/novell

Tack

Jag hoppas också på ett till kapitel

förlåt för att jag inte skrivit på så länge! Är det någon som bevakar fortfarande?


Kapitel nånting

Ida`s synvinkel.
Jag hade inte kunnat hindra mig från att kasta mig på mannen. Det va som att min kropp styrde mig. Mannen hade inte varigt beredd på anfallet och han rullade över på andra sidan. Jag såg in i hans ögon. Dom va bruna. Så burna.. var hade jag sett det innan? Min kusin Beck! Dom hade exakt likadana ögon. Så vackra! Jag insåg inte att tiden gick och vad som va på väg.

Spencer´s synvinkel (mannen)

Flickan stirrar in i mina ögon. Hon är ganska söt. men vem är hon? Allt jag vet är att hon har vackra ögon. Så skrämmande men ändå vet jag att det finns gått bakom det iskalla. Jag vet inte hur länge jag ser in i dom. Men jag kan inte förmå mig till att sluta. Jag vill nå åt det varma,snälla och inbjudande! Det har väckt en nyfikenhet som jag inte visste fanns inom mig. Plötsligt inser jag vad det är min bror pratar om! Äntligen förstår jag honom! Min bror som betraktas som en galen förärade där hemma. Fast hemma är egentligen inte hemma..eller? Min bror som alltid kämpat för Avataren. Nu va det 4 år sen jag såg honom. Jag mins det så väl. Far,mor och han som sprang ut i kylan. Mannen som stod i jämte mig som slog efter dom. Jag kunde bara se på. Detta va priset jag av tvungen att betala. Jag har hört talas om att dom aldrig nämner mitt som namn. Och jag gör lika dant med deras. Flickan påminner om Beck..min bror! Vad håller jag på med? Jag slår flickan hårt i magen.


Ida`s synvinkel
Jag kände ett slag i magen och sedan hur jorden under mig lyftes och jag kastades några meter bakåt. Varför rörde sig Estella inte? Mannen kastade sig över henne igen. I ögonvrån såg jag en annan man komma emot oss. Jag insåg vad jag va tvungen att välja mellan.Jag tvingade mig att resa på mig trots att mina ben demonstrerade. Jag hade ca en halv sekund på mig. men valet va enkelt. Jag kunde skika en stark vind mot mannen satt han försvann ur synhåll men då skulle mannen bakom mig få in ett perfekt slag mot mig. Så jag va tvungen att välja emellan att skydda estella eller mig. Det va otroligt att alla dom tankarna hann passera. Jag sköt en så stark vind mot mannen jag kunde. I samma stund den träffade blev jag också det.


Estella`s synvinkel
Jag kunde inte göra annat än att se på medans Ida blev träffad. Jag kunde inte röra mig. Bara ligga stilla och se..se allt som hände. Jag önskade att det va jag som kände all den smärta Ida kände. Att inte kunna göra något va värre! Någon stans långt bortifrån kände jag en vind. En stark och iskall vind! Den gick rakt igenom skälen. Minnen dök upp. En äldre pojke slog och slog mig. Jag hörde mina revben knäckas. Plötsligt blir det suddigt. Sedan dyker bilder upp. Jag och Ida sitter och skrattar. Suddigt. Sedan ett minne där mina läppar snuddar vid Gales. Sen är det suddigt. Sedan en suddig bild av Gale. Hans rufsiga hår står åt alla håll och hans vackra ögon lyser. Sedan Suddigt. En Man faller till marken. Död! Det är pappa! Sen är det suddigt igen. Sen ett till minne. Jag står och betraktar min spegelbild. Mörk gröna ögon stirrar tillbaka. Tårarna rinner längs kinderna. Sen suddigt igen. Ytterligare ett minne dyker upp. En röst berättar att Ida är död. Sedan tappar jag medvetandet.

Awesome! ^^