Dolder förbannelsen [sv]

SJUKT bra kapitel!!!

har jag någonsin berättat hur mycket jag älskar dig och din fanfic? ♥

Bombarda: Gumman, vad gullig du är! Minns när jag hade skrivit första sidan om handlingen oh du kommenterade att du tyckte det verkade bra och jag ba "Jaaa,, NÅN gillar faktiskt det jag skriver! :')"

Hoppas ni alla förstår hur roligt jag tycker det är att ni gillar denna FF ♥ Som sagt det är typ min första, den första jag kommit långt på i alla fall

aawe nu blev jag superglad ♥

Suuper!

Sträckläst hela nu och jag kan knappt beskriva hur bra jag tycker att den är! Faktist så är den den bästa ff:en jag läst på Mugglarportalen ♥ gillar också bilden du gjort om Lily och Tom. sparade den =) Måste bara kalla honom Tom nu efter att jag läst din ff. Han känns inte som Lord Voldermort här. Han är bara en pojke som kommer att få ett hämskt och oälskat liv. Haha jag började storböla nu. Och Gud, hoppas verkligen Lily kommer på ett sätt att rädda honom och alla som dog på grund av honom. Eller det är ju egentligen du som då kommer på det eftersom det är du som skriver den. Åh jag tycker du skriver så himla bra. Älskar hur du skriver och din historia du gjort.

^Åh tack! Blev lite tårögd när jag läste det du skrev :')

Det ända problemet som jag har med Dolder förbannelsen är att jag blivit bättre på att skriva eftersom .. så vissa av kapitlen jag skrev i början är mycket sämre än de jag skriver nu.. haha så kanske får gå tillbaka senare och skriva om den lite när den är klar .. Men men vi ser väl

Wow.
Jag har sträckläst alla kapitlen och den var superbra ju. Trodde aldrig att jag skulle gilla Tom/Lily men det gör jag nu.
*Bevakar!*

Okej, helt ärligt har jag glömt vilket kapitel vi är på.. sååå nu skiter jag i det så blir det "fortsättningar" framöver, inte för att jag tror ni bryr er.. men whatever!

Fortsättning:

Det tog en lång stund innan verkligheten återvände, minnena av gårdagen.

Lily hade sällan gjort glömske-förtrollningar och visste inte hur bra de funkade, tänk om Tom mindes det som hänt?

Hon kände hur hon blev stel och drog sig undan från Tom, tydligen hade han märkt det för plötsligt såg han besvärad ut.

"Lily..det där igår" sa han och svalde hårt, han såg rädd ut.

Lily hade aldrig varit rädd för Tom, åtminstone inte den yngre versionen av honom, men plötsligt insåg hon att Albus hade rätt. Han var Voldemort, Han är Voldemort. Han har dödat, redan, kanske bara för några månader sen. Vad visste hon egentligen om honom?

Men när hon såg på honom, såg in i det perfekta ansiktet, Ansiktet som alltid hade ett självsäkert charmigt leende men som nu såg oroligt och skärrat ut vek rädslan undan.

Nej, Tom var inte ond, inte helt. Inte ännu.

Han harklade sig innan han fortsatte

"Vad hände? Gjorde.. gjorde jag dig illa? Du måste berätta för mig Lily! ..Jag trodde aldrig.."

Han tystnade och vände undan blicken "jag trodde aldrig jag skulle kunna skada dig, men när jag tappar kontrollen.. det är inte jag.. jag kan inte göra något åt det.. "

Lily kände hur alla färg i hennes ansikte försvann, han var medveten om det, han erkände att... att han skadat människor, oskyldiga människor.

Hon hade tagit ett steg från honom, helt omedvetet.

"Lily.. snälla Lily" bad han

Lilys kropp handlade utan att hon själv var medveten om det. Hon vände tvärt på klacken och gick med snabba steg bort från Tom hela vägen till slytherins uppehållsrum vidare in till deras sovsal där hon satte sig på sängkanten. Inte fören då fick hon medvetandet tillbaka.

Sovsalen var tom. Det var tyst och Lily tänkte att hn säkert skulle missa deras lektion i trolldryckkonst, men just nu orkade hon inte möta varken Tom, Albus eller någon av de andra.

Hon la sig ner på sängen och blundade då Toms röst ekade i huvudet

"när jag tappar kontrollen.. det är inte jag.. jag kan inte göra något åt det.. "

Vad menade han egentligen?

Åh, stackars älskade Tom Du måste skriva mer. Kan knappt vänta tills fortsättningen!! Lily Måste förstå att Tom inte är =Voldemort