Ni som skriver..

They are out one afternoon, sitting with their textbooks open, at their favourite milkshake place.
Louis looks up from his books to see Harry staring giddily at something behind him. And he is definitely not studying. He coughs to get Harry’s attention and smirks questioningly at him when he looks his way.
Harry doesn’t say something, he just blushes as he looks down and pretends to focus on the words in his textbook.

Tycker ni att det är en bra idé att skriva om två olika personer, och att vartannat kapitel handlar om varannan person? Första kapitlet i min nya berättelse slutar nämligen såhär:

Och jag vill gärna skriva ur "förvarens" perspektiv och berätta hur hon tänker och varför hon gjorde det, eftersom att hon är en tjej i Olivias (huvudpersonen, alternativt den ena huvudpersonen) ålder, och det är tänkt att de ska förälska sig i varandra längre fram i berättelsen. Men jag är inte säker på om det kommer att bli konstigt eller rörigt, vad tycker ni?

Det beror på vad du tycker själv, men den boken jag läser just nu har ur två olika personers perspektiv, den "goda" och den lite mer "onda" och jag tycker inte att det är rörigt. Författaren gör nytt kapitel när den byter perspektiv och de har varsin symbol som visar vems perspektiv det är. Och det måste faktiskt inte vara varannat kapitel heller

Jag tycker nog att det skulle funka

Förresten så skriver du jättebra!

Ja, jag tar nog och provar det faktiskt

Åhh, tack så jättemycket! Sådana kommentarer betyder mycket.

Angående refuseringar..
Jag har hört att en förläggare kan sluta läsa efter bara några sidor om ett manus inte fångar deras intresse direkt. Jag visste inte hur det egentligen låg till, så jag skickade ett mail till Piratförlaget. Jag lägger min fråga och deras svar i spoilern;



Jag skulle mest bara vilja understryka att det kan vara bra att ha detta i åtanke om ni planerar att skicka era manus till förlag. Men det allra bästa är att välja rätt förlag från början, alltså att man skickar till ett förlag som ger ut fantasyböcker om man t.ex skriver just fantasy.

kattuggla: Ja det lät ju inte så kul att de kan lägga ner det efter bara några sidor, men det verkade som att det mer hade med språk och genrer att göra så det var ju bättre...

Vi hade förflyttat oss från hallen och jag, Jessica och mamma gick in i köket medan de andra gick in i vardagsrummet. Mamma började laga mat.
”Vill du ha hjälp med något?” Frågade jag henne.
”Inte från dig, hela meningen med det här är att du och Jens ska slippa just idag, men du kan hämta din pappa.” Jag suckade åt min mammas bestämdhet och gick och hämtade pappa.

Många som skriver berättelser här på mugglis vill ju att man beskriver allting i allra minsta detalj. Men enligt mig så kan berättelser ändå vara roliga att läsa även om allt inte skulle varit beskrivet i allra minsta detalj.

Är det inte bara roligt att man själv fantiserar omgivningen efter att fått en kort beskrivning? För det tycker jag.

T.ex när folk berättar om folks ansiktsformar och näsans storlek m.m

Man ska beskriva tycker jag, men kanske inte alltid jätremycket.

Jag tycker att man ska beskriva, men lagom mycket precis som du säger. I vissa böcker beskriver de så mycket att man liksom snubblar på orden och fattar inte vad som händer i boken. Författaren kommer inte till saken. Men man måste beskriva för annars blir boken väldigt ytlig och tråkig.

Men jag tycker som du

Jag tycker det är skillnad mellan att beskriva och beskriva. I vissa texter vill man bara skapa sin egen bild och även om författaren gång på gång beskriver någon som till exempel fräknig så skiter i alla fall min inre bild ibland fullständigt i det och skapar ett eget utseende istället. Sen så finns det författare som beskriver på ett konstfullt sätt. Målar bilder på min inre näthinna och verkligen skapar en vacker värld. Skriftlig konst helt enkelt. Mer sådant till folket! Men detta beror på vilken sorts text, stilistik och så vidare det är.