Förändrad värld Lupple & Medi

"Jag hade tänkt att läsa för dig. Men vill du läsa för mig så gör det." Han smekte hennes kind. Så len hon var. Oh vad han var sugen på att sätta tänderna i henne.


"Okej.." Hon såg sedan på honom och lade huvudet på sned.
"Kan jag fråga köket vad det blir? Jag vill... gärna hjälpa..." Hon såg genast bort men kom på sig att hon inte fick vara i köket och blev blossande röd i ansiktet.
"Glöm vad jag sa..."

Hon log stort. Att få läsa för honom kändes underbart. "Tack." Viskade hon innan hon började att läsa för honom. Från början.

Han såg på henne. "Hjälpa till?" Sa han och log svagt. Hon visste ju inte att hon sågs som högre stående än tjänarna. Samtidigt var det hennes födelsedag. " Jag kan höra med dem. Men de kanske säger nej. De har väldigt mycket att göra." Sa han lugnt.

Hennes röst var öm, mjuk och fylld av förundrand. Theodore lutade kinden mot hennes hjäsa och slöt ögonen.
Lyssnade på hennes röst.

"Jag sa att jag inte vill. Jag borde inte ha sagt det." Hon såg skamset på honom och backade undan.
"Kan vi gå vidare? Se... ett annat rum?"

Hon kände hans kind mot huvudet och njöt. Det kändes så himla mysigt. Hon fortsatte att läsa. Det var en mycket spännande bok.

Han såg på henne och lutade huvudet på snedden. " Visst." Sa han och fortsatte bort mot biblioteket. Han valde rummen han visste att mor och far inte var i och de han trodde att hon skulle finna intressanta.

"Har du läst boken förut?" Frågade han och flyttade sin hand mot hennes. Smekte hennes fingrar.
Om han bet henne nu skulle hon vara mer villig sen? Vem visste? Sen när de var inne.


"Oh jag såg det igår tror jag. Det är så vackert men jag hade för ont för att uppskatta det. Så nu kanske jag kan se mig om. Jag fick en bok av en tjänare imorse."

"Jag minns delar av den, men det var nog många många års sen." Viskade hon, kände hans kalla hand. Den var kallare än vädret. Hon såg bak på honom och log svagt. Den kalla handen väckte något inom henne och hon svalde hårt. Hon var helt tom i hjärnan. Hennes minnen. Hon kände igen känslan. Hon suckade lite och såg på honom. "Kan du läsa en stund?" Frågade hon mjukt.

Han log och öppnade dörren. "Undersök du." Sa han och log. "Vad bra. Minns du vad hon hette?" Frågade han.

Han drog bort handen och harklade sig. Började sedan att läsa med en klar stämma. Skådespelade karaktärerna medan han hade armarna om henne.
När han hade läst ett kapitel log han.
"Ska vi gå in kanske?"

Hon klev in och såg sig om. Skakade på huvudet.
"Hon sa inte sitt namn. Sa att det inte gjorde något." Rhiannon såg sorgset på honom.
"Varför sa hon så?"

Aurora lyssnade glatt på honom. Det var så levande, så vackert. "Du läser så bra." Sa hon upprymt. När han bad henne om att gå in så nickade hon. Trots att hon ville stanna längre. "Vi går. " Sa hon.

Han såg på henne och log svagt. "Åh hon kanske bara tänker att det är ett jobb. Att hon gör det hon ska sedan går hon hem." Log han lugnande. Den verkliga anledningen kunde han inte berätta för henne. Vampyrerna ansåg ju att deras följeslagare var högre ställda. De kunde ge dem dyra presenter och ett riktigt bra liv. Medan tjänarna enbart var tjänare. Men tjänarna ansåg att följeslagarna hade sålt ut sig, trots att de visste att de inte hade något val. Men tjänarna var i alla fall fria.

Han tog filtarna och log.
"Tar du boken så kan jag ta filtarna." Han sträckte ut sin fria hand med ett leende.
"Sen blir det en lättare lunch innan vi gör oss i ordning för festen."

Hon nickade bara och tog några steg in i rummet. Såg över axeln och log svagt.
"Men hon var snäll. Gav mig filtar när jag bad om.det. Hon sa om jag behövde något skulle jag ringa efter hjälp.:

Hon nickade, reste sig upp med boken i famnen och började att gå in mot huset.

Han log. Bra. " Sa han och följde med in i rummet.