Legenden om Ida

Isse Weaslyhaha tack..antar jag

Sirius Orion Black ska jag tolka det som att du tycker att det va ett ok kapitel?

Ida Ginny Lovegood JA, det ska du.

Yeyyyy! har ni något emot om jag skriver imorgon istället? jag har en massa läxor och jag vill gärna sova lite i natt..

Ida Ginny Lovegood Ingen fara,skriv när du hinner vi väntar!

Ja, ofc :-)

Såå nu kan jag nog skriva men det kanske inte blir så mycket för jag måste plugga!

Den lila lemurapan såg hur eldklotet kom emot henne. Hon skyndade sig att flyga åt sidan och lyckades undvika det. ytterligare ett kom rakt emot henne. Hon susade neråt och han inte se det andra brinnande klotet som kom emot henne. Hon kände smärtan i vingen,den va outhärdlig! Hon föll ner på marken,död!

____________________________
Ida`s synvinkel

Lemurapan föll till marken. Hon va död! Jag kämpade emot tårarna, det här hade jag inte varigt beredd på! Fast hur skulle jag kunna det? Att någon av mina vänner dog va det hemskaste som kunde hända!

_____________________________________
estella`s synvinkel

När lemurapan föll till marken va hon säker på att hoppet va ute! dom skulle inte vinna detta. Hon duckade för ett eldklot och skickade iväg ett mot en av soldaterna. Han föll medvetslös ihop på marken.
Men det borde hon inte ha gjort! Hon va så koncentrerad att hon inte märkte eldklotet som kom susande mot henne! när hettan svedde hennes ansikte förstod hon vad som hände. hon drog upp armen och skyddade ansiktet. Smärtan när hon landade på rygg i det höga gräset va obeskrivlig. Hon kastade en snabb blick på sin arm. Det hon såg fick henne att må illa. Eldklotet hade svett bort hennes hud och hon kunde se sitt slätt! Nej hon ville göra lite nytta innan hon dog! Med den meningen dunkande i huvudet lyckades hon ta sig upp på fötter. Det va bara hon och Marcus kvar i medvetandet. men skulle dom ändå ha någon chans att vinna?

________________________________
Marcus synvinkel

Han duckade gång på gång för eldklot och när han fick tid lyckades han skuta iväg några mot soldaterna. Dom va ungefär 20 stycken nu. Han gjorde som hans far hade lärt honom under alla dessa år av träning. Först avvakta och ducka sedan attackera. Ett eldklot träffade nästans hans kind och han kände hur huden brändes. Dom skulle aldrig klara detta,förr eller senare skulle dom bli uttröttade och inte klara av att stå på benen längre. Han kunde inte avvakta längre,det va dags att gå till attack om han ville att dom skulle överleva detta. Han duckade igen och ryckte till när han hörde en duns i jämte sig. Estella hade slagits till marken av en soldat som nu höll en kniv mot hennes strupe! Han visste att han inte skulle hinna stoppa mannen! Innan han visste ordet av skulle hon vara död! Någon kastade sig fram mot mannen som höll fast estella. Han hann inte se vad som hände sen för han hörde en hög duns. Han slet blicken ifrån estella och stirrade på några män som kom rusande emot honom. Det va jordbändare, jodriket hade gått med i Narakus arméer! Någonting träffade honom hårt i huvudet. En sten! han föll handlöst till marken

Superbra skrivet

Ojj det går ju inte så bra för någon...
Super bra skrivet i alla fall!

Awesome!!!

De har det svårt allihop. Men jag gillar kapitlet.