Rollspel: Marodörernas tid

Jag satt där i sällskapsrummet och väntade på att alla skulle komma tillbaka och bete sig normalt. Tillsist var alla mina vänner sammlade och jag kollade in var och en av dem i ögonen.
- Nu är jag trött på alla lögner och att alla håller allt inom sig. Vi är vänner och ingen av oss skulle svika någon annan. Så nu är det på tiden att vi beter oss som vänner med och pratar med varandra om vad vi känner, sa jag till dem och väntade på vad de skulle säga.

Jag såg på James och nickade svagt.
"du har väll rätt. Vad vill du att vi ska säga då?" suckade jag
"om du nu så gärna vill prata kan du väll börja"

(Jag är tillbaka nu som Sev, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, vad har hänt, det blir lite jobbigt att läsa igenom 54 sidor o.o)

(Du har sett Remus som varulv, men jag ryckte dej därifrån, fast du vet inte om att det var Remus. Sirius hade lurat dit dej)
- Ja okej då, sa jag tveksamt.
Jag har urdåligt självförtroende och våger inte vara mig själv förutom med er.

(Okej, så jag ska liksom bara gå runt lite och vänta på att nått ska hända, haha. Ni verkar uppe i nånting)

Jag stirrade dummt på James
"skojar du? Varför då? Du borde inte ha dålig självförtroende" sa jag förvirrat. "James du är en toppen kille och du borde inte tvivla på dig själv" log jag och såg sedan ner i mina händer.
"antar att det är min tur... Och jag vet inte vad jag ska säga. Jag är jätte trött på alla tjejer och vill bara ha ett seriöst förhållande. Och jag saknar min familj, eller den familj jag inte har. Jag är så avundsjuka på er som har familjer som älskar er. Och jag vill bara bli kompis med Regulus igen. Jag saknar honom men han hatar mig och jag kan inte göra något åt det. Jag är även jätte rädd att ni ska sluta umgås med mig och ja jag vet inte... Allt har bara känts så konstigt det senaste..." sa jag och stirrade på mina händer

(du kan hitta på något gör lite som du vill )

- Ja jag vill väll bara gömma mig bakom den personen alla tror att jag är. Jag är också jättetrött på alla tjejer och vill ha ett seriöstförhållande, men är rädd att ingen ska gilla mig för den jag är, sa jag med en suck.
- Och jag förstår allt vad du säger att du saknar din familj och särskilt din bror. Och jag kommer aldrig att sluta vara med dej det vet du, du är som den bror jag alldrig haft, sa jag och såg på Sirius ihopkrupna gestalt.

Jag nickade svagt.
"James varför skulle ingen vilja ha dig? James du är både snäll och rolig och du är knappast ful. Jag därimot har ju svikit min familj och alla tror jag är en player. Så jag är väll körd" suckade jag och skakade huvudet och håret föll över ögonen
"jag är glad för det. Jag börjar förstå att ni inte kommer lämna mig. Men det är fortfarande svårt att tro. Förlåt att jag tvivlar på er" sa jag sorgset

(Är ni i Gryffindors uppehållsrum? )

(Jo, men vi kan ju gå ut därifrån )

- Men alla vet ju hur din familj är, det är ingen förutom Slytherinnarna som klandrar dig för det.
Trodde du det eller?
Jag har hört att jätte många tycker att det var bra gjort och att de står på din sida.
Sällan att jag skulle lämna dig, så sluta att tro det nu, jag vet hur du är även det du inte berättar och jag har inte övergett dej för det så jag skulle knappast göra det nu heller, sa jag med ett leende mot min bror.