Öppet fantasy-ish rollspel! :3

Eska tittade förvånat på handen. Hon tittade upp på Eleanora. Kunde hon lita på henne? Eleanora log. Hon tvekade. Tillslut tog Eska hennes hand och hät henne leda iväg med henne.

Eleanora började gå innan hon kollade på Eska och frågade
"Har du någon aning varför de lämnade dig? Har du gjort alfan något illa? Eller någon annan i flocken?" frågan var frågad i en mjuk ton.

Eska fortsatte först gå, utan att svara. Sedan svarade hon.
" Jag bodde med min faster och farbror. För ett år sedan ungefär kom det en sjukdom till vår flock. Många dog, vår gamla Alfa dog. Min faster och mina kusiner dog.
Jag blev också sjuk, men jag överlevde.
Tillslut försvann sjukdomen. Men... Den nya Alfan bestämde att min farbror skulle bli den nya Betan. Men bara om han slängde ut mig ur flocken."
Hon tittade på Eleanora. "Han tyckte inte jag hörde hemma där."

Eleanora klämde lätt på hennes hand.
"Ledsen att höra det. Jag tänker ta dig till min alfa, och se fall du kan vara med i vår flock." sade hon och log.
"Din gamla alfa verkade inte vara en hemskt bra alfa, om du frågar mig. En alfa bör inte slänga ut en flockmedlem utan anledning."

Eska log stort. "Menar du det? Att jag kanske får vara med i din flock!" Hon skrattade lite.
De gick en stund till. Tillslut frågade Eska " jag vet ingenting om dig, kan du berätta lite? Jag har inte pratat med någon på länge."

Eleanora nickade
"Självklart kan du det." hon kollade framåt innan hon började prata.
"Jag föddes för tjugo år sedan, är döpt efter min mor som dog i barnsäng. Blev biten av en alfa när jag var väldigt liten. Ehmm... ja, det var lite av min bakgrund. Det finns inte väldigt mycket att berätta om mig, faktiskt."

Eska nickade och gäspade. "Och vad gör du nu då?"

"Inte mycket, försöker mest hjälpa flocken så mycket som möjligt." svarade Eleanora och ryckte med axlarna.
"Trött? Vi är snart framme fall du vill vila."

"Lite." De gick en stund till. Solen gick långsamt upp över trädtopparna. Eska gäspade en gång till.

Eleanora började se området där deras flock brukade vara på. Inte många var där, inte ens alfan.
"Alfan verkar inte vara där, men vi kan vänta än så länge. Du kan vila där." sade hon med ett leende