(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

Okej, ett svar räckte. En fortsättning blir det!

Elever strömmade ut ur Hogwarts portar. Det var precis i början på sommaren och värme och sol hade börjat smyga sig fram över Storbritannien. Två månaders ledighet hade börjat, men inte för alla.
Harry, Hermione och Ron stod precis bredvid utgången och sade hejdå till sina kamrater och vänner. Dem flesta skulle ta expressen tillbaka till London, medan vissa åkte mot andra håll.
"Jag kan knappt tro att det är sant... Jag behöver aldrig mer plugga" sade Ron lyckligt.
"Ville inte du bli en Auror?" frågade Hermione.
"Uh, påminn mig inte..." suckade Ron och tog upp sin väska. "Ska vi gå?" Hermione nickade och sneglade på Harry som stod och tittade på eleverna som gick förbi.
"Harry?" han tittade upp på henne och tog sin väska. "Jag är redo" och så gick dem ut i solen. Harry blev först bländad. När han väl kunde se igen så blev han generad när han insåg vem han stirrade på. Minto tittade rakt tillbaka på honom. Efter en liten stund så log hon och nickade lätt mot honom. Han nickade tillbaka och tittade bort när Draco kom in i bilden och förde sin blivande fru bort mot Hogsmeade.
"Jag är redo..." viskade Harry igen för sig själv och begav sig av mot ett nytt liv...

Kort nu, nästa stycke kommer att handla om förberedelserna inför bröllopet ;3

Ja det var jätte bra

YAy! ♥ ♥ It's back! ♥ ♥

Ja, mer! ♥♥♥♥♥ Synd att det var lite kort bara. Skönt att den är tillbaka iaf.

Minto låg på sin säng med ansiktet ned tryckt i kudden. Det var för mycket. Hon stod inte ut! Pansy hade gått runt i hennes rum i minst trettio minuter och babblat om dekoration, mat och bröllopstårtan! Den förbannade bröllopstårtan! Om inte hon slutade snarast så kunde Minto svära på att hon skulle lamslå Pansy till månen.
Det var bara tre dagar tills bröllopet och alla i hennes närhet pratade endast om detta event. Hon kunde knappt vänta på att få allting överstökat.
"Rosor. Tror du att dem kan fixa röda marsipanrosor på tårtan? Det hade varit en fin kontrast mot den vita grädden..."
"Tyst! Tyst, tyst, tyst, tyst!" skrek Minto och satte sig rakt upp. "Snälla, jag orkar verkligen inte höra mer om det dumma bröllopet" klagade hon. Pansy bara stod stumt och stirrade på henne. Hon kanske tog i lite väl mycket?
"Pansy...?" Pansy rörde äntligen på sig. Hon nickade lätt och började gå mot dörren. "Hallå, vänta! Jag bad dig inte att gå!"
Pansy bara vände sig om och tittade vist på sin syster. "Det är sent. du behöver din sömn" och med det lämnade hon rummet. Minto suckade och föll tillbaka ner i sängen. Inte en chans att hon skulle ha röda marsipanroser på bröllopstårtan.

Kortis igen, men bättre än inget...

Det är awesome! ♥ ♥ ♥

Ja det var jättebra meeeen liiiiiiite kort

Helt azum, men skriv lite längre kapitel! Snäääälla? Please? ♥

Den bleka junisolen sken in genom fönsterna. Allt såg så oskyldigt ut. Draco steg ur sängen och öppnade fönstret och tittade ut. I trädgården stod en stor vit chuppah som var omringad av röda rosor.
En lätt knackning hördes ifrån dörren och han svarade automatiskt 'kom in'. En tjänstekvinna kom in med en massor av saker i famnen. Han gissade att hon var skickad för att hjälpa honom komma i ordning. Draco vred sitt ansikte och såg på henne och blev förvånad att se henne rodna och titta ner i golvet.
"Är något fel?" Hon började rodna ännu mer och mumlade något lågt. "Ni får ursäkta. Jag kan inte höra vad ni säger" sade han och tittade på henne med en förvirrad min.
"Ni har inga kläder, min herre" sade hon snabbt och lade sakerna hon höll i på sängen. Draco tittade ner på sig själv och sedan brast i skratt. Han gick tvärs igenom rummet och satte på sig sin morgonrock.
"Förlåt ifall jag gjorde er obekväm" sade han och satte sig på sängkanten. Hon log snett mot honom och plockade upp en kam.
"Kan jag...?"
"Självklart" svarade han snabbt och hon satte sig bredvid honom och började borsta igenom hans hår. "Du måste vara ny här? Jag har inte sett dig tidigare".
"Jag har jobbat för er i tre år nu" sade hon lugnt.
"Oh..." Draco blev mållös. Hur kunde han inte ha kommit ihåg henne. Hon var ganska kort och hade långt honungsblondt hår som var uppsatt i en bulle och kastanjebruna ögon. "Hur har jag inte kunnat lägga märke till något så vackert?" sade han och tittade på henne. Hon rodnade igen och lade ner kammen.
"Ni och er familj har gått igenom en hård tid. Ni har haft annat att tänkta på" sade hon och ställde sig upp. "Dags för ett bad, Mr. Malfoy".
"Är det en ursäkt för att se mig naken igen?" retades han och ställde sig upp bredvid henne och slängde morgonrocken på sägnen. Hon skrattade och skakade på huvud medan hon gick mot badrummet och satte på vattnet.
Draco låg helt dåsig i badkaret. "Jag vill dö här" mumlade han och lekte med skummet som flöt omkring.
"Snälla du, säg inte sådana hemska saker" sade tjänstekvinnan medan hon filade hans naglar.
"Men det är sant. Mitt liv har varit en katastrof" hon log ledsamt mot honom och skakade lätt på huvudet.
"Du har nyss börjat leva... och idag så ska du gifta..." sade hon, men Draco avbröt henne.
"Snälla, snälla säg det inte" sade han sorgset. Hon suckade och återgick till att fixa hans naglar.
"Berätta. Vad är det som tynger ditt hjärta. Jag svär på att jag inte kommer berätta för någon" Draco putade med läpparna och tog ett djupt andetag.
"Jag kan inte vara med den jag älskar" suckade han och sjönk ner under ytan.

"Nå? Hur ser jag ut?" frågade Draco till tjänstekvinnan som stod två meter ifrån honom och skannade honom ifrån topp till tå. Till slut log hon och Draco kunde slappna av.
"Du ser ut som en gentleman" Draco himlade med ögonen.
"Tackar" sade han och bugade. Då slog det honom att han var klar. Rent fysiskt så var han redo och det fick honom till att må illa. Han satte sig ner på sägen och lade ansiktet i sina händer. "Jag kan inte göra det här" viskade han. Sängen tyngdes bredvid honom och en hand vilade sig på hans axel.
"När jag är ledsen... och inte vill mer så brukar jag lyssna på musik" sade hon mjukt.
"Mugglar musik?" frågade Draco förvånat och tittade upp på henne. Hon nickade och reste sig upp och tog upp en liten apparat med ett par hörlurar.
"Här" sade hon och räckte Draco en hörlur. Han tittade på den och sedan på henne och lyfte på ögonbrynen. Hon bara himlade med ögonen och satte in den i örat på honom och sedan tryckte hon på play. Musik började spelas och någon började sjunga. Det var endast ett piano som spelade och en man som sjöng. Han lät nedstämd och sorgsen. Det tog en liten stund innan Draco förstod vad han sjöng om och tårar började hota honom. "Visst är det vackert?" han bara nickade till svars och tittade upp på klockan.
"Jag måste gå" sade han och reste sig upp.
"Lycka till" hon gav honom ett varmt leende och man kunde verkligen se att hon menade det. Han nickade och gick ut ur dörren, men vände i öppningen.
"Jag måste få veta... vad är ditt namn?"Hon log snett och såg honom djupt i ögonen.
"Patricia"

Ursäkta om där finns lite grammatik fel... Om ni undrar så var låten dem lyssna på Asleep med The Smiths

Naw, Draco. ♥♥♥♥ Stackarn. :'(