Öppet fantasy-ish rollspel! :3

Ögonlocken hos kroppen som drottning Almina tidigare haft makten över, stängdes för några sekunder. Taket och väggarna började efter en kort stund att spricka. Det började långsamt falla vattendroppar därifrån. Det började med några enkla droppar. Drottningen blev blekare, men de röda ögonen blev mer och mer levande.
"Nå? Vad säger du? Jag kommer som sagt ut härifrån i vilket fall. Men tänker du släppa mig nu, eller vill du vänta på föreställningen när vattnet fyller hennes lungor"?

Eska är i skogen. Helt ensam.


(Vad sk jag skriva? :3)

Daziellé morrade grovt och snäste "Okej, okej. Men jag tänker inte släppa Almira ur blicken för en sekund. Förstår du det, demon?"
Innerst inne skrek Daziellé, 'varför demoner?' tänkte hon bittert och bet ihop för att inte morra åt demonen.

Eleanora gick runt i skogen och kollade runt. Hennes röda klänning släpade i marken när hon gick. Hennes sår var mycket bättre nu, vilket hon var oerhört glad för.

Hon går runt lite. Det har börjat blåsa. Hon längtar efter sällskap. Det var länge sedan hon träffade någon.
Plötsligt ser hon ett högt träd. Jag klättrar upp där och ser mig omkring, tänkte hon. Hon sätter sig på en gren högt uppe och tittar runt.

Eleanora kände doften av en annan varulv. Hon följde doften och kom till ett träd. Eleanora gömde sig vid ett buskage och kollade upp i trädet. Hon såg ingen, men hon flyttade inte sig, inte än i alla fall.

Eska hade slumrat till uppe i trädet. Hon vaknade av att hon hörde ett ljud. Hon sniffade i luften. Hon började långsamt klättra ner.

Eleanora kollade mot trädet och såg en ung kvinna klättra ner från trädet. Hon såg väldigt ung ut, vilket gjorde att Eleanora inte kände någon oro över att visa sig själv. Hon stod där vid busken tyst som en mus och väntade på att den unga flickan skulle göra något.

Eska såg en skugga stå borta vid en buske. Det kom lite månljus på platsen och hon såg en kvinna med rött långt hår. En annan varulv. Hon gick fram försiktigt, stannade några meter ifrån och väntade på att främlingen skulle säga något.

Eleanora stirrade på kvinnan.
"Godkväll fröken, borde du inte vara hos din flock?" Frågade hon mjukt.

Ariana backade skrämt tillbaka ner i vattnet. Hon hade hört talas om att hennes moster kunde övertas av en demon ibland, men hon hade aldrig sett det ske. De hade alltid blivit instängda långt bort ifrån varandra när det hände, Ariana på sitt rum och Almira på sitt. Nu äntligen förstod hon varför, Almira hade inte längre kontroll över sig själv, hon kunde vara farlig för henne och sig själv. Taket på grottan började rasa in och vatten sköljde ner över henne.
"Sluta!" skrek hon åt demonen och reste sig upp ur vattnet. "Sluta, du kommer att döda oss!"