Den onämnda magiska trekampen (SV)

_{Skrivet av Borttagen:}
Men... Då är ju också Leyla död?!

_{Skrivet av TheFifthMarauder:}

Japp

_{Skrivet av Godrica:}
Katta, min herre vad bra ♥ I Voldemorts elaka dåd vad bra ♥ Hittar ingenting att förbättra ♥

_{Skrivet av Amaanda:}
It's awesome Skriv mer för guds skull! Du äger!

_{Skrivet av Carisma Evans:}
Superbra! Jag har sett fram emot balen jag vet inte hur länge nu!
Jag tycker om Sirius (jag vet, det där var en väldigt onödig mening, haha)
Nä, men alltså jag vill läsa om Lily och James Jily=
Förlåt, men mina Jily-feelings tog över. Dom gör det ibland

Ursäkta min flummighet



❤


TACK TACK TACK TACK! Ni anar inte vad det betyder för mig! alla snälla kommentarer och allt beröm ni ger betyder jätte mycket för mig! ni anar inte vad glad jag bli varje gång jag ser att någon kommenterat på denna och mitt extremt creepy leende när jag läser era kommentarer! asså ord kan inte bekskriva hur mycket ni och era kommentarer betyder ♥
och jag vet att jag är rätt dålig på att visa min uppskattning, men alla ni som läser, kommenterar osv betyder jätte mycker för mig och jag blir så glad av det

okej nu ska jag sluta skriva värsta romanen för känner redan hur klichigt det blev XD

Här får ni kapitel 63, Klockan :3


[u][b]Kapitel 63 Klockan (Lilys perspektiv)
[/u][/b]
Jag stod framför den avlånga spegeln. Jag såg på min långa lila chiffong klänning med tunna trekvarts ärmar. Ryggen var nästan helt bar förutom några tunna lila glittriga band som täckte den. Nu var det bara sminket och håret som behövdes bli gjort och jag var en aning nervös när jag visste vem som skulle hjälpa mig med min frisyr. Ritané. Jag och Ritané hade aldrig haft ett samtal med henne! Jag har inte ens växlat ett ord med henne.

Jag sätter mig på min säng och ser på klockan. Det var 5 timmar kvar tills balen skulle börja.

- Jag har inte förlåtit dig ännu, säger jag när Gabryella kommer ut ur sin garderob med en svart päls. Hon flinar mot mig.
- Det kommer du göra, säger hon och jag fnyser till svar.
- Kan du dina danssteg? Frågar jag retsamt.
- Nej, men det borde nog gå, skrattar hon.
- Undra om Black kan dansa, säger jag fundersamt.
- Det får vi se när balen börjar, skrattar Gaby och borstar igenom sitt hår.
- Vilken tid skulle Ritané komma? Frågar jag.
- Hon kommer nog snart, svarar Gabryella och ser på klockan och fortsätter:
- Om ungefär 5 minuter om jag minns rätt, säger hon.

Gabryella hade rätt för efter 5 minuter kom Ritané tillsammans med en stor skynke över något. Hon la det på Gabryellas säng.

- Tack, säger Gabryella och Ritané bara rycker på axlarna och ser sedan mot mig.
- Ska jag börja med dig Lily? Frågar hon och hennes röst är mörkare än jag trott och hon har en lite lättare brytning än Auroras.
- Okej, svarar jag blygt och sätter mig på stolen framför henne och hon börjar med lätta handtag borsta mitt hår.
- Hur vill du ha håret? Frågar hon nästan uttråkat.
- Något enkelt, svarar jag.
- Som du önskar, säger hon och tar fram sin stav och tyst mumlar hon olika formler och mitt hår flyger graciöst i luften och mellan hennes händer.

Ritané är förvånansvärt snabb och redan efter 10 minuter är jag färdig och nöjd med resultatet. Mitt hår är uppsatt i en hög knut med några lösa slingor runt mitt ansikte. Jag tackar för hennes verk och sedan är det Gabryellas tur.

Jag sätter mig vid mitt sminkbord och börjar sminka mig med några lila ögonskuggor jag fått av mamma innan läsåret började för hon misstänkte att det skulle vara någon fin tillställning eftersom jag var tvungen att ta med mig galakläder.

När mina ögon fått en nyans av ljuslila med lite glitter i det tar jag några lager mascara och sedan ett ljusrött läppstift.
Jag såg faktiskt rätt vacker ut.

Jag vänder mig om för att se hur Gabryella ser ut och tappar hakan. Hon har på sig en axelbandslös mörkröd klänning dekorerad med ädelstenar. Runt halsen har hon ett matchande halsband. Hennes hår är i en hästsvans med enkla lockar som går ner till midjan. Hennes ögonsminkning är mycket ljusare än vad den brukar vara och hennes läppar är klar röda. Hon reser sig upp och Ritané hjälper hennes med en svart halv päls mantel.

- Tack, Rita, säger Gabryella.
- Du är så lik Mor, säger Ritané när hon granskar sin syster.
- Tack, säger Gabryella.
- Om vi inte hörs mer i kväll så ses vi vid nyår, säger Ritané och ler mot Gabryella.
- Ja, hälsa far och Hristo, säger Gabryella och ger Ritané en lätt kram.
- Och Galina, skrattar Ritané.
- Visst, säger Gabryella och ler.
- Vi ses, säger Ritané till mig och ler.
- Vi ses, säger jag och ler tillbaks och Ritané lämnar rummet.
- Det du sagt om Ritané verka inte stämma in alls, säger jag till Gabryella.
- Du kommer nog förstå någon gång, svarar hon och ler mot mig.
- Kanske det, säger jag och ser på klockan precis som Gabryella.
- 3 timmar kvar, säger hon.
- 3 timmar kvar till jag inte blir självmordsbenägen, suckar jag.
- 3 timmar kvar tills alla vet, så på så sätt vann du vadet, säger Gabryella och jag känner mig lurad.
- Du har verkligen planerat detta! Säger jag anklagande men ändå skrattande.
- Ja, så det hade inte spelat någon roll om jag vunnit eller inte, skrattar hon.
- Du är rätt hemsk, säger jag sarkastiskt.
- Jag är en Krum, svarar hon och sätter sig sedan på sin säng och tar fram en väldigt gammal och tjock bok.

- Vad är det? Frågar jag nyfiket.
- En minnes bok, svarar hon enkelt och sätter sin stav mot tinningen och drar ut något och släpper det lätt på en av bokens sidor.
- Är det någonslags dagbok? Frågar jag nyfiket.
- På sätt och vis, svarar hon.
- Vad menar du? Frågar jag förvirrat.
- Det är ett fotoalbum av alla mina minnen jag väljer att ha i den, säger hon.
- Får jag se något? Frågar jag försiktigt.
- Okej, säger hon och jag går fram till henne och sätter mig bredvid och hon tar fram en sida.

Det är första kvällen hon är här och det är en rörlig bild på mig skrattande.

- Den här är ännu bättre, säger hon och visar en bild på när vi är inne i det lilla rummet första kvällen där jag får reda på att jag ska bo tillsammans med Gabryella. Jag ser livrädd ut.
- Förstod du vad nervös jag var? Säger jag och skrattar.
- Tro mig, alla såg det, skrattar hon och visar några fler minnen under vår tid här.

Sedan ser jag på klockan. Det var dags för oss att gå till stora salen där balen skulle hållas.