Det femte elevhemmet (PM)

ny läsare. En jättebra fic som jag gärna vill läsa mer av! *bevakar*

Här kommer mera. Jag vet att det är mitt i natten men nu blev det klart så...
Kap 11

Hagrid och jag gick mot dörren på sjätte våningen och Myrtle följde också med. När vi kom fram till dörren stannade Hagrid utanför. När jag ställde mig bredvid honom såg jag en sak. Handtaget var borta! Istället satt där en liten metallplatta som om jag gissade rätt var av koppar.
”Okej Erika”, sa Hagrid till mig med sin vanliga mörka röst, ”du måste andas på plattan där så att den blir tillräckligt immig.” Han pekade på metallplattan på dörren. ”Sen så ritar du en ring i imman och dörren kommer att öppnas.” Jag gick fram till dörren och började andas på den.
”Jo, lösenordet det byts varannan vecka. Jag tror att professor McGonagall gav mig en lapp.” Han började rota runt i sina enorma fickor. ”A… här e den.” Han räckte mig en lapp med olika symboler och veckor.
”Ser du där att om två veckor är det en fyrkant, och om fyra veckor så blir det en trekant.” Jag öppnade dörren och gick in. Myrtle följde efter men Hagrid mumlade någonting om att han måste göra en sak för Dumbledore och försvann.
Jag gick in på mitt rum och lade lappen Hagrid gett mig på nattygsbordet.
”Så vad ska vi göra nu?” frågade Myrtle.
”Jag vet inte, min lunchrast är slut om en stund så jag tror inte att vi hinner med något.”
”Jaha, vad ska du ha för lektion nu då?” Jag kollade ner i mitt schema för att se om jag kunde hitta svaret på frågan.
”Trolldomshistoria med Ravenclaw och Slytherin. Är det kul, trolldomshistoria?”
”Nej inte alls”, svarade Myrtle mig, ”det är det tråkigaste ämnet som finns. Professor Binns har undervisat i mer än tvåhundra år och så som han pratar skulle det inte förvåna mig om varenda elev i skolan avskyr ämnet.”
”Jaha, vad synd.” Jag hade gärna lärt mig något om trolldomshistoria eftersom mamma och pappa sällan pratat om sådant där hemma.

Binns inledde lektionen precis som Myrtle hade beskrivet det och när det hade gått tio minuter hade hans släpande röst sövt halva klassen. Men som tur var så skulle vi hålla på med ett av de mer spännande områdena den här terminen. Grundarnas historia. De kommande lektionerna skulle vi få läsa på om vårat elevhems grundare och sedan redovisa i grupp. Hur skulle jag få tag på information om Cederic Cendoriff? Vad jag visste så fanns hans namn bara nerskrivet på ett fåtal ställen. Jag insåg då att jag skulle vara tvungen att anstränga mig mycket mer än de andra eleverna.
Efter en ganska intressant lektion i trollformellära så var skoldagen slut.

Jag återvände till uppehållsrummet för att lämna mina böcker. Sedan gick jag direkt till biblioteket. Jag skulle försöka mitt allra bästa med det här projektet. Jag sökte runt på alla hyllor i flera timmar innan jag förstod att det var lönlöst. Det enda jag kunde hitta om Cendoriff var i Hogwarts historia. Och det var bara små stycken som ”det är fortfarande okänt om det finns en femte grundare ” och ”man har hittat gamla hogwartsemblem med ett extra djur, en ekorre på”. Den enda som kunde ge mig uppgifter av något som helst värde var hatten. Det kanske kunde finnas ett spöke här på skolan som levt på den tiden. Jag bestämde mig för att fråga professor McGonagall om det. Jag skulle ha gått till Binns om det inte varit för hans tråkiga och sövande sätt.

”Vad sa du att du ville veta?” frågade professor McGonagall mig ungefär tio minuter senare.
”Finns det något spöken här på slottet som levde för ungefär tusen år sen?” Hon lyfte blicken från pappret hon höll på att läsa och tittade rakt på mig.
”Är det uppgiften i trolldomshistoria?” Jag nickade.
”Ja, det gör det väl. Grå Damen och Blodige Baronen. Tjocke Munkbrodern levde väl också ungefär vid den iden. Men Blodige Baronen ska du nog undvika att tala med.”
”Tack professorn.” Jag gick runt i slottet ett bra tag utan att hitta något av spökena McGonagall nämnt.
”God dag, letar fröken efter någon?” Det var ett spöke. Det var inte munkspöket, det kunde jag se direkt på både klädseln och storleken.
”Är du Blodige Baronen?” Han började skratta.
”Om du hade sett baronen så skulle du inte ha frågat det”, sa han medan han fortfarande skrattade lågt.
”Vem är du då?” frågade jag honom nu.
”Jag är Sir Nicholas de Mimsy-Porpington, men du kan kalla mig Nick.”
”Nick? Är du Nästan Huvudlöse Nick? I så fall har min pappa nämnt dig.”
”Det är vad folk brukar kalla mig, ja. Men jag föredrar att inte kallas så.” Jag antog att det där med huvudlösheten var ett känsligt område, så jag undvek att fråga om det.
”Vet du var jag kan hitta några spöken som levde under grundarnas tid?”
”Javisst, följ bara efter mig!” Han flög igenom en vägg innan han kom på att jag inte kunde följa efter. Han vände om för att visa mig en väg där jag faktiskt kunde följa efter istället.

Var det bra? Dåligt? Vad tyckte ni?
Ett stort tack till alla och ett litet extra tack till Weasley Ginny som kom på idén med att man kunde andas på dörren!

En väldigt bra ff! Det är kul att du skriver på natten för det är då jag är som piggast!!!!!!!!

bra!!!! skriv mer nu

Jag med! och tack!

Det kommer troligen mer senare idag (låter konstigt, jag hade tänkt skriva imorgon men det är ju fel!)

Victoire du skriver verkligen bra! Önskar min ff var lika bra!

Super bra

Gud vad bra du skriver!

Du skriver awesome!

Jättebra! fortsätt! ♥