Öppet fantasy-ish rollspel! :3

[sorry. Jag är inte van vid att så många är med, tycker att det blir rörigt.]

(det är ok..)
Daziellé nickade långsamt innan hon suckade djupt.
"Vet du demonens namn?" det fanns många demoner där ute, och Daziellé visste många av dom, och hon visste även hur hon kunde få bort vissa av dom.

"Tyvärr inte! Jag blir lika borta som jag varit nyss när det händer", säger drottningen. Hon reser på sig. "Åh, konstigt ställe! Jag skulle vilja återvända till mitt rike om du inte har något emot det".

Får jag vara med?

Daziellé stirrade på henne som att hon var galen.
"Åh, tyvärr har jag något emot det."
hon korsade armarna för att visa att Daziellé inte tänkte låta henne gå.

(självklart :3)

( Jag hoppar ur)

[Oh oh! Förlorade just min skyddsängel och är helt ensam i skogen... Spring Ariana!]

Ariana såg efter mannen när han gick och vände sedan på klacken och började gå tillbaka. Skogen var extra kuslig på natten (antar att det är natt nu...) och Ariana ökade på stegen. När hon kom fram till stranden igen dök hon ner i vattnet och simmade bort till grottan, där hon trodde att hennes moster och de andra fortfarande höll till. Mycket riktigt, när hon tittade upp på andra sidan grottväggen satt de där. Hennes moster var vaken och pratade med skyddsängeln, som såg ut som hon inte tänkte släppa ut henne ur grottan. Ariana klättrade upp på stenhällen och betraktade ängeln och Almira.

Namn: Eska
Ålder: 15
Utseende: mörkhyad med kort mörkrött hår. Stora mörka ögon. Väääldigt kort.
Personlighet: Hon är påhittig, och lite kaxig.Hon är inte alltid trevlig mot folk, men de flesta gillar henne ändå. Men hon gillar nästan bara de som inte gillar henne.
Rang:ingen
Kön: Tjej
Varelse: Varulv
Övrigt: GILLAR INTE VAMPYRER!!!!
Hennes föräldrar blev dödade av vampyrer när hon var två månader gammal. Hon har vuxit upp med hennes faster och farbror och sina kusiner.
Skyddsängel: ingen
Skyddsling: ingen
Rollspelare: Fizzy

Redan i nästa blinkning kunde man se att det var något annorlunda med drottningen. Ja, det stämde. Hennes mörkbruna ögon var nu röda. Inte en lätt färg, utan en riktigt stark. Något som inte skulle ta lång tid att upptäcka. Crystal hade också försvunnit spårlöst.
"Nej, du ska låta mig gå. Antingen låter du mig gå frivilligt eller så tar jag till våld. I vilket fall kan du inte hindra mig, bevingad slav", sa hon.

Daziellé morrade och släppte fram sina vingar.
"Du kommer att dö fall du lämnar grottan." snäste hon och kollade henne in i ögonen. 'Bevingad slav? Hur vågar hon' tänkte Daziellé i mild ilska.
"Du är min skyddsling, och jag är egentligen inte tillåten att skada dig, men om du lämnar denna grottan så kommer jag att använda våld själv, människa. "