En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Ja asså omG, han kmr bli krossad, och han kanske drog nån slutsats när han hörde James... Han skulle ju nt vara där ens!!! Fast de måste ju avslöja sig nån gång :'C

Ja, nån gång måste de ju avslöja.
Men om vi har tur kanske albus eingde för att berätta för sarah att han hade träffat en bättre tjej

Ja vi får hoppas på det bästa :E :3 0.0

Jag lääääängtar såååå mycket efter nästa kapitel!!
Jag loggar in stup i kvarten bara för att se om det finns ett nytt kapitel

Underbart♥♥♥♥

OMR!
Du gjorde min dag, älskar den här FF. Sarah och James passar verkligen mer tillsammans än Albus och Sarah. Albus passar med Peggy eller Hon från Norge någon som gillar quiddits helt enkelt. Något mer jag gillar är hur Lily sitter i hammocken och läser hela dagarna vet inte varför jag fastnade så mycket för det men det gjorde jag. Men Rose och Scorp fatta att ni är som gjorda för varandra ävjan fast jag tycker att MJ är en väldigt intressant karaktär. Ditt sätt att skriva gör det omöjligt att sluta läsa och du är underbart duktig på att beskriva allt i från personer till miljöer. Helt underbart helt enkelt och jag längtar så mycket tills jag får läsa din första bok som säkert kommer att bli världsberömd!!

Kapitel 68
Scorpius
Min bleka hy och solen här på Hawaii kommer inte överens. Mj plockar upp tuben och masserar in den kylande salvan.
- AJ! skriker jag.
- Mes. Du måste lära dig att smörja in dig innan du går ut i solen, hon.
Jag grymtar och ställer mig med ryggen mot spegeln. Den är äckligt röd och gör otroligt ont. Det här miljöombytet har tydligen sina nackdelar.
- Jag är seriös Scorpius, du kommer att börja tappa hud om du inte sköter dig bättre, säger MJ och låter nästan road av det.
Jag tittar på henne och himlar med ögonen.
- Du är sjuk som njuter av andras smärta, säger jag med ett leende.
Hon rycker på axlarna och sätter sig ner på min säng. Jag plockar upp mitt linne och försöker att inte grimasera allt för mycket när jag trär det över mitt huvud. MJ skrattar.
- Seriöst, tycker du att det här är roligt? frågar jag.
Hon nickar och jag skakar på huvudet. Sätter mig ner bredvid henne.
- Vad gör vi ikväll? frågar jag.
- Vad sägs som att bjuda hit killarna? Med tanke på hur du ser ut så ska du nog undvika att vara i solen i ett par dagar, säger MJ.
Jag nickar instämmande. Trots att jag inte njuter lika mycket av smärtan som MJ, så håller jag med henne. Att hålla sig inomhus kanske vore bra.
- Jag går och hämtar dem. Vi kommer tillbaka om ungefär 30 minuter, är det okej? frågar hon.
Jag nickar. MJ lämnar bungalowen med att smälla igen dörren efter sig. Den tjejen är mer som en kille. Men jag gillar henne. Hon är schyst. Däremot så är hon väldigt dålig på att smörja in lotion känner jag nu. Salvan har klibbat fast mot linnet och jag måste byta. Jag knäar framför min väska och börjar leta efter något nytt att ha på mig. Under högarna av kläder stöter min hand mot något hårt och jag greppar tag i det. En varm och bekant känsla sprider sig i min hand. Jag tittar ner på min stav. Det var ett par dagar sedan jag tänkte och även såg den. Jag tänker inte på att MJ och killarna inte är som jag. De är mugglare och vet ingenting om vad jag har växt upp och lever i. Jag suckar. Staven nästan skriker använd mig, svinga mig, använd magi! Eftersom jag fyllde 17 i slutet av mars så behöver jag inte längre tänka på att inte använda magi utanför skolan. Jag tittar mig omkring. Tittar i alla fönster. Ingen i närheten. Snabbt svänger jag med staven och en tröja kommer svävande ur väskan. Jag ler och begraver staven igen. När MJ och killarna kommer in i bungalowen sitter jag vid köksbordet och dricker en cola i min nya, rena tröja.
- Scorpius, jag hoppas att du har mer cola, säger Alexander och börjar genast rota i mitt kylskåpet.
- Bara att ta för er, säger jag.
- Det är det som jag gillar med dig Scorpius. Du är en så jäkla schyst kille, säger Logan och klappar mig på ryggen.
Jag ryter till och MJ skrattar.
- MJ berättade om min bränna, eller hur? frågar jag.
- Absolut, säger Logan och ler brett.
Jag tittar på MJ som rycker oskyldigt på axlarna. Jag himlar med ögonen. Det är nog inte första gången som MJ kommer retas under den här sommaren, så jag antar att jag måste börja vänja mig. Tiden går och vi sitter runt köksbordet hur länge som helst. Trots att de har vuxit upp med varandra, känns det som om jag känner dem lika bra, fast att jag bara känt dem i ett par dagar. Däremot känns det inte lika bra att de inte vet vem jag är. Vart jag tar vägen när sommaren är slut.
- Hey, vad tänker du på? frågar MJ.
Jag skakar på huvudet och försöker hänga med i konversationen. Men med mina tankar i huvudet och med MJs lite misstänksamma, och faktiskt lite oroande, blickar på mig så går det inte särskilt bra.
- Ursäkta mig. Nöden kallar, säger jag och lämnar bordet för att låsa in mig på toaletten.
Genom väggen kan jag höra deras högljudda röster ifrån köket. Hur de skrattar. Bråkar som om de vore syskon. Öppnar nya cola flaskor. Jag sätter mig ner på toalettstolen och gömmer mitt ansikte i händerna. Det känns inte rätt men att låtsas som om jag är en helt vanlig kille verkar vara det enda rätta. Jag menar, hur svårt kan det vara? Sommaren går nog fort. Jag spolar och låter kranen rinna innan jag går tillbaka till köket.
- Den där colan rinner rakt igenom, säger jag och de andra skrattar.
Jag sätter mig ner på min plats och kastar mig in i konversationen utan att tänka mer på magin. Som sagt, sommaren går nog fort.

Albus
Jag vaknar med en konstig känsla i magen. Det känns som om jag har svalt en sten. En gigantisk sten som tar upp varenda centimeter av min magsäck. Och om maten var god nog att äta så skulle jag i alla fall inte kunna äta eftersom den här stenkänslan har fått mig att tappa aptiten. Jag knyter mina skor och tillsammans med de andra killarna så går vi mot matsalen. Tjejerna är redan där. Peggy tittar inte ens åt mitt håll. Jag suckar och tar ett steg åt hennes håll när jag hör Trine.
- Här borta Albus! ropar hon.
Peggy vrider på huvudet. Fnyser och tittar sen ner i sin oaptitliga gröt. På vägen till Trine går jag förbi frukostbordet och plockar med mig ett stort rött äpple, ifall aptiten skulle komma tillbaka.
- Sovit gott? frågar Trine.
Jag måste tänka efter. Och nej, jag har inte sovit gott. Det kanske är därför jag har den där konstiga känslan.
- Jag har sovit i alla fall. Hur har du sovit? frågar jag.
Hon skrattar.
- Jag var bara artig och ville starta en konversation Albus. Att prata om hur man har sovit är lika tråkigt som att prata om vädret, säger Trine.
Jag tittar ut genom fönstret.
- Det regnar inte. Däremot ser det ut som om det kommer bli en mulen dag, säger jag och hon putter vänskapligt till mig på armen.
Jag skrattar och tar ett bett av äpplet. Nej, fortfarande ingen aptit. Motvilligt börjar jag tugga äpplet. Det är mjöligt och växer i munnen på mig.
- Är du sjuk? Du ser inte särskilt fräsch ut, säger Trine.
Jag rycker på axlarna.
- Jag har ingen aptit. Jag har sovit dåligt. Kanske är jag sjuk, säger jag.
Trine lutar sig mot mig och lägger en hand på min axel.
- Antingen det eller så saknar du din tjej, säger hon.
Jag tittar på henne. Trine har kanske rätt. Jag har inte mått såhär dåligt sedan jag och Sarah bråkade vid alla hjärtans dag. Jag suckar.
- Det kanske hjälper om du får prata med henne, säger Trine
- Hur ska det gå till? Hon är i ett helt annat land, suckar jag.
Hon slår försiktigt till mig i bakhuvudet.
- Det finns telefoner, säger Trine.
Jag tittar på henne. Telefoner. Jag skjuver ut min stol och lämnar matsalen. Med bestämda steg går jag bort mot hus nummer 1 och stannar utanför dörren till mr Krums kontor.
- Kom in, hörs hans röst och jag öppnar dörren.
Viktor Krum sitter vid sitt skrivbord och tittar upp när jag kommer in.
- Mr Potter, vad kan jag hjälpa dig med? frågar han.
Jag harklar mig.
- Jag skulle vilja låna telefonen sir, säger jag.
Mr Krum tittar på mig över sin stora näsa. Han tittar länge men skjuver sen telefonen mot mig.
- Prata inte för länge. Bussen går inom tio minuter, säger han och lämnar kontoret.
Jag går fram till telefonen och slår Sarahs mobilnummer. Jag kan numret utantill eftersom jag tillbringande en hel dag på jullovet att memorera det. När jag håller luren mot örat kan jag höra hur mitt hjärta slår snabbare vid tanken att jag kommer få höra hennes röst när som helst. Någon svarar på andra sidan.
- Hallå?
Det är inte Sarahs röst. Det är en manlig röst. En ung mansröst. Jag lägger på. Jag kände inte igen rösten. I bakgrunden hör jag ljudet av rinnande vatten och mottagningen var inte den bästa men jag vet att det inte var Sarahs. Jag lämnar kontoret och går tillbaka till matsalen. Trine tittar förvånat på mig när jag sätter mig ner på stolen bredvid henne.
- Det gick snabbt, säger hon.
- Sarah svarade inte. Det var en kille som svarade, så jag lade på utan att säga något, säger jag.
Trines ansikte säger allt: Det där var inget bra tecken. Stenkänslan har nu tagit över större delen av min överkropp och det känns som om min kropp är gjord av bly.
- Alla ut till bussen! säger mr Krum.
Jag ställer mig sakta upp och som i trans går jag mot bussen. Trine sätter sig inte bredvid mig, hon vill nog ge mig lite andrum. Däremot så sätter sig Peggy på platsen bredvid mig.
- Har det hänt något? frågar hon oroligt.
- Sarah har träffat någon annan. Jag ringde precis och en kille svarade medan hon stod i duschen, suckar jag.
Det där med duschen är en chansning men killen är jag säker på. Peggy verkar inte veta vad hon ska säga. Bussen lämnar lägret och börjar åka mot planen. Jag lutar min panna mot fönsterrutan och blundar. Spelar upp alla minnen med Sarah. Första gången vi träffades. Första gången vi kysstes. Den där dagen då vi sa att vi älskade varandra. En smäll får mig att öppna ögonen. Alla i bussen börjar skrika. Jag kan se hur bussen åker av vägen och kör rakt mot ett av bergen. Precis när bussen krockar med berget blir det svart för mina ögon.

Jättebra kapitel! Du ska veta att detta är den bästa ff i världen. Den är sååå spännande!!
Sarah och James är verkligen som gjorda för varann! Jag tycker att Albus och Trine passar jättebra, Albus förtjänar verkligen en quidditchspelande tjej.
Jag VILL att det ska bli Rose+Scorp!!!

Jag shippar Morpius!! ♥♥


NEJ! ALBUS DÖR ♥

Aaa underbartAWSOME GÅNGER OÄNDLIGT!!! Jag älskar den här FF! Sarah och James är som skapta för varandra Albus hoppas jag ska bli ihop med någon quiddits spelare det borde han bli han behöver någon som älskar quiddits lika mycket som han