Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

F5

13 och såld

Forum > Kreativitet > 13 och såld

1 2 3 ... 50 51 52 ... 67 68 69
Bevaka tråden
Användare Inlägg
AlexZz
Elev

Avatar


Skrivet av GinnyForever:
Skrivet av AlexZz:
Jag går med på samarbete! Vem som helst kan joina: "Död åt Richard whatever han heter i efternamn"-klubben! 83

Detta var ett suveränt kapitel. ^^

Vilket forum?

Orkar inte skapa ett forum. XD

.https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi.imgur.com%2F54ffmJa.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi.imgur.com%2FXP6PXDm.gif.

17 aug, 2012 22:29

t i l d a
Elev

Avatar


HAhah, ni är fantastiska xD Ni kan ju alltid kalla honom Richard den Mörke och sen komma på smeknamn... o.o


Kapitel 102




Jag stirrade på honom och hans kalla och hårda ansikte. Jag kunde inte. Såklart kunde jag inte. Jag kunde inte berätta för honom att jag visste att min mor fortfarande levde och att det var han som tvingat henne att dö. Jag var tvungen att ljuga, jag kunde inte berätta.
Men om jag inte gjorde som han sa skulle han döda Abel. Vem visste? Kanske det stod någon med en kniv mot hennes strupe just nu, beredd på att skära halsen på henne så fort Richard ropade till? Nej. Jag fick inte tänka så. Jag kunde helt enkelt inte berätta sanningen än.
"Jag har redan berättat det", svarade jag lånsamt och såg direkt hur Richards ögon hårdnade och jag visste att han var beredd på att ge mig ännu en örfil som skulle göra ännu mer ont. Snabbt fortsatte jag innan han hann göra något. "Jag var bara arg på dig för..." jag tog ett djupt andetag, "...för att du inte lät mig vara med Abel. Att du gav oss varsin cell. Och sen när en man skadade henne... Det blev för mycket. Jag orkade inte vara rädd mer. Jag var bara arg för att du hade låtit det hända, bara sådär."
Richard stirrade på mig med genomborrande blick. Långsamt mötte jag hans blick för att visa att jag talade sanning. Jag hoppades innerligt att han inte såg den rädslan som gnagde i mig.
"Du var arg, säger du..." började han fundersamt. "Du var arg på din far för att han inte lät dig vara med din syster. Jag tror dig inte", konstaterade han. "Jag tror att det är något mer och jag vill veta det nu."
Jag såg desperat på honom. "Men det är inget mer! Snälla, du måste tro mig, gör inte Abel illa", bad jag och tog tag i hans arm.
Han släppte mig inte med blicken. Sedan tog han min hand och fick den att släppa hans arm. Jag kunde inte sätta fingret på vad som fanns i hans ögon. Jag var rädd, och nu lät jag honom se det, så att han trodde att jag var rädd för att han skulle skada Abel, vilket jag självfallet var. Men han fick inte se att jag var rädd för honom också.
"Alice, jag vet inte vad jag ska tro om dig. Du förvånar mig varje gång", sa han långsamt. "Men trots det tror jag dig fortfarande inte. Men jag kommer inte skada Abel, än. Jag håller fast vid mitt ord. Jag kommer döda henne om du är olydig, om du inte gör som jag säger. Och tro inte att jag låter detta vara, jag ska veta vad som hände där nere, om jag så måste tortera dig för att komma på det."
Han vände sig om och gick. Jag stod kvar och stirrade chockat på honom. Nu var det min tur att inte veta vad jag skulle tro.
Jag satte mig på stolen vid skrivbordet men reste mig snart och gick till fönstret istället. Det såg vackert ut, med solen som sken och fåglarna som glatt kvittrade och flög omkring. Men mörka moln började närma sig.
Plötsligt hörde jag ett skrik. Jag hoppade till och tittade mot dörren. Abel, hon var i fara.
Jag rusade ut genom dörren och hörde Abels snyftande. Jag sprang till hennes kammare och såg Richard stå framför henne. Abels kind var rödflammig. Han hade slagit henne.
"Abel!" skrek jag förtvivlat. Jag sprang fram till henne och kramade om henne. Sen stirrade jag på Richard. Jag släppte taget om Abel och gick fram till honom. "Vad har du gjort!?" skrek jag åt honom.
"Du gjorde inte som jag sa", svarade han lugnt. "Abel fick ta konsekvenserna."
"Men du sa att du inte skulle skada henne!" skrek jag ursinnigt.
"Jag ljög, det borde väl du veta allt om, eller hur?" svarade han med ett ironiskt leende som fick mig att vilja slå honom rakt i ansiktet.
Han knuffade lätt undan mig och gick mot Abel. Jag rusade fram och försökte stoppa honom genom att försöka dra han bakåt.
"Snälla! Rör henne inte!", skrek jag flera gånger, men han tvekade inte på att ge Abel ännu en örfil som verkade eka i mitt huvud. "OKEJ!" skrek jag. "Jag ska berätta! Jag ska berätta sanningen för dig!"
Tårarna rann nerför mina kinder. Jag torkade ilsket bort dem. "Men låt Abel vara."
Han släppte Abel som sprang mot mig. Jag kramade om henne och förberedde mig för att berätta allt som hade hänt.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F38.media.tumblr.com%2Fa1cb808c4181f502357ade18c8175ae3%2Ftumblr_nc2etcPGDp1rbfrlpo1_500.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F33.media.tumblr.com%2F5ec62a6af057b3b9996646b34d34dad7%2Ftumblr_n3wz22HeEq1ty9crco1_500.gif

17 aug, 2012 22:37

GinnyForever
Elev

Avatar


Till Alice:
Nejnejnej, Alice! Det här betyder säkert slutet för din mamma!

Till Rickard den Korkade (Världens sämsta smeknamn, jag vet) :
Din puckade j*vla idiotdjävul! Hur vågar du slå stackars lilla Abel! Hon är bara ett barn! Och du skulle bara våga röra deras mor! Hon är den snällaste, mest omtänksamma och älskvärda person jag någonsin läst om! Om du skadar någon av dom..! Hur kan man skada folk och njuta av det! Du är sjuk, helt j*vla psyko! Det ärnågot allvarligt fel i din j*vla hjärna, hör du det!?

Till t i l d a:
Kapitlet var oerhört bra.

17 aug, 2012 23:00

Detta inlägg ändrades senast 2012-08-17 kl. 23:19
Antal ändringar: 1

t i l d a
Elev

Avatar


Hahahah, du är för fantastisk du ^^

Ni får ett till nu direkt, vilket blir det andra för dagen!



Kapitel 103




Richard gav mig en nöjd blick. Abel viskade i mitt öra:
"Du kan inte berätta."
"Jag måste", viskade jag in i hennes hår. "Annars dödar han dig."
Jag släppte motvilligt taget om henne och vände mig om mot Richard.
"Kom", sa han och vinkade mig till sig. Jag tog ett par steg mot honom. Abel följde efter som en magnet. Han stirrade på Abel. "Inte du."
Med tårarna rinnandes nerför hennes kinder stannade hon och tog några steg tillbaka. Jag gav henne ett litet leende och stirrade sedan på Richard.
"Vad skulle det vara bra för?" frågade jag honom. Han svarade inte utan gav mig ett roat leende.
Jag förstod inte alls. Men plötsligt hörde jag Abel gny bakom mig. Jag vände mig snabbt om och såg en vakt, med sin kniv riktad mot Abels strupe. Han stog bakifrån och höll henne i ett fast grepp.
"Nej!" utbrast jag förtvivlat. Jag vände mig mot Richard igen. "Varför gör du såhär?"
"För att du ska berätta sanningen. Jag vill att du ska förstå att jag menar varje hot jag säger. Inget hot jag säger är ett tomt hot, till skillnad från dina. Nog har jag hört om vad du har sagt. Men det hör inte hit. Nu, ska du berätta vad som hände där nere", väste han.
"Det började ju med Abel och--"
"Jo, det har jag ju fått höra några gånger. Jag tror du vet vad jag vill veta, så det är bäst att du tar dig till det på en gång."
Jag suckade och bet mig i underläppen. Det var så orättvist. Hur skulle han reagera? Vad skulle han göra? Jag ville inte berätta, men vad skulle jag annars göra?
"Jag träffade... en kvinna", började jag långsamt och tog ett djupt andetag medan jag tänkte på hur jag skulle säga det. "Hon visade sig att vara min... min döda mor."
Så. Nu var det sagt. Det var ute ur munnen och nu kunde jag inte ångra det. Jag hade sagt sanningen.
"Din döda mor? Hur skulle du kunna träffa din döda mor?" frågade han och försökt förgäves få mig att tro att jag inte visste om det.
"Sluta ljug. Jag vet vad du gjorde", sa jag kort. "Du har velat splittra vår familj alldeles för länge, och nu har du lyckats. Jag hoppas du är nöjd med dig själv."
"Hon berättade allt, förstår jag. Då slipper jag ljuga, det var ju bra", sa han med ett falskt leende. "Jag trodde inte hon levde, jag trodde hon hade dött för längesen."
Jag kokade av ursinne. "Jo, det trodde ju jag också som du redan vet", fräste jag ilsket.
"Du vet att det smärtade mig att tvingas låsa in henne", sa Richard och jag kunde knappt fatta hur sjuk han var.
"Du hade inte behövt göra någonting! Hon hade en man, två barn och var gravid med sitt tredje! Vi var lyckliga, tills du kom och tvingade henne att låtsas dö för att du skulle få henne för dig själv. Jag kan bara inte fatta att du sedan har försökt splittra vår familj, och att du lyckats med det till på köpet! Du fick Arthur ut i krig, sedan fick du bort mig och dödade far för att sedan hoppas att Abel skulle dö på gatan! Hur hemsk är du egentligen?" utbrast jag förtvivlat.
Richards blick hårdnade. Han gav mig en snabb örfil. Det gjorde så fruktansvärt ont.
"Håll tyst! Jag tänker inte förneka det, jag ville ha din mor. När hon vägrade inse att ni aldrig skulle ses igen ville jag ha dig också. Hon förtjänade inte din fattiga far, det var en skam!" han stod farligt nära mig nu. "Egentligen skulle jag döda dig och Abel som trots allt var hans döttrar. Men jag väljer att inte göra det. Jag kan använda er för att få er mor om jag så vill, även om hon är förstörd nu. Det kanske är bäst att göra slut på henne, en gång för alla? Vore det inte hjärtekrossande om lilla Abel och hennes mor dog sida vid sida?" hotade han och jag tog ett steg tillbaka. Jag ville inte vara så nära. Tårarna strömmade ner.
"Gå till ditt rum och stanna där. Om du sätter din fot utanför dörren dör Abel, förstått?" väste han igen.
Jag slängde en blick över axeln på den vettskrämda Abel och gick sedan ut ur hennes sovkammare. Jag gick till mitt rum och öppnade fönstret. Jag tittade ner mot marken som var så långt ner. Tänk, om allt skulle få ett slut, bara sådär. Allt kunde ta slut om jag bara tog mod till mig och hoppade. Det skulle vara så enkelt. Bara hoppa, sedan dö och lämna allt bakom mig.
Jag kunde inte stanna mycket längre till. Jag skulle bli tvungen att fly ut i skogen med min mor och Abel. I slottet kunde jag inte stanna. Om jag inte gav mig av snart skulle jag förlora ännu en familjemedlem. Och så stark var jag inte. Det var ingen, inte ens Clive Porter.
Jag saknade Aiden. Jag ville känna hans doft och krama om honom igen. Jag ville få känna mig trygg. Men nu hade jag redan förbrukat min chans till frihet. Varför kunde jag inte bara hålla käften när det behövdes? Jag var alltid tvungen att göra det jag absolut inte fick. Vems fel var det att Abels liv just nu står på spel? Jo, mitt. Allt är mitt fel. Och nu kommer mor säkert också få lida ännu mer än vad hon redan gör.
Jag var så otroligt, otroligt dum. Jag ville bara gråta, få gå in i dvalan igen. Jag ville befinna mig under ytan och aldrig komma upp igen.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F38.media.tumblr.com%2Fa1cb808c4181f502357ade18c8175ae3%2Ftumblr_nc2etcPGDp1rbfrlpo1_500.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F33.media.tumblr.com%2F5ec62a6af057b3b9996646b34d34dad7%2Ftumblr_n3wz22HeEq1ty9crco1_500.gif

17 aug, 2012 23:09

AlexZz
Elev

Avatar

+3


Käre Richard Den Mallige,
Jag struntar blankt i om du tar kol på Alice.
I don't give a damn about you killing their mom.
Jag bryr mig inte direkt om du slår ihjäl Adien.
Jag ger fan i att du mördade deras pappa.
Jag behandlar faktumet att du skar ut tungan på min favvis som luft.

Men jag lovar och svär på min jävla paranoia att om du så mycket som sätter din motbjudande fot (som troligen stinker och har fotsvamp) i min värld kommer jag knäcka din nacke efter att ha nästan dränkt dig, satt dig i sträckbänk och nästan mördat dig genom kvävning, you got it? RÖR. INTE. ABEL.

Med vänliga hälsningar från din nästan likasinnade vän.
Alex

Superbra kapitel! ^^

.https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi.imgur.com%2F54ffmJa.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi.imgur.com%2FXP6PXDm.gif.

17 aug, 2012 23:12

t i l d a
Elev

Avatar

+1


Men gud. Blir nästan rädd här. Alla kanske inte är så oskyldiga som jag trodde ^^

Hehe, Richard den Mallige. (I like it )

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F38.media.tumblr.com%2Fa1cb808c4181f502357ade18c8175ae3%2Ftumblr_nc2etcPGDp1rbfrlpo1_500.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F33.media.tumblr.com%2F5ec62a6af057b3b9996646b34d34dad7%2Ftumblr_n3wz22HeEq1ty9crco1_500.gif

17 aug, 2012 23:14

GinnyForever
Elev

Avatar


^Eller hur, bästa hittills (Även om vi bara har tre förslag; Richard den mörke, den korkade, och den mallige)!

17 aug, 2012 23:25

t i l d a
Elev

Avatar


^ Ja ^^ Ta bort Richard den Mörke, eftersom det är hans vanliga namn liksom. Det är mycket roligare med något som typ förnedrar honom xD

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F38.media.tumblr.com%2Fa1cb808c4181f502357ade18c8175ae3%2Ftumblr_nc2etcPGDp1rbfrlpo1_500.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F33.media.tumblr.com%2F5ec62a6af057b3b9996646b34d34dad7%2Ftumblr_n3wz22HeEq1ty9crco1_500.gif

17 aug, 2012 23:27

AlexZz
Elev

Avatar


Richard den mallige
Richard den töntige
Richard den efterblivna
Richard den psykiskt störda <-- tror han tar det här som en komplimang. >_<''

.https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi.imgur.com%2F54ffmJa.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi.imgur.com%2FXP6PXDm.gif.

17 aug, 2012 23:34

Mandi
Elev

Avatar


Richard den dödshotade!


Men bra kapitel

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi.picasion.com%2Fpic57%2F864a809dc5a5b74ce557a45f3cce2705.gif

18 aug, 2012 10:10

1 2 3 ... 50 51 52 ... 67 68 69

Bevaka tråden

Forum > Kreativitet > 13 och såld

Du får inte svara på den här tråden.