Förändrad värld Lupple & Medi

"Tack..." Theodore gav honom en sur blick och tog hennes hand.
"Kom vi går i förväg. Rhiannon behöver lite mer tid." Förklarade han och lämnade dem ifred.
"Aurora.. Har du.... drömmar? Vet du om världen utanför innan du kom ut?" Frågade han.

Hon skakade på huvudet.
"Nej du har rätt. Vila är nog inte det bästa men varför vaknade jag så tidigt då?" Sa hon och vände sig om.
Blickade på honom och tog ett steg tillbaka.
"Ska vi gå efter?"

Aurora följde med honom bortåt. Att de gick i förväg betydde något. Hon kände nervositeten växa och att hennes handflata blev lite svettig. Fan. "Drömmar?" Frågade hon förvirrat. Men hans förtydligande fick henne att förstå. Aha... " Eh.."Började hon men tystnade och tittade ned. "Jag har vissa mardrömmar." Sa hon avvikande.

Han såg på henne. "Du kanske bara var rastlös. Eller så blev du ordentligt utvilad eftersom smärtan försvann?" Föreslog han och packade varsamt ihop deras grejer. Hennes filt. " Mina föräldrar vill ha saker på ett visst sätt. De är lite traditionella. " Började han. " De ogillar förändringar. "Förtydligande han.

Hon visste det såg han och han tog hennes hand.
"Mardrömmar? Vill du berätta?" Han började gå och siktade stegen mot en bänk som var vid ett stort träd.
"Du kan alltid berätta för mig."

Rhiannon såg på honom och lade huvudet på sned. Hur visste han att hennes smärta var helt borta? Försiktigt nickade hon bara men tog tillbaka filten och lade den om sig. Det var trots allt kallt ute.
"Dina föräldrar är knepiga." Sa hon och lade huvudet på sned.
"Får vi gå in i köket?" Frågade hon försiktigt.

"De är inte tydliga. Det är suddigt." Sa hon frustrerat och bet sig i läppen. Det var sant, hon visste inget säkert. Hon hade bara vissa, väldigt starka minnesbilder och aningar om saker och ting. "Jag har varit på kliniken hela mitt liv. Det minns jag supertydligt. Men jag har inte firat alla mina födelsedagar där. " Sa hon och såg på honom. Stannade upp. Tog båda hans händer i sina. "Jag är ledsen för att jag är defekt. "Viskade hon.

Han nickade sakta. "Jag vet. Därför är det viktigt att inte säga vad som helst just nu. När vi är här." Sa han och nickade sedan. "Såklart. Men de som jobbar i köket kan tycka att man stör lite." Sa han ärligt.

Han ville pusta ut. Så hon mindes inte trots allt och han log mjukt.
"Men det måste du gjort? Du kanske inte kommer ihåg dem bara. Vet att de kan vara så tråkiga." Han log och skakade på huvudet.
"Du är perfekt. Du har bara lite dimma i huvudet och jag älskar det." Han böjde sig framåt och kysste hennes panna.

"Men jag trodde vi inte fick. Att vi är förbjudna att ens gå in där.." Rhiannon satte handen för ansiktet.
"De fick vi lära oss. Aldrig gå in i köken om de finns tjänare." Hon började att gå.

Hon såg på honom och log tillbaka. Det sårade henne att han inte tog hennes minnen på allvar. Men samtidigt förstod hon att det var viktigast, att han var nöjd. Och han verkade nöjd. Hon log mjukt av hans ord och kände en värme sprida sig i hennes hjärta. Han accepterade henne. " Tack." Viskade hon och log över kyssen. Det tidigare var som bortblåst. Det var oviktigt.

Han såg på henne med förvirrad blick. Varför skulle de lära sig det? Kanske för att tjänarna skulle avslöja saker? Se på dem med annorlunda blick. " Vad mer har ni fått lära er?" Frågade han nyfiket.

"Men dina minnen är viktiga. Så vi kan prata mer om dem sen. Imorgon. Idag ska vi tänka på roliga saker. Hur vacker du kommer vara. Hur roligt du kommer ha." Theodore slog sig ner på bänken och klappade mot sitt ben.
"Trät är kallt så sitt här."

Hon började att gå och såg på honom.
"Inte fråga så mycket. Det har jag redan gjort. Sen har vi ju att inte gå ut utan tillsyn. Vi har även att inte ifrågasätta er. Sen har vi lärt oss lite saker. Sy och andra bra saker."

Hon log mot honom. "Åh strunta i dem. De är bara röriga ändå." Sa hon och satte sig försiktigt i hans knä. "Kommer vi dansa ikväll? Det brukar ju göras på fina tillställningar." Log hon.

Rafael nickade sakta. "Då vet jag." Log han och såg på henne. "Vad skulle du vilja lära dig om du fick välja fritt?" Frågade han nyfiket.

Han lade armarna om henne och nickade.
"Klart vi ska dansa. Vi ska även äta god mat och se underbara ut."


Rhiannon funderade ett tag innan hon såg på honom.
"Jag vet inte. Skulle vilja lära mig skriva. Har alltid älskat att läsa så att skriva något vackert.." De hade kommit fram och hon såg så frusen ut.
"Efter det här går vi in." sa hon och vände sig mot Rafael.

"Vilka danser?" Frågade hon nyfiket.

Han nickade sakta. Skriva. Det kunde han nog hjälpa henne med. "Det gör vi. Är inte långt kvar nu." Log han.