Den onämnda magiska trekampen (SV)
Forum > Fanfiction > Den onämnda magiska trekampen (SV)
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
|
Gaaaaaaaaah! GUSH VAD BRA!!!!!!!♥
Men ska inte Lily fråga James varför han kysste Alice? Dagens fråga: När kommer nästa kapitel?! Förlåt för den korta kommentaren, ska kommentera längre sen^^ 17 jul, 2013 17:33 |
TheFifthMarauder
Elev |
Dagens svar till Molly: NU!
Hej, jag har ju sagt att jag inte skulle mobiluppdatera mer, men jag har verkligen sett fram emot att skriva detta kapitel så why not liksom? Här kommer ett önskar kapitel skrivet i Ritanés perspektiv :3 Hoppas ni gillar det och glöm inte kommentera era åsikter eller om ni inte förstår något {KAN FINNAS STAVFEL PÅ GRUND AV AUTOKORREKT!} Kapitel 60 13 December(Ritanés perspektiv) Käre Hristo Jag saknar dig med och längtar tills jul då jag får träffa dig igen. Om man bortser min saknad av dig så är allt bra här i Storbrittanien. Det är mycket varmare här än vad det är på vintrarna på Durmstrang så frysa behöver jag inte göra i alla fall. Jag hoppas allt är bra med dig och att tiden ska gå snabbare så jag kan komma hem till dig Din Rita Jag läste igenom mitt brev till Hristo några gånger och funderade på om jag glömt något, men det såg hyfsat ut. Inga ord kunde beskriva hur mycket jag saknade min fästman. Han var en av de få som fick mig att känna livslust och lycklig oavsett vad som hänt. Han var verkligen någon varje person förtjänade och att vara åtskild från honom var svårt och det blev bara svårare och svårare att vara i från honom för var dag som gick. Jag såg ut genom fönstret och utan för skeppet snöade det tungt och det började dra in mot storm och jag visste att det skulle bli en svår natt för mig och mina syskon eftersom det var förvandlingsnatt . Genom det tjocka snöregnet kunde man se smp stjärnor på den mörka himlen. Jag suckade och satte mig vid det lilla bordet som jag varit tvungen laga efter att Pasha sparkat sönder för ett par dagar sen. Jag förstod mig inte på Pasha och Gabryella, de hade kommit så bra överens när vi var små och Pasha hade ju alltid varit så beskyddande, men i dag var det som om jag inte kände någon av dem längre. - Rita? Frågar Aurora tyst. - Ja? Frågar jag och ser hur hon ser frågande på mig och jag upprepar det, fast högre. - När åker vi hem? Undrar hon. - den 25 December, svarar jag. - Varför åker vi inte den 23 då vi får lov? Frågar hon sorgset - Gabryella måste gå på någon bal som anordnas. Hon är ju Durmstrangs förkämpe, svarar jag och tänder några ljus med min stav. - Jag önskar hon inte blivit vald, suckar Aurora och börjar nynna på en gammal visa som vi lärde oss för flera år sedan. - Jag önskar detsamma, suckar jag och reser mig upp. Jag visste inte varför, men jag gick ändå till min brors sovrum och som vanligt satt han med ett vinglas i handen och en halvtom flaska bredvid honom. Han verkade inte ens märka att jag kom in i rummet - Du borde sluta, säger jag. - Dämpar smärtan och ilskan, svarar han. - Snarare förvärrar den, muttrar jag och sätter mig mittemot honom vid det mörkbruna bordet. Jag har märkt hur olika han behandlar oss. Mig var han som en bror, För Gabryella var han en plåga och mot Aurora var han så nonchalant att man inte kunnat tro de var syskon om man inte kände dem personligt. Förmodligen på grund av bitterheten av hur enkelt både Gabryella och Aurora kom undan med plikter och andra saker som förväntades. - Du kom väl inte för att klaga på mina dagliga vanor? Frågar han och fyller på sitt glas. -Vill du ha? Frågar han och trollar fram ett glas. - Varför inte, svarar jag och Pasha fyller glaset med ett leende- - Får väl hoppas jag inte uppmuntrar dig, svarar han och räcker mig glaset. - Du har ju redan uppmuntrat Gabryella så vad skulle far säga om du uppmuntra mig också? Skrattar jag. - Pasha! Du har förvandlat min Rita och älskade Ella till alkoholister! Härmar Pasha far. - Galina skulle nog älska tanken! Skrattar jag och tänker på min styvmor och blivande svärmor. - Hon skulle springa runt över hela huset och skrika om att Peneva borde inte kasta i väg sin intelligens på att dricka, säger Pasha och fyller på sitt tomma glas. - hur mycket har du druckit i dag? Frågar jag oroligt. - ett par glas, svarar han obekymrat och jag ser allvarligt på honom. - 9 glas, svarar han och himlar med ögonen. - Pasha! Du borde inte dricka så mycket! Säger jag upprört. - Jag klarar mig Rita, säger han och dricker upp sitt 10:de glas. - Det räcker för i dag, säger jag bestämt och tar glaset ut hans hand och flaskan och kastar ut det ur fönstret. - Du hade kunnat lägga undan det bara, säger Pasha. - Jag vet, svarar jag och sätter mig ner igen. Efter ett tag hör jag fotsteg komma stegande mot dörren och när dörren slås upp står Gabryella och Aurora där. De kommer in i rummet och Gabryella blänger lite extra på Pasha innan hon sätter sig bredvid mig och Aurora bredvid Pasha. - Hej på er med, svara Pasha irriterat och just när Gabryella tänkt säga något så avbryter jag snabbt. - Vi borde gå om en stund, säger jag snabbt så att Pasha och Gabryella inte ska hinna börja bråka. - Du har rätt, svara Aurora och ser skrämt på Gabryella och Pasha, de sitter tysta och blänger ilsket på varandra vilket orsakar en dålig stämning. - Vi går, säger jag bestämt innan det skulle bli ännu sämre stämning. - Har du din kappa med dig, Gaby? Frågar jag. - Ja, svarar hon, men släpper inte sin hatiska blick från Pasha. - Bra, svarar jag och tar på mig min egna. Vi har alla likadana kappor, fast Pashas är kortare än min och mina systrars. De är svarta långa skinkappor med lång luva, sen en svart pälsmantel till det och det kan vara svårt att skilja oss åt på långt avstånd. När Gabryella tagit på din pälsmantel ser jag att den sitter lite snett, men när jag tänkte fixa till det suckar Pasha högt och gör det själv. Sedan börjar vi gå och så fort vi öppnar dörren möts vi av en kylig vind och hela skeppet börjar skaka. Gabryella tar tag i Auroras hand och flera gånger får Gaby hjälpa Aurora upp på fötterna. - Vi ses senare, säger Aurora när vi kommit fram till sjön där hon brukar förvandlas. - Jag stannar här en stund, säger Gabryella och Pasha ser nöjd ut. - Bra, svarar han och ser sedan på mig och nickar ett hejdå innan han med snabba steg går mot den delen av skogen han brukar befinna sig i när han förvandlas. Jag säger hej då till mina systrar och går till "min"del av skogen. Jag känner hur mina sinnen och kropp tas över av monstret inom mig. Sakta känner jag klorna komma fram, ögonen bli röda, hur jag växer 1 m, hur mina muskler blir starkare och hur mitt hår blir strävare. Det sträva pälsen jag får på min kropp kommer fram mer och mer och till slut, känner jag hur rovdjurs instinkterna träder fram och jag förlorar talförmågan och den medmänskligheten som jag gjort ett par veckor sedan mot den gamle mannen. Nu, var det dags återigen att jaga. 18 jul, 2013 16:00
Detta inlägg ändrades senast 2015-02-15 kl. 18:55
|
Godrica
Elev |
Grymt!
18 jul, 2013 17:12 |
TheFifthMarauder
Elev |
18 jul, 2013 21:09 |
Borttagen
|
BRAAAAA!♥ Som vanligt
Varför är Rita så snäll mot Pasha?! DIE PASHA DIE!!!! 18 jul, 2013 22:19 |
TheFifthMarauder
Elev |
Skrivet av Borttagen: BRAAAAA!♥ Som vanligt Varför är Rita så snäll mot Pasha?! DIE PASHA DIE!!!! Tack så mycket! :3 Hehe, ursäkta, men din kommentar om Pasha fick mig att börja skratta xD Spoiler: Tryck här för att visa! Men Rita vill behandla sina syskon väl och eftersom Pasha är vänlig mot henne så är hon tillbaks. Rita och Pasha var en betydligt annorlundare relation jämfört med Gabryellas och Pashas ;3 (Hoppas det svaret dög ) 18 jul, 2013 23:20 |
Borttagen
|
Behöver jag ens säga något? Detta kapitel var hur grymt som helst! Kul att läsa i Ritas persp. Och jag började tänka på en sak... Hon var visst inte egoistisk som jah trodde!
Sen älska jag att man får läsa om Krum syskonen när bara de är tillsammans! Alltid lika spännande :p Och Pasha! Jag känner inte igen honom! Och.. Okej.. Slå inte mig nu... Speciellt du Molly EvansMen ... Jag tror att jag börjat små gilla Pasha!! Katta, få mig hata Pasha igen!! Och ni andra med för jag kan väll inte gå runt och gilla Pasha Krum liksom!? :O Jaja, grymt kapitel och du får gärna skriva mer i ritas perspektiv 18 jul, 2013 23:31 |
Borttagen
|
Skrivet av TheFifthMarauder: Skrivet av Borttagen: BRAAAAA!♥ Som vanligt Varför är Rita så snäll mot Pasha?! DIE PASHA DIE!!!! Tack så mycket! :3 Hehe, ursäkta, men din kommentar om Pasha fick mig att börja skratta xD Spoiler: Tryck här för att visa! Men Rita vill behandla sina syskon väl och eftersom Pasha är vänlig mot henne så är hon tillbaks. Rita och Pasha var en betydligt annorlundare relation jämfört med Gabryellas och Pashas ;3 (Hoppas det svaret dög ) Ja ^^ Men att man kan gilla det svinet (Sourire hrm).... Ne, skojade bara ♥ JA DÖDA GONOM KATTA DÖDA HONOM! Förlåt för min korta kommentar, men jag håller med om allting Sourire säger, utom det där med Pasha ♥ Längtar på nytt kapitel! ♥ 19 jul, 2013 09:22 |
TheFifthMarauder
Elev |
Sourire: tackar, kommer bli ett antal kapitel i fokus på Krum- syskonen så oroa dig inte
Molly Evans: nästa kapitel kommer nog på söndag (då det är min mugglis- födelsedag :3) 19 jul, 2013 13:06 |
Borttagen
|
Wow! :3 GRATTIS!♥♥^^
19 jul, 2013 13:12 |
Forum > Fanfiction > Den onämnda magiska trekampen (SV)
Du får inte svara på den här tråden.