13 och såld

Det bästa jag nånsin har läst!

Tack!
Alex: No.

Damn. D':

Haha, det är bara att skaffa sig tålamod, my friend

Bra

Över hundra (!!!)

Tack!
Hehe, ja det är sjukt ^^ Först började jag bara skriva den för att ha något att göra xD



Kapitel 101




"Alice, jag kan gå själv", sa Abel efter en stund när hela jag började darra under hennes tyngd. Hon var inte min lilla Abel längre, hon var stor nu. Jag ville inte erkänna det för mig själv.
"Är du säker?" frågade jag oroligt.
"Jadå, bara vi går långsamt", svarade hon och landade mjukt på fötterna när jag släppte ner henne. Jag tog försiktigt hennes arm så att hon skulle kunna gå. Vi började långsamt röra på oss.
Vi kom till min kammare, men istället för att gå in fortsatte vi mot Abels kammare istället. Abel ville nog egentligen stanna i min kammare, det ville jag också först, men jag antog att Richard ville att vi skulle vara ensamma. Ärligt talat visste jag inte varför, men jag kände det på mig. Så jag ledde Abel till rummet bara några meter ifrån mitt. Där stod allt som hon hade lämnat det.
Jag såg på Abel och log.
"Det blir bra, jag lovar. Gå och lägg dig och vila lite, du borde inte röra på dig så mycket", sa jag vänligt.
Abel nickade och drog undan täcket. Hon brydde sig inte om att byta om trots att hennes kläder var dammiga och smutsiga, istället lade hon sig bara till rätta. När hon låg bekvämt satte jag mig försiktigt bredvid henne. Jag tog hennes hand och kysste hennes panna.
"Kan du fatta det?" viskade jag i hennes öra, "vår mor lever. När allt detta är över kommer hon krama oss och ta hand om oss. Vi kommer känna oss trygga med henne, som en riktig familj."
"Jag kan fortfarande inte tro det", viskade hon och log med hela ansiktet. "Allt kommer bli bra, eller hur? Inget mer lidande?"
"Nej, inget mer lidande", lovade jag. "Allt kommer lösa sig. Vi kommer bli lyckliga och aldrig på i slottet igen."
Jag log mot Abel som log tillbaka.
"Jag måste gå nu", sa jag sedan. "Jag ber Mathilda komma in om jag ser henne."
Abel nickade.
"Kom sen du också, är du snäll", bad hon och jag nickade. Sedan gick jag ut genom dörren.
Vakterna mötte inte min blick när jag gick in i mitt rum. Det brukade de inte göra.
När jag kom in blev jag direkt omfamnad av Mathilda.
"Jag har varit så orolig! När jag kom på morgonen var ni spårlöst försvunna, och sedan när jag fick höra att ni satt i fängelsehålorna..." pratade hon på.
"Det är okej", lugnade jag henne. "Men Abel mår lite sämre. Hon blev liksom... anfallen i fängelset."
Mathilda drog efter andan. "Hur illa är det? Är hon skadad?" frågade hon.
Jag skakade på huvudet och log ett litet leende. "Nej, hon slog bara i huvudet i gallret. Men de andra fångarna stoppade mannen från att skada henne mer."
Mathilda nickade chockat. "Tack för det", sa hon lättat. "Jag går till henne nu då", log hon snabbt och gick ut.
Jag gick fram till sängen och stirrade på fläcken där boken hade legat på golvet. Det var så konstigt. Och nu ville jag ha boken. Jag kände ett sug efter att få veta vad som stod i den, även om jag inte behövde den. Jag visste redan allt som man behövde veta om Clive Porter. Till och med mer än de flesta.
Varför skulle någon skriva en bok om det egentligen? Det var ju så onödigt. Författaren hade säkert blivit straffad så fort den kom ut.
Jag ryckte till när jag hörde steg bakom mig. Richard stod där med iskall blick. Hans blick genomborrade mig och det kändes som om han såg och genomforskade alla mina känslor och tankar. Alla mina minnen.
"Säg mig, Alice", började han känslolöst. "Hände det möjligtvis något i fängelsehålorna?"
Jag mötte hans blick. "Ja", svarade jag. "Som jag berättade innan blev Abel anfallen och skadad."
Richard tog ett hotfullt steg mot mig. "Sluta upp, Alice. Jag vet att du ljuger. Du beter dig inte som du gjorde första gången", sa han ilsket.
"Jag kanske har vant mig?" föreslog jag med ett litet leende. "Jag har ju trots allt varit här ganska länge nu."
Richard log roat och gick fram till mig. Jag blev räddare för varje millimeter han kom närmare.
"Ja, du kanske har vant dig", sa han till min förvånelse. "Men känns det inte lite för konstigt om du helt plötsligt är immun mot saker som du svimmade av innan? Det tycker nämligen jag, och du vet att jag också tycker väldigt illa om folk som ljuger, speciellt min egen dotter."
"Jag ljuger inte", svarade jag likgiltigt. "Men det förstås, varför skulle du tro mig? Du trodde mig ju inte innan, så jag ska nog inte förvänta mig något", fortsatte jag sarkastiskt.
Richard gav mig en snabb och hård örfil. Jag bet ihop mot smärtan men vågade inte möta hans blick igen.
"Du är respektlös, Alice, och jag tolererar det inte", sa han hårt. "Om du inte förändrar ditt beteende kommer jag behöva straffa dig värre än vad jag någonsin gjort med dig."
Jag visste vad han menade. Tortyrkammaren. Kanske skulle han inte använda de värsta "redskapen" men det skulle vara illa nog att ens träda in i kammaren.
Jag svarade inte utan fixerade blicken på en dammtuss som Mathilda hade missat.
"Titta på mig", befallde Richard. Motvilligt riktade jag min blick in i hans ögon.
"Berätta vad som hände där nere, Alice. Jag ger dig en sista chans", hotade han mig. "Och så du vet... Jag har ingen användning av Abel egentligen. Men hon har varit väldigt användbar när det gäller dig. Därför låter jag henne leva. Men jag lovar dig, om du inte gör som jag säger, kommer hon att dö. Jag kommer döda henne med mina bara händer", fortsatte han och jag kände underläppen darra till. Jag kunde inte hindra en tår från att rinna nerför min kind.
"Jag ska göra som du säger", sa jag motvilligt.
Richard log nöjt och torkade bort tåren från min kind. "Bra val", sa han. "Berätta vad som hände där nere nu."

Lucky for Richard that he does not live in our world!

Jag måste bara uttrycka min djupaste avsky för den varelse som kallas Richard!


Fortfarande det bästa jag läst!

Haha ^^ Prata med Alex vetja, han vill döda honom, ni kanske kan samarbeta? xD

Tack så sjukt mycket! ♥

Jag går med på samarbete! Vem som helst kan joina: "Död åt Richard whatever han heter i efternamn"-klubben! 83

Detta var ett suveränt kapitel. ^^

Vilket forum?