Som en mjuk vind [SV]

Ella gick steg för steg längre in i salen.
Höger, vänster, höger, vänster, stopp.
De var framme. Ella stod och blidkade upp mot lärarbordet, samtidigt som hon pressade in sina nymålade små naglar in i handflatorna, så att det bildade halvmånar.
Ella såg Professor McGonagall placera en pall lägnst fram i salen, precis framför lärarbordet och på den pallen lade hon en hatt, en ytterst gammal hatt, den var lappad på flera ställen och såg väldigt sliten ut. Plötsligt började hatten sjunga, den sjöng en hög klingande sång och såhär lät den:

Ni tycker kanske jag inte är vacker,
Men döm ej efter vad ni ser i dag,
Jag lovar äta upp mig själv om ni
Kan finna någon hatt mer klok än jag.
Behåll ni gärna era svarta plommonstop,
Och era era höga hattar som ser fina ut
För jag är Hogwartshatten Som Sorterar
Och därför slår jag alla utan prut.
Det finns ej något dolt i era tankar
Som inte genast jag kan uppenbara,
Sätt mig på huvudet, och jag skall säga
I vilket hem ni helst bör vara.
Ni kanske passar bäst i Gryffindor,
Där folk med mod i bröstet lever,
Vars djärvhet, kraft och tapperhet
Dem skiljer ut från mängden av elever;
Ni kanske hemma hör i Hufflepuff,
Där rättvisa och sanning styr,
Ja Hufflepuffarna är trogna och lojala
Och aldrig någon möda skyr;
Måhända är ert elevhem Ravenclaw,
Ty den som lärd och kvicktänkt är
Och har gott och klart förstånd
Skall alltid sina likar finna där;
Eller måhända ni är i Slytherin,
Skall era sanna vänner finna,
Där sluga rävar nyttjar alla knep
Att sina mål och syften vinna.
Så sätt nu på hatten! Förfäras ej!
Grips ej av frossa! Ty jag kan lova
Att (fast jag inga har) är i säkra händer,
För jag, jag är en Hatt Med Tankegåva!

Hela salen började genast applådera, även Ella. Hon hade aldrig hört ett så fascinerande tal, och talet hade fått klumpen i magen, åter att minska.
Elev, efter elev, blev uppropade till pallen och varje gång ropade hatten ut ett elevhem.
Plötsligt slogs Ella av en obehaglig tanke.
Vad skulle hända om hon inte platsade i något elevhem?

”Ella Gersche!”
Rösten som ropade ut hennes namn fick Ella att nästan ta ett steg bak. Men istället tog hon ett vinligt steg fram. Ett steg i taget sedan var hon framme vid stolen.
Hon sjönk lättat ner på den hårda pallen och kände alla blickar som stirrade på henne i hela salen innan hatten åkte för hennes ögon och hon fylldes av ett sorts becksvart mörker.
Plötsligt hördes en svag viskning i hennes öra, fast på något sätt hördes den inte genom hennes öron, den verkade på något sätt vara inne i hennes eget huvud.
”Detta var en lätt person att placera”, viskade rösten, som Ella nu förstod måste vara hatten.
Sedan höjde rösten sig och skrek ut över hela salen:
”Hufflepuff!”
~
Hoppas ni inte tyckte jag koppierade sorteringshattens tal. owo

Fast det gjorde du ju

Iaf. Mer!

Hahah, jag vet.
Men jag skriver mer imorgon, för trött nu. owo

Jättebra

awesome !

Ella hoppade upp så fort hatten hade lämnat hennes huvud. Hon småsprang fram till det applåderande bordet och satte sig ner med en duns, log lite åt de varma handslagen som kom imot henne samtidigt som hon besvarade dem och försökte ta in de många namn som strömmande emot henne.
Cermonin fortsatte och Ella bara lyssnade och iaktog alla de glada elever som stuttsade ner för stolen, efter att ha blivit sorterade och hon applåderade tillsammans med de i hennes elevhem när någon hamnade i det. Efter cermonin dök det upp fat med en massvis med mat framför deras egna, än så länge tomma tallrikar. Men det tog inte lång tid innan tallrikarna fylldes på och alla svepte i sig mat.
"Detta är så gott!" utropade någon som satt bredvid Ella.
Ella nickade med munnen full av mat innan hon tittade lite på denna person som satt bredvid henne. När hon hade svalt sträckte hon fram sin hand och sade med ett litet leende sitt namn. Hon besvarades av ett leende och namnet "Filippa".
Även hon hade precis blivit sorterad.
~
herregudförlåt.
Jag har inte skrivt på så häääääääääääär länge, det beror delvis på att jag har haft så hääääär mycket i skolan och så. Sedan får ni ju också bara ett kooooooort inlägg nu.
Men jag ska verkligen försöka att bli bättre.
Förlåt.

superbra !

Denna Filippa var en väldigt trevlig typ. Ella och Filippa satt och år deras mat tillsammans, skrattade och gjorde det mesta två stycken nyfunna kompisar brukade göra.
De satt i denna stora sal vid namn "Stora salen" och proppade i sig mat till deras redan fulla magar höll på att spricka.
"Fy vad gott det här var!" ropade Ella när klockan började närma sig sängdags. Efterrätterna gade just poppat upp och Ella hade inte kunnat låta bli att lägga sina händer på en fliffig chokladpudding och som restan av all mat hon ätit, var den utsökt.
Dumbledor klappade i händerna och berättade för eleverna att det var dags att hopp i säng, och det var inte direkt någon som klagade.
Så fort rektorn yttrat sina ord bröt ett extremt högljutt tumult ut i salen, prefekter ropade på sina elever.
"Förstaårselever hitåt!" ljöd det och Ella skyndade sig till denna man som stod och log mot dem. han var ganska stilig, runt sådär en och åttio och verkade vara i fjorton, femtonårsåldern.

När alla förstaårselever från Hufflepuff gick ifrån matsalen, gick Ella i detta ledet. De gick genom porten de tidigare kommit in genom, de gick genom olika små öppningar i väggarna, för att till sist komma till en soldat. En soldat med en prydlig metallrustning.
"Lösen!" skrek rustningen ut och ella hoppade säkert flera meter bakåt. Rustningen talade! Om detta var en av de första sakerna som hände på Hogwarts, verkade det nästan oroveckande vad som skulle komma härnäst.
Hades trehövdade hund kanske?
Var som hände härnäst gjorde så att väldigt många förstaårslever fnissade till, bland annat Ella och Filippa. Denna stilige unga man böjde sig fram och kysste rustningen! Han kysste den faktiskt.
"Det där var en av de bättre kyssar jag har fått idag", log tustningen fram innan han tog ett steg åt sidan och visade upp en spiraltrappa som ledde neråt, längre in under jorden.
"Detta kan bli spännande", viskade Fillippa till Ella och hon nickade till svar, ställde sig på tå för att se vart trappa ledde.
"Följ med mig!" ropade denna man som följt dem hit och Ella, Fillippa och de andra eleverna skyndade sig ner genom sprialtrappan. Puttade på varandra för att hinna ner först och kanske var allt deras puttande värt besväret?

Ella kom in i det rum trappan ledde till nästan först av alla. Rummet var magnifikt. Otroligt, ja vackert. Väggarna var prydda med olika drapperier som gick i färgerna gult och svart. Olika tavlor nickade till dem i rummet. Ella var mållös.
Efter ett tag när alla förstaårselever var samlade i rummet började återigen denna man tala och alla tystnade genast.
"Välkomna till Hufflepuffs uppehållsrum!" började han, "Ni har blivit sorterade i detta elevhem och därför kommer ni att bo här nere. Om ni kollar er omkring ser ni att det finns två dörras här inne. Den till höger leder till killarnas sovsal och den till vänster leder till tjejernas. Eftersom jag förmodar att alla är ganska trötta nu tänkte jag inte ta och prata speciellt mycket, bara köra er direkt i säng, så godnatt alla!"
Med de orden som lämnade killens läppar, bröt återigen ett tumult ut, när alla skulle knuffa sig till rätt dörr.
~
Okej. Jag orkar tyvärr inte läsa egenom det jag nyss skrivit, men jag hoppas det är läsbart iaf. Jag skulle bli väldigt glad om ni har någon kritik att komma med. ^^
Men för er som inte fattade vad jag menade med "Hades trehövdade hund", så är Hades en dödsgud och han hade en trehövade hund (förmodligen där idén till fluffy kom ifrån?).
Men hoppas detta inlägg var okej!

verkligen jätte bra kapitel

jättebra!
mer