En ung kärlek

Marcus sprang upp till porträttet till tjocka damen, han mumlade lösenordet och kröp igenom det lilla hålet.
Snabbt så gick han upp till sovsalen, hämtade några böcker och gick ut. Han började känna hur oroligheten kröp i ett hörn och bara väntade på rätt tillfälle då den skulle attackera (göra Marcus jätte orolig och rädd).
Men snabbt så skakade han på huvudet som om en fluga skulle surra honom i örat eller något sånt.
Marcus var även Quiddich kapten för Gryffindor.
Vilket gjorde att allt hängde på Marcus axlar (och dom andra i Quiddich laget).

Jag antog att Marcus redan fått reda på de hemska nyheterna om Cecilia. Hon skulle inte få lämna sjukhusflygeln förens om en vecka, och nästa måndag var det mach...
Han skulle aldrig kunna hitta någon så fort...
En tanke dök upp i mitt huvud, men försvann snabbt.
Jag hade aldrig spelat quiddich, och första gången skulle garanterat inte vara mitt framför näsan på den jag gillade!
Jag låg och tittade upp i taket en lång stund, sedan sa jag till mig själv att det inte var någon bra idé att bara ligga här. Så jag reste mig upp och gick ner till sällskaps rummet...
Knappt någon var där. Alla var väll hos Cecilia. Jag suckade och gick ut. Sjön var fortfarande lika vacker, så jag satte mig ner och började plugga igen.

kommer det mer snart?

It´s Yoris time!


Jag kommer inte att skriva under helgen då jag kommer att vara borta, förlåt!

Hjärtliga hälsningar er Ginny!!!

Oki doki Ginny!

_____________

Marcus hade ett par lappar med sig, han hade gjort dom för att dom måste ha någon som ersatte Cecilia.
Snabbt och slarvigt så satte han upp tre lappar på anslagstavlan i uppehålls rummet.
Det flockades redan flera personer vid lapparna.
Det stod så här på lapparna:
Efter som Cecilia Kornborn har skadat sig så letar vi efter en ny medlem som kan spela för Cecilia. Möt mig Marcus McCloonley Quiddich kapten på Quiddich planen klockan 8.00

Denna bärettelse är ju jättebra, men jag tycker att ni kan lägga ut lite längre delar åt gången!

Tack så mycket, jag tänker på det redan, men det är lite svårt efter som man inte får skriva berättelsen/fanfictionen själv...

Mm, men jag ska försöka!

Céline:
Jag kom tillbaka till uppehållsrummet och såg en stor skock elever stå vi anslags tavlan.
Jag gick närmare och när några pratsamma första års elever såg mig komma flyttade de snabbt på sig. Ryktet hade tydlige spritt sig om att jag hade träffat Marcus, och med tanke på att rykten snabbt förändras hade de flästa nog trott att det var något mellan oss. Som det faktiskt ite var.
Jag log åt första års eleverna och tittade sedan på tavlan.
På en liten lapp stod det med slarvig handstil:

Efter som Cecilia Kornborn har skadat sig så letar vi efter en ny medlem som kan spela för Cecilia. Möt mig Marcus McCloonley Quiddich kapten på Quiddich planen klockan 8.00

Jag stirrade en stund på lappen. Jag hade alldeles glömt bort att Cecilia spelade i Gryffindors Quiddich lag....
Plötsligt dök en ny tanke upp i huvudet.... tänk om jag skulle prov spela... Jag skulle antagligen bli utskrattad, men det var det värt. Jag älskade att flyga, att känna vinden i ansiktet. Det hade jag naturligtvis inte gjort på skolan, men hemma brukade jag gå till skogen och träna.
Jag vände mig snabbt om och sprang upp till mitt rum.
Jag packade fort upp min Nimbus 2001, som jag hade tagit med för säkerhets skull...
Sedan sprang jag genom korridorerna och ut mot quiddich planen.
Klockan var 19.55. När jag äntligen kom fram och sprang ut på planen såg jag att det var mer folk en jag först trott skulle komma - Men det klart, det var ju Marcus som var kapten...
Några fnittriga tjejer från fjärde årskurs stod vid en av mål ringarna. Några andra första års elever stod skrämt i ett hörn av "arenan".
De enda som såg ut att kunna spela quiddich var några killar i sjunde års kurs. Hur skulle jag kunna spela bättre en dem? Jag suckade djupt och letade sedan med blicken över planen. Klockan var nu 19.59 och Marcus borde vara här nu.

Ni borde verkligen skriva längre delar, de är alldeles för korta.

Tack för att du är så optimistisk!

Jag skriver så långt jag hinner. Men eftersom att vi skriver tillsammans kan man ju inte skriva hur som helst...!