Jag vet att du aldrig lämnar mig. [SV]

_{Skrivet av Anapneo:}
Kapitel 6 -

Jag ligger på min säng och tittar upp mot taket och tänker. Tänker på ingenting. Eller allt, det beror på hur man ser det.
Jag måste jobba snart, annars kommer affären gå under.. vad är klockan? 08.03.. jag kliver upp.
Jag går ner för trappan och in i köket och jag möts av mamma.
"Hej gubben, vill du ha frukost?", säger hon med ett léende.. jag har inte sett henne le sen... sen.. sen innan Fred dog. Det är nu två veckor sen begravningen var, och alla har börjat ta sig samman.. hyffsat, iallafall.
"Ja tack.", svarar jag och besvarar hennes léende.
"Okej, bröd finns i skafferiet hjärtat.", säger hon.
Jag tar fram det hemlagade brödet och börjar göra mackor när pappa kommer in i rummet.
"Hej älskling", säger han till mamma och "Hej Goerge", till mig. Han ler också. Jag vill inte fråga varför dom är så glada, för jag vill inte förstöra deras första lyckliga dag sen den största olyckan i deras liv inträffade.
"Jag tänkte gå ner till affären sen.", sa jag medans jag la på ost på mina mackor.
"Jaha! Vad kul!", svarar mina föräldrar i kör.
När jag ätit upp går jag ut och transfererar mig till Weasleys Vassa Varor. Affären är redan i full gång, och jag går in. Jag möts av alla som arbetar där och dom säger att dom är så glada att se mig och undrar om jag har några nya idéer. Nej, jag har inga nya idéer... men jag förmår mig inte att säga det.
"Jag har väl några på G.", säger jag med ett léende.
Alla tycker att det verkar så kul..
Jag har jobbat i affären hela dagen, och jag bestämmer mig för att dra mig hemåt.
Jag transfererar mig hem och går in genom dörren, jag möts av mamma med tårar som rinner nerför hennes kinder och hon kollar på mig, och sedan på klockan på väggen. Freds speciella klocka. Med armar som pekar på vart man är. Om man är på jobbet, hemma, ute och går, eller något så pekar armen med den personens namn dit.
Mamma kollar på mig, och sen på klockan igen.
"Vad är det mamma?", får jag ur mig.
"F.. Fred." säger hon och pekar på klockan.
Det står att Fred är hemma.
"Men... mamma, det har varit så enda sen han.. han dog." säger jag lungt.
Mamma kollar allvarligt på mig.
"Nej. Nej, det är inte så, George." säger hon skarpt.
"Men hur är det då?", frågar jag som börjar bli lite irriterad eftersom det känns som att hon pratar i gåtor.
"När du gick ut genom dörren imorse George, så stog det att Fred också gjorde det. Sen åkte du till jobbet, eller hur? Ja, och det gjorde Fred också. Sen nu när du kom hem, så gjorde han också det, enligt klockan." säger hon, tydligt fast med gråten i halsen.
"Så.. Så du menar att.." får jag fram.
"Ja. Jag menar att Fred är med dig fortfarande, George..." avbryter mamma. Väldigt allvarligt nu.
Jag tror att jag redan visste, att jag redan hade förstått det. Men nu vet jag ju säkert. Fred är med mig fortfarande, och han kommer troligen stanna tills jag är där och kan följa med honom vidare.
Jag är inte ensam.

_{Skrivet av Borttagen:}
Only you got the answer! ♥
Påminner lite om fan-bilden jag gjorde.
"I miss u Freddie.."
"Georgie, I never left your side..." ♥