Remus Lupins sista dag som vanlig människa [SV]

Mer!

Vad menar du?

meeer

Om du inte bryr dig, varför kommenterar du då!? ;o

Själv tycker jag att det är asbra, och att du ska skriva MER!
Men tänk på att när du skiver:
"Hej" sa Remus (exempel)
Skriv då istället:
"Hej",sa Remus...
Förstår du vad jag menar..?
MER!

Förstår precis vad du menar, glömde kommatecknet, ska försöka tänka på det i fortsättningen. Tack för vad du skriver, du gör mig glad! Och tack för tipset ♥

MEN SKRIV DÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

meeeeeeeeeeeeeeeeeer

Här kommer nu sista delen av min historia, den kom lite senare än tänkt men jag var upptagen igår med att gå på Harry Potter och dödsrelikerna på bio igen.
Tack så jättemycket för att ni har läst, ni är underbara ♥

5. Det måste vara helvetet
"Vart tusan har du varit?",skrek Mark.
Remus kom springande emot dem.
"Jag... har... gått... lite",flåsade han.
Han hade en hemsk håll i sidan och han fick kämpa för att andas.
"Matchen börjar om en halvtimme Remus!",sade Mark.
"Då är det väl bäst att vi åker nu då",svarade Remus.
Mark gav honom en sur blick.

De hann fram precis innan matchen började och medan de försökte hitta deras platser i den stora arenan, hörde de Oliver Kengs röst.
"Klonken släpps iväg och fångas direkt upp av Wimbourne Wasps jagare, vidare till Clint som passar till Wasp, men nej! Den blir tagen av Chudley Cannons. Frankley har klonken, han flyger fort, han kommer göra mål!"
Pang!
"Han blir träffad av Bagmans dunkare, enastående spelat, som alltid."
Publiken jublade åt Bagmans skickliga spel.
Remus och hans föräldrar hittade tillslut deras rad och fick kravla sig in under många muttranden.
"Puhhh, äntligen",sade Celia när hon satte sig.
Matchen fortsatte. Den var mycket hård och tuff, inget av lagen hade varit i final på över femton år.
Samtidigt som Clint fick ett straffkast för ett slag i huvudet vände sig Celia till Remus.
"Remus, jag pratade med Mr Cappon idag. Vi har bestämt att jag ska få vara hemma mer. Jag ska byta plats med en annan kvinna ett tag i alla fall, sedan får vi se hur det blir."
Hon tog ett djupt andetag.
"Jag är så ledsen, älskling. Inte bara för idag, utan för alla tillfällen då jag inte funnits där. Förlåt mig, jag lovar att jag ska vara hemma mer nu, jag har varit en idio..."
Mer hon hann inte säga mer innan Remus kramade henne.

När de satt i bilen på väg hem, medan Mark och Celia pratade glatt och till och med sjung med i en låt på radion, började Remus fundera igen.
Han måste ha inbillat sig allting, allt med mannen och Brianna.
Brianna kanske bara ville skrämma honom och mannen hade nog, precis som hans pappa sagt, bara varit nyfiken.
"Jag hade nästan rätt Remus, Jackson fånga kvicken efter 38 minuter och nu är dem i final!"
Mark jublade högt och Celia skrattade åt honom.
De svängde in på uppfarten och gick in i huset.
Celia slängde sig på soffan.
"Skönt att vara hemma, är det inte lite kallt här?",sade hon.
"Jag kan tända brasan.",sade Mark.
Remus hade precis hunnit sätta foten på första trappsteget då hans mamma ropade till honom:
Åh, nej. Jag glömde min kofta i bilen, kan du hämta den, hjärtat?"
Remus nickade och gick ut igen. Det var kolsvart ute och fullmåne, nästan lite läskigt.
Han öppnade bildörren och tog ut den röda koften.
Plötsligt kände han en stark arm ta tag i hans axel och vände honom runt.
Framför honom stod en hemsk varelse. Den var enormt stor, hade hår över hela kroppen och den stirrade på honom med sina hemska ögon.
Remus kände igen de där ögonen. De var Den Underlige mannens ögon.
Mannen var en varulv.

Remus andades häftigt och kunde känna hjärtat slå hårt. Han hade aldrig känt sig så här rädd i hela sitt liv.
Mannen eller varulven log sitt hungriga leende. Varulven lutade sig mot honom och Remus kände något mycket vasst åka in i hans hals.
Mannen bet honom.
Först kände inte Remus någonting, han var för chockad.
Sedan kom smärtan, en fruktansvärd smärta och han förstod att han måste vara död.
Han hade hamnat i helvetet, bara där kunde det finnas sådan här smärta.
Remus skrek. Det kändes som hans kropp höll på att sprängas.
Sedan började mörkret sluka honom.
Det sista han såg var varulvens leende, innan han svimmade av.

Men man blir väl inte varulv när en människa biter en?

Mannen var ju Fenrir Grårygg, och han var varulv.