Vad har Harry Potter betytt för er?

_{Skrivet av Kintsugi:}
För Matildathulin kan jag göra en liten sammanställning om vad jag yttrat mig om i olika trådar. Det här kommer bli låååååångt och jag har egentligen bara redigerat, raderat lite från olika kommentarer och lagt till lite nytt. Allt har egentligen yttrats på ett eller annat vis här och på min blogg tidigare. Den som vill läsa igen med ny tappning, välkommen. Den som har läst och inte orkar. Låt åtminstone Maildathulin och övriga som inte tagit sig genom många av våra andra trådar få läsa om de så vill.

***
Mitt liv med Harry Potter och mitt liv tack vare Harry Potter.
Harry Potter och De Vises Sten lästes i väldigt tidig ålder men av någon anledning kommer jag i stort sett bara ihåg när farmor gav brorsan "trilogin" i födelsedagspresent. Jag blev avundsjuk över att han fick Harry-böcker fastän mina egna tre böcker var utlästa och precis likadana som de han fick.

Under alla mina år har jag fantiserat mig bort i HP-världen när jag dansat på rummet (detta sker än idag när rastlösheten är på topp). Jag har varit alla möjliga sorters karaktärer som gjort alla möjligt olika historiska rekord i trollkarlsvärlden eller som har fungerat som en bra stöttespelare och kompis till andra karaktärer som i sin tur gjort bra saker ifrån sig.

Jag fanns på Hogwarts.nu från 2001-2001 någon gång. Gick på hoggyträffar, gick på avskedsträff, återträff och årsträff i sthlm. Blev medlem på fenixforum, drog ihop fefoträffar varannan vecka i Göteborg. Drog på konventen WHPG 08, Erised 08, Expecto 09 och arrangerade en wrockspelning i Göteborg. HBP var den första boken jag läste på engelska - och tro mig, första kapitlet blev jag inte klok på under lång tid (flera ministrar, bro som rasat... jag förstod ingenting. Eller så förstod jag det mesta men fick inte ihop logiken). DH var boken jag köade till ett dygn utanför SF-bokhandeln i Göteborg. OotP var första filmen som jag drog till på premiären och som jag klädde ut mig på. Under den perioden sparade jag alla möjliga artiklar och klipp som jag fick tag i. Trevlig tid. på biopremiären av HBP träffade jag James och Oliver Phelps och fick foton tillsammans med vardera kille ♥ 2010 träffade jag JK Rowling i Odense, Danmark. Jag fick två autografer och såg henne vid tre olika tillfällen (vid och under prisutdelningen vid konserthuset, utanför rådhuset och i bilen som hon åkte i från rådhuset). Pricken över I:t var på Trafalgar, Galapremiären av HPDH part 2. Fick 27 autografer (-2st som var dubletter, -3 två som inte var HP-relaterade = Jonathan Ross, Damien och HELENA BONHAM CARTERS MAMMA ♥: resterande är skådisar, Alexandre Desplat och David Yates)

Minnen som är alltifrån några timmar till elva år gamla kommer fram och jag försöker göra någon sorts sammanfattning här. Det finns så mycket som skett och så många känslor som berört och påverkat mig och mitt liv. Mina närmsta vänner är människor jag lärt känna genom Harry Potter och som jag idag kan tala om allt med. Till och med bokhyllan har influerats av vad Harry Potter-fans annars läst så som Rick Riordan, John Green, Niel Gaiman, Terry Pratchett och JRR Tolkien.

JK Rowling gjorde mig stark. Hennes Harry Potter-historia gjorde mig stark och fick mig att överleva tonåren och förändringen i familjerna. Förlusten av familjen och förlusten om hoppet till två nya och bra familjer.

JK Rowling: Jag börjar inse vad mycket hon gjort för mig. Hon har inte bara gett mig en fin Harry Potter-historia utdragen över mer än halva mitt liv. Hon har inte bara (genom Harry Potter) fått mig att börja umgås med fantastiska människor och vänner. Jag har tidigare nämnt att jag dansat på rummet om kvällarna i tidig tonår och då har jag fantiserat om att jag är en karaktär ur harry Potter-storyn.

Jag gick upp halv 6 på morgnarna hos Pappa i sex års tid för att hinna fantisera mig bort i HP-världen 30-40min innan bussen kom (då skulle jag även hinna med dusch och frukost). På eftermiddagarna efter läxorna började jag fantisera mig bort igen och efter fotbollsträningarna var det samma sak. Hela tiden. Så fort det fanns tid över så dansade jag mig bort i HP-världen. Jag ville väl drömma mig bort till "en bättre värld", jag ville kanske gömma mig från vardagen. I vilket fall som helst så fick detta mig att "gå runt". Jag höll modet uppe, fixade skolan som alltid varit en berg- och dalbana för mig och tog mig vidare efter några extremt jobbiga kvällar (som kunde ha tagit mitt liv: ungdomar, vad som än händer. Jag finns här och lyssnar gärna om ni behöver tala ut! Försök aldrig att ta era egna liv. Okej?!!!).

Tack vare JK Rowling fann jag humorn extra rolig. Såg jag förluster inte så värst farliga. Såg jag vinster extra tacksamt. Den här kvinnan har spelat en sådan himla stor roll i mitt liv. Den rollen hade kanske inte varit lika stor om mina föräldrar hållit ihop när jag var elva. Då hade vi fortsätt på våra båtsemestrar och skidsemestrar, resor till släktingar, fira jular, födelsedagsfiranden och jag hade umgåtts med alla vänner om dagarna istället för att miserabelt söka tröst i en fantastivärld.

JK Rowling har räddat mitt liv och varit en stöttepelare genom Harry Potter i den stora grad att jag aldrig kan tacka henne nog. När jag fick se, höra och träffa henne i Odense 2010 blev jag överlycklig, hyperventilationsglad och hysterisk. Jag trängde mig fram mellan småbarn vid rådhuset och fick tag i en andra autograf (fick den första utanför konserthuset). På Trafalgar hade jag inte tid att se upp på skärmen när man sa att Rowling anlände och jag tänkte "äh, jag har sett henne. Kan se henne om en stund". Hade inte bråttom. Men när jag väl såg henne på skärmen höll kroppen på att bryta ihop. Det kan ha berott på sömnbristen, ösregnet tidigare på dagen, trängseln vid stängslet som var. Allt kan ha varit en avgörande faktor för hur jag reagerade den dagen. Jag blev så berör av att se henne att det till och med förvånade mig själv. Jag storgrät under talet och kunde inte sluta tänka vilken fantastisk människa och kvinna hon är. Thanks you Jo. Du betyder så himla mycket. Du är coolaste är Modesty Blaise i Agent X9, du är coolare än Batman och du är tusen gånger häftigare än alla de idioter som satte käppar i hjulet under din uppväxt. ♥

JK Rowling och Harry Potter har gett mig Hogwarts.nu, Fefo.se, bloggandet och mugglarportalen. Detta har gett mig styrka, minnen, vänner, tron om familjekärlek ur andra perspektiv än bara från den offentliga familjen.

"Tell me one last thing," said Harry. "Is this real? Or has this been happening inside my head?"
"Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?"

Nu börjar nästa äventyr; vi skall leva vidare med Harry Potter som en stabil grund och föra historien vidare till nya generationer. Jag är pepp och kan knappt bärga mig. Vem vill inte bli gammal stolle som sitter i rullstol och drar historier som "när jag var i din ålder, då satt vi utomhus i spöregn och väntade på böcker och filmer i flera dygn runt om i hela världen" (för i framtiden kommer varenda stad ha en funktion likt den i Kina som söndrar regnmolnen)."

HAha, så förlåt. Det är långt. Jag är ett monster. Det innehåller mycket och ingenting nytt egentligen. Men det är personligt och den som läst har fått sig en rejäl dos av vem Zabini är, om vem hon varit och om hennes lilla pusselbit till the Harry Potter Generation.

Det känns inte tomt. Det kommer förmodligen aldrig kännas tomt. Jag har missat en del event och missat många möjligheter till att få vara med om många andra HP-delar. Men jag är inte norsk, jag är inte britt, jag är ingen höjdare med engelskan så engelska communitys har blivit lidande, jag är inte youtuber, jag är inte wrocker. Jag har dragit mitt strå från och till boet och fått mig en rejäl dos av Harry Potter. Jag har gjort vad jag lyckats med att göra och prioriterat rätt saker utifrån vad jag kunnat med/haft råd med/vågat. Jag är mätt och nöjd med vad som varit och blivit. Pottermore är fortfarande en del som kommer dra ut på sista hysterin, kärleken och fandomen och när Pottermore är klart och JK Rowling lämnat ut ett pappersverk på det sista: då är jag så pass långt in på mitt fortsatta liv med andra äventyr att HP kan bli ett avslutat kapitel. Detta kapitel kommer synas, minnas och finnas med mig resten av mitt liv men det kommer inte tas upp var och varannan minut.

_{Skrivet av Kintsugi:}
För Matildathulin kan jag göra en liten sammanställning om vad jag yttrat mig om i olika trådar. Det här kommer bli låååååångt och jag har egentligen bara redigerat, raderat lite från olika kommentarer och lagt till lite nytt. Allt har egentligen yttrats på ett eller annat vis här och på min blogg tidigare. Den som vill läsa igen med ny tappning, välkommen. Den som har läst och inte orkar. Låt åtminstone Maildathulin och övriga som inte tagit sig genom många av våra andra trådar få läsa om de så vill.

***
Mitt liv med Harry Potter och mitt liv tack vare Harry Potter.
Harry Potter och De Vises Sten lästes i väldigt tidig ålder men av någon anledning kommer jag i stort sett bara ihåg när farmor gav brorsan "trilogin" i födelsedagspresent. Jag blev avundsjuk över att han fick Harry-böcker fastän mina egna tre böcker var utlästa och precis likadana som de han fick.

Under alla mina år har jag fantiserat mig bort i HP-världen när jag dansat på rummet (detta sker än idag när rastlösheten är på topp). Jag har varit alla möjliga sorters karaktärer som gjort alla möjligt olika historiska rekord i trollkarlsvärlden eller som har fungerat som en bra stöttespelare och kompis till andra karaktärer som i sin tur gjort bra saker ifrån sig.

Jag fanns på Hogwarts.nu från 2001-2001 någon gång. Gick på hoggyträffar, gick på avskedsträff, återträff och årsträff i sthlm. Blev medlem på fenixforum, drog ihop fefoträffar varannan vecka i Göteborg. Drog på konventen WHPG 08, Erised 08, Expecto 09 och arrangerade en wrockspelning i Göteborg. HBP var den första boken jag läste på engelska - och tro mig, första kapitlet blev jag inte klok på under lång tid (flera ministrar, bro som rasat... jag förstod ingenting. Eller så förstod jag det mesta men fick inte ihop logiken). DH var boken jag köade till ett dygn utanför SF-bokhandeln i Göteborg. OotP var första filmen som jag drog till på premiären och som jag klädde ut mig på. Under den perioden sparade jag alla möjliga artiklar och klipp som jag fick tag i. Trevlig tid. på biopremiären av HBP träffade jag James och Oliver Phelps och fick foton tillsammans med vardera kille ♥ 2010 träffade jag JK Rowling i Odense, Danmark. Jag fick två autografer och såg henne vid tre olika tillfällen (vid och under prisutdelningen vid konserthuset, utanför rådhuset och i bilen som hon åkte i från rådhuset). Pricken över I:t var på Trafalgar, Galapremiären av HPDH part 2. Fick 27 autografer (-2st som var dubletter, -3 två som inte var HP-relaterade = Jonathan Ross, Damien och HELENA BONHAM CARTERS MAMMA ♥: resterande är skådisar, Alexandre Desplat och David Yates)

Minnen som är alltifrån några timmar till elva år gamla kommer fram och jag försöker göra någon sorts sammanfattning här. Det finns så mycket som skett och så många känslor som berört och påverkat mig och mitt liv. Mina närmsta vänner är människor jag lärt känna genom Harry Potter och som jag idag kan tala om allt med. Till och med bokhyllan har influerats av vad Harry Potter-fans annars läst så som Rick Riordan, John Green, Niel Gaiman, Terry Pratchett och JRR Tolkien.

JK Rowling gjorde mig stark. Hennes Harry Potter-historia gjorde mig stark och fick mig att överleva tonåren och förändringen i familjerna. Förlusten av familjen och förlusten om hoppet till två nya och bra familjer.

JK Rowling: Jag börjar inse vad mycket hon gjort för mig. Hon har inte bara gett mig en fin Harry Potter-historia utdragen över mer än halva mitt liv. Hon har inte bara (genom Harry Potter) fått mig att börja umgås med fantastiska människor och vänner. Jag har tidigare nämnt att jag dansat på rummet om kvällarna i tidig tonår och då har jag fantiserat om att jag är en karaktär ur harry Potter-storyn.

Jag gick upp halv 6 på morgnarna hos Pappa i sex års tid för att hinna fantisera mig bort i HP-världen 30-40min innan bussen kom (då skulle jag även hinna med dusch och frukost). På eftermiddagarna efter läxorna började jag fantisera mig bort igen och efter fotbollsträningarna var det samma sak. Hela tiden. Så fort det fanns tid över så dansade jag mig bort i HP-världen. Jag ville väl drömma mig bort till "en bättre värld", jag ville kanske gömma mig från vardagen. I vilket fall som helst så fick detta mig att "gå runt". Jag höll modet uppe, fixade skolan som alltid varit en berg- och dalbana för mig och tog mig vidare efter några extremt jobbiga kvällar (som kunde ha tagit mitt liv: ungdomar, vad som än händer. Jag finns här och lyssnar gärna om ni behöver tala ut! Försök aldrig att ta era egna liv. Okej?!!!).

Tack vare JK Rowling fann jag humorn extra rolig. Såg jag förluster inte så värst farliga. Såg jag vinster extra tacksamt. Den här kvinnan har spelat en sådan himla stor roll i mitt liv. Den rollen hade kanske inte varit lika stor om mina föräldrar hållit ihop när jag var elva. Då hade vi fortsätt på våra båtsemestrar och skidsemestrar, resor till släktingar, fira jular, födelsedagsfiranden och jag hade umgåtts med alla vänner om dagarna istället för att miserabelt söka tröst i en fantastivärld.

JK Rowling har räddat mitt liv och varit en stöttepelare genom Harry Potter i den stora grad att jag aldrig kan tacka henne nog. När jag fick se, höra och träffa henne i Odense 2010 blev jag överlycklig, hyperventilationsglad och hysterisk. Jag trängde mig fram mellan småbarn vid rådhuset och fick tag i en andra autograf (fick den första utanför konserthuset). På Trafalgar hade jag inte tid att se upp på skärmen när man sa att Rowling anlände och jag tänkte "äh, jag har sett henne. Kan se henne om en stund". Hade inte bråttom. Men när jag väl såg henne på skärmen höll kroppen på att bryta ihop. Det kan ha berott på sömnbristen, ösregnet tidigare på dagen, trängseln vid stängslet som var. Allt kan ha varit en avgörande faktor för hur jag reagerade den dagen. Jag blev så berör av att se henne att det till och med förvånade mig själv. Jag storgrät under talet och kunde inte sluta tänka vilken fantastisk människa och kvinna hon är. Thanks you Jo. Du betyder så himla mycket. Du är coolaste är Modesty Blaise i Agent X9, du är coolare än Batman och du är tusen gånger häftigare än alla de idioter som satte käppar i hjulet under din uppväxt. ♥

JK Rowling och Harry Potter har gett mig Hogwarts.nu, Fefo.se, bloggandet och mugglarportalen. Detta har gett mig styrka, minnen, vänner, tron om familjekärlek ur andra perspektiv än bara från den offentliga familjen.

"Tell me one last thing," said Harry. "Is this real? Or has this been happening inside my head?"
"Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?"

Nu börjar nästa äventyr; vi skall leva vidare med Harry Potter som en stabil grund och föra historien vidare till nya generationer. Jag är pepp och kan knappt bärga mig. Vem vill inte bli gammal stolle som sitter i rullstol och drar historier som "när jag var i din ålder, då satt vi utomhus i spöregn och väntade på böcker och filmer i flera dygn runt om i hela världen" (för i framtiden kommer varenda stad ha en funktion likt den i Kina som söndrar regnmolnen)."

HAha, så förlåt. Det är långt. Jag är ett monster. Det innehåller mycket och ingenting nytt egentligen. Men det är personligt och den som läst har fått sig en rejäl dos av vem Zabini är, om vem hon varit och om hennes lilla pusselbit till the Harry Potter Generation.

Det känns inte tomt. Det kommer förmodligen aldrig kännas tomt. Jag har missat en del event och missat många möjligheter till att få vara med om många andra HP-delar. Men jag är inte norsk, jag är inte britt, jag är ingen höjdare med engelskan så engelska communitys har blivit lidande, jag är inte youtuber, jag är inte wrocker. Jag har dragit mitt strå från och till boet och fått mig en rejäl dos av Harry Potter. Jag har gjort vad jag lyckats med att göra och prioriterat rätt saker utifrån vad jag kunnat med/haft råd med/vågat. Jag är mätt och nöjd med vad som varit och blivit. Pottermore är fortfarande en del som kommer dra ut på sista hysterin, kärleken och fandomen och när Pottermore är klart och JK Rowling lämnat ut ett pappersverk på det sista: då är jag så pass långt in på mitt fortsatta liv med andra äventyr att HP kan bli ett avslutat kapitel. Detta kapitel kommer synas, minnas och finnas med mig resten av mitt liv men det kommer inte tas upp var och varannan minut.

_{Skrivet av Matildathulin:}

För det första, herregud vad du har varit med om. Att få se Joanne, att få träffa henne! Och om jag inte har missförstått dig fel så har du fått en autograf från Alexandre Desplat som är en utav mina favoritkompositörer.

Det gör inget att det var långt, det är bara otroligt intressant att få läsa andras upplevelser och erfarenheter som dom har fått genom HP. Det är så mycket mer än bara en saga tycker jag.

Jag känner verkligen igen mig i det här att "fantisera sig bort". Jag har dansat balett, och ett nummer som jag hade var med Hedwig's theme. Under de underbara minuterna kunde jag bli någon annan. Gå in i en annan värld, tillåta mig att drömma mig bort till Hogwarts.

HP är en stor del utav mitt liv... en större del än vad jag kanske själv vet.