Innan och efter Harry Potter-sagan började [SV]

Förlåt att jag inte har skrivit! Men jag har varit utomlands, och så har jag börjat skolan, så det har varit lite svårt! Men nu kommer ett nytt kapitel!


Kapitel 10 - Straffet.
Dagarna gick, och eleverna gick i trupper i korridorerna, rädda för att bli kidnappade, mördade, eller anfallna av 'mannen', som han kallades på Hogwarts. Men ingen behövde egentligen oroa sig för Lord Voldemort. Dumbledore och de övriga lärarna hade skyddat slottet med dom bästa förtrollningar dom kände till (,och med tanke på Dumbledores krafter så var skyddsförtrollningarna extra starka). Men vad varken eleverna eller lärarna visste, var att en förrädare vandrade omkring innanför det stora slottets murar. En förrädare, som kunde vara den man minst anade. En förrädare, som mördade och kidnappade, och som smälte in i gruppen så väl att ingen anade något.

"Evans", ropade någon, när Lily var påväg uppför backen, från sjön.
Lily tittade på pojken som hade sagt hennes namn. När hon såg vem det var skakade hon på huvudet och fortsatte gå.
"Evans!", upprepade pojken och började springa mot Lily.
"Vad är det...", sa Lily, som försökte komma på något förolämpande att säga, "Re... Lupin?".
Remus skakade på huvudet.
"Det är inte smart att gå omkring ensam när det går runt en mördare här."
"Mördaren for ju iväg, du såg det med egna ögon!", sa Lily. "Men vad gör du själv ute ensam, varför är inte du med Potter och dom där?"
Han skakade på huvudet igen.
"'Mannen' var inte mördaren!", sa Remus förklarande, "och James, Peter och Sirius är och äter."
"Jaha", sa Lily kallt.
"Japp", svarade Remus. "Nu går vi upp...", han tittade på sin klocka, och skrek till, "utegångsförbudet har redan börjat! Om nån ser oss är vi döda!"
Remus och Lily skyndade upp mot slottet. Men vad dom inte visste var att en ond människa iakttog dom från ett ganska nära håll.

Remus och Lily sprang så fort dom kunde. Då hördes en röst.
"Evans, Lupin? Varför så bråttom?", sa Minerva McGonagall.
"Eeh...", började Lily.
"Vi...", sa Remus.
"Ni ville ha straffkommendering? Det ska vi ordna!", svarade McGonagall.
Det blev an dödstyst paus.
"Ert straff... blir Den förbjudna skogen. Gå in på mitt kontor, så hämtar jag Hagrid", sa hon och gick iväg.

Åh, nej! Straffkommendering i Den förbjudna skogen!

MMEERR

MEEEEEEEEEEEEEEER!

NYTT KAPITEL!


Kapitel 11 - Tankar.
Kalla kårar kröp i ryggen på Remus när han och Lily väntade. Vad fanns egentligen i den förbjudna skogen, var det något som var värre än 'jättebläckfisken' i sjön som alla äldre elever skräms om? Plötsligt ryckte Remus till. Grova dunsar hördes utanför dörren (till McGanogalls kontor). Plötsligt flög dörrarna upp, och halvjätten Hagrid steg in, tätt följd av professor McGanogall.
"Jaha", grymtade Hagrid "Evans, Lupin, kom."
Lily och Remus undrade varför han sade deras efternamn, för Hagrid kände mycket väl Remus och hans kompiar, plus Lily och Severus.
Men dom gick efter honom, under tystnad. När dom kom in i skogen möttes dom av en hemsk varelse. Men vad det var för någon varelse, det får ni veta i nästa kapitel!

Kort och dåligt kapitel... Jaja, det kommer mer på ett tag.

spännande!!!!!!1

Spännande och... MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Har varit i Umeå under helgen, och så fyllde jag år igår, så jag har inte hunnit skriva, men ett nytt kapitel kommer det här!

Kapitel 12 - Den förbjudna skogen.

"SESÅ", ropade Hagrid åt varelsen, som var ett svart, hästliknande djur med vingar, och vita pupiller.
Varelsen tjoade och sprang runt i en ring.
"Hagrid.. V-va-vad exakt ä-är d-det där?", frågade Lily förskräckt.
"Det här är en testral.", svarade Hagrid "Det är inte alls farlig, men den kan bara ses av dom som har sett någon dö. Vem har du sett dö, Lily?"
"Min mormor", sa Lily medan hon granskade varelsen.
"Kan du se den, Remus?", frågade Hagrid.
Remus skakade på huvudet. Visserligen kunde han inte se den, men han kunde höra den.
"Den här testralen vill något, bäst att vi ser vad, det blir ert straff.", sa Hagrid.
Lily och Remus nickade.

Efter en stund var dom djupt in i skogen, och Lily och Remus småsprang för att hinna ikapp Hagrid och testralen. Det blev bara kallare och kallare. Lily skakade tänder. Remus frös också, men han försökte att inte tänka på det, men han ville till sin varma, sköna säng.
"Då var vi nog framme", sa Hagrid, för testralen hade stannat uppe på en liten kulle, där Remus förmodade att det var ett hål på andra sidan av den.

Dom gick sakta uppför kullen och när dom kom upp på den möttes dom av en massa ljud som lät som skrikanden, och en hemsk syn.

En svartklädd man med huva gick runt bland en hel hjord av testralen, vilka dom flesta låg ner och kved på marken. Mannen gick runt med en kniv i ena handen, och en trollstav i andra. Han hade förmodligen skurit i djuren. Mannen fick syn på Lily, Remus och Hagrid som stod helt fastfrusna på kullen.

Mannen riktade sin trollstav mot alla tre, och det bröt ut tre ljusblixtar ur den. Ljusblixten träffade alla, som svimmade (det måste ha varit kraftigt, eftersom att Hagrid också blev medvetslös). Det sista Lily såg var att mannen närmade sig dom, sen blev allt svart.

_____________________________________________________________________________________________________
Hoppas jag inte skrämde någon med kapitlet, men om ni blev rädda så kan ni trösta er med att det bara är en fan fiction, allt är påhittat

spännande mer!

Förlåt så mycket att jag inte skrivit på två månader nästan! Men jag har haft skola, och fritid, och varit orkeslös! Hoppas att ni förstår, ni läsare som jag har kvar! Men nu kommer ett nytt kapitel!

Kapitel 13 - Föredetta elever.

Remus kämpade sig kvar vid medvetandet, han fick inte bli medvetslös, han fick inte! När han kände sig som starkast kom han och tänka på sin värsta farhåga: döden. Med ens vart han helt orkeslös och ville inte kämpa något mer, eller han ville, men han kunde bara inte. Allt vart svart, han kunde inte tänka, men han kunde känna den svala marken han låg på.
Med ens bröt den värsta smärtan som Remus nånsin känt ut. Han måste bli torterad, och mycket riktigt. Mannen i huva använde Cruciatusförbannelsen mot honom, Hagrid och Lily, en i taget.

Medans denna förödelse hände satt Minerva McGonagall på sitt kontor och väntade på Hagrid, som skulle rapportera straffkommenderingen till henne. Hon tittade på klockan, den var fem över tio på kvällen. Minerva hade gett Hagrid en instuktion och sa att dom skulle vara tillbaka kvart i tio. Nu var de tjugo minuter sena!
Just som hon funderade flög dörren till Minervas kontor upp, hon ryckte till, och instormande kom två personer i huva.
"Hej, Minerva", sa en. Det var en kvinnoröst.
Vem var det? undrade Minerva, hon kände igen rösten, men varifrån?
"Seså nu, May, vi ska inte leka med våra offer!", sa en man till kvinnan, som hette May.
May? undrade Minerva, vem var det?
"Visst, August, men Minerva och jag kom ju.. väldigt bra överens under min skoltid, eller hur, Minerva?", sa May sarkastiskt.
August, mannen, skrattade bara, och nickade instämmande.
Nu slog det Minerva, det var hennes föredetta elever, May Hurt och August Price! Dom hade inte alls kommit bra överens, fastän August var från Gryffindor var han nästan som Mays marionett. May gick i Slytherin och var en otacksam liten snorvalp!
"Ni ska inte få trotsa mig!", skrek Minerva.
Men de båda motstånarna bara skrattade.
"Men lilla Minerva, vad ska du göra?", sa May, "sparka oss?"
"Jag kan göra vad som helst, ni blir en lätt match. Jag minns att era genomsnittsbetyg blev för bådas delar ett 'Dåligt'", sa Minerva.
"Ja, det var enkel magi, det som ingen egentligen borde studera, men svartkonster är något helt annat!", sa May lugnt.
Minerva låtsasgäspade, det var bara en undanmanöver, för istället sköt hon ev avväpnande förtrollning på August, som blev medvetslös.
Mays ansikte förvreds i ursinne, hon kastade flera besvärjelser, och mumlade formler son Minerva inte kände till; hon förstod att det var svartkonster.
Men Minerva var snabbare, hon kastade en rad med förtrollningar på May, och May tuppade av. Med en lätt snärt på staven band hon fast August och May med ett rep, för att sen hämta rektorn. En stund senare var Minerva och Albus Dumbledore på plats. De båda föredetta eleverna höll på att kvickna till, och Dumbledore kastade en bister blick på personerna och sa till Minerva:
"Jag vill få ett slut på detta nu, nu ska vi få reda på vem som har skickat dessa personer, och vem som ligger bakom mordet på pojken och försvinnandet på flickan.. vad var det dom hette? Äh, du vet vad jag pratar om. Hämta veritaserum bara."
"Självfallet", sa Minerva och gick ut, men då kom hon på en sak, och innan hon stängde dörren berättade hon för rektorn om förseningen på Hagrid, Lupin och Evans. Dumbledore nickade.
"Hämta bara veritaserumet så ska vi få ett slut på detta", sa han med en lugn stämma.
Minerva nickade och stängde dörren.

----------------------------------------------------------------------------------------------------
Hoppas att ni läser!