Tårar från himlen

Varför ska allt alltid vara så tragiskt... Kan inte Mia bara bli bättre, Quirinus "onda ande" bli trevlig och skolåret börja? Det är så synd att en så trevlig och fin familj ska ha problem. Det var ett jättebra kapitel, du får verkligen till tillbakablickarna, det blir inte rörigt vad jag tycker och det ger karaktärerna lite mer djup.

Hoppas att nästa fredag kommer snart!

Gätte bra jag älskar värkligen hur du skriver

Dotterns omdöme är, precis som tidigare, att det är jättebra skrivet och att just känslorna beskrivs så bra. ♥

Jag älskar hur du skriver!

Alltså, jag blir alldeles rörd över era varma ord! Sånt behövs i tider som dessa, samt att vädret är urtråkigt just nu.

Avis Fortunae ♥ (Båda inläggen!)



Elzyii ♥



Pixelow ♥



ginnymollyw ♥ (Båda inläggen.)




catradora ♥


___________________________________________________________________



Kapitel 7


Juli övergick i augusti, och Quirinus hade upptäckt att hans mamma hade uppfört sig konstigt. Under de senaste veckorna hade Mia åkt iväg nästan varje dag, men så fort han frågade vart hon skulle, hade han inte fått något svar. Nu satt hon i en fåtölj och stirrade ut i tomma luften.
”Mamma, vad gör du?” frågade Quirinus, för han tyckte att det kändes jobbigt med tystnaden som hade sänkt sig över huset hela dagen.
”Inget.” Mia lät irriterad av någon anledning.
Quirinus tvekade ett ögonblick, för han var förbryllad. Hans mamma brukade alltid vara ärlig mot honom.
”Du har suttit här ända sedan lunch”, sa han försiktigt. ”Vi brukar alltid hitta på roliga saker när vi har ätit. Är du ledsen över något?”
Modern drog en hand genom sitt ljusröda hår.
”Det är inget”, mumlade hon. ”Du kan väl gå ut? Jag behöver få vara ensam.”
”Men mamma.” Quirinus kände hur oron spred sig inom honom. ”Du kan ju inte bara sitta här. Det …”
”Hörde du inte vad jag sa?!” Mia vände sig om och hennes ögon blixtrade. ”Jag vill vara ensam, och det får du acceptera!” Hon reste sig upp och gick ut ur rummet med bestämda steg.
Med en klump i halsen, sprang Quirinus till sitt sovrum. Så fort han hade stängt dörren, sjönk han ner på golvet och lät en ensam tår rinna nerför hans ena kind. Hans mamma brukade aldrig bli arg på honom.
Hon är alltid glad, även om hon är trött! tänkte han medan en snyftning steg i strupen. Men hon har varit så konstig ända sen jag besökte farmor! Hon gråter för ingenting, och nu blev hon rasande bara för att jag är ängslig! Vad har jag gjort för fel?! Ännu fler tårar rann nerför kinderna och han grät tyst.


Mia drack långsamt av vattnet hon hade hällt upp åt sig själv. Hon skämdes för att hon hade blivit så arg på Quirinus. Det var inte hans fel att hon var tvungen att åka till sjukhuset så ofta. Hjärtat hade fladdrat till och under besöken gjorde läkarna undersökningar, men doktor Young kunde inte hitta någon förklaring till varför det blev fler hjärtflimmer. Hon tänkte på sin son, och blev återigen skamsen.
”Han menade inget ont”, mumlade hon för sig själv och ställde ifrån sig glaset. ”Jag måste skärpa mig! Han får inte bli misstänksam.”
Hon svalde hårt. Quirinus var ljuspunkten i hennes liv, och hon ville inte att de skulle bli ovänner. Utan att tveka gick hon till skafferiet och letade bland hyllorna. ”Perfekt!” sa hon när hon hittade en burk med kakor. Hon lade upp dem på ett fat och drog fram en kanna med saft. ”Det här kan få oss båda på gott humör.” Hon log och gick uppför trapporna.


Quirinus fortsatte gråta tyst, för han var förvirrad över det som nyss hänt.
”Om ändå pappa var hemma!” mumlade han. ”Då hade han förklarat vad som händer.”
En knackning på dörren avbröt hans tankar.
”Quirinus? Kan jag komma in?” hörde han modern säga. Quirinus sa inget, för han var fortfarande skärrad över hennes utbrott.
”Snälla, öppna.” Mias röst var vädjande. ”Jag vill prata med dig.”
Efter några sekunders tvekan öppnade Quirinus dörren. Hans mamma stod där med ett ångerfullt ansiktsuttryck.
”Quirinus, jag är ledsen för att jag brusade upp som jag gjorde”, sa hon och satte sig på huk. ”Det är bara det att jag har varit så trött på sista tiden.” Hon log urskuldande. ”Jag tror värmen är jobbig.”
Quirinus svarade först inte, men han tänkte faktiskt samma sak. Det hade varit för varmt de senaste dagarna, och han hade också känt sig lite trött på grund av det.
”Jag vill bara hjälpa till”, sa han.
Mia gav honom en kram.
”Det vet jag”, sa hon. ”Därför har jag plockat fram lite kakor som vi kan ta, med lite apelsinsaft.”
Quirinus log, för det betydde att hans mamma var på gott humör igen. Han skyndade sig att tvätta sig i ansiktet innan han följde med till köket. När de satt och småpratade, glömde han bort all oro som hade funnits inom honom.
__________________________________________________________________


Återigen tackar jag Avis Fortunae för hennes tips!

Ja, jag medger att det var dumt av Mia att bli arg, men som tur var, blev hon och Quirinus sams ganska fort. Hon vill ju inte oroa honom, så därför kan hon inget säga, även om det är superjobbigt.

Vi får se hur det går. ♥

Du lyckas att få ner så många känslor på så lite text, det är fantastiskt. Jag blev helt ledsen när Mia fick utbrottet men det var som bortblåst i slutet. Applåder!!

Jag förstår att det måste vara tragiskt ibland men jag hoppas att ljusa tider kommer snart!

Jätte bra!

Och som Pixelow sa la du in myket känslor i texten.

Jag är säker att du någån gång kommer trycka boken!

EDIT: Tack

Älskar det känslosamma kapitlet och återkommer med kommentar! ♥

Vilket känslosamt och vackert kapitel ♥ Man anar verkligen moderskärleken och vilket stark band det är emellan dem. Jättefint skrivet! Ser framemot fortsättningen

Kan relatera väldigt starkt till det här kapitlet. Det är ruskigt svårt att dölja sina känslor och barn känner ändå alltid på sig att något inte stämmer. Det är så lätt hänt att det övergår i irritation, som det gör för Mia, och självklart följer ånger samt en vilja att göra det bra igen. Mia är mycket bra på att skapa mysiga situationer där hon och Quirinus har det bra tillsammans.♥

TIPS:

Mia vände sig om och hennes ögon sköt blixtrar.

Förslag på ändringar:

Mia vände sig om och hennes ögon sköt blixtar.

Mia vände sig om och hennes ögon blixtrade.