Har fått nog!

om du är seriös, sök hjälp helt ärligt. Ifall du skriver det som ett skämt, lägg ner. inte kul alls.

Gör det inte. Sök efter hjälp!

Det var aldrig meningen att starta något som skulle få dig att bli så upprörd. Jag tycker också att du borde söka hjälp om det är så att du mår så dåligt. Och är det så att du känner att du blivit illa behandlad här så ta upp det med en prefekt någon gång istället för att skriva ut det i forumet. Om du vill/orkar förstås.

Jag har skickat en uggla till staff, så de kan kolla upp saken. Sen håller jag med om att Atira bara ville hjälpa till. Detsamma gäller Vildvittra

Tycker inte att alla ska dras över samma kam. Jag har inte gjort dig något. Jag försöker behandla alla rättvist här på forumet.

Här ska man känna sig trygg när man kommer. Prefekter och lärare är här för att hjälpa till, så om du har blivit orättvist behandlad, ta upp det med dem.

Varför bli upprörd över rollspel förresten. En del kanske tycker att det är svårt att rolla. Jag för min del undviker det, då jag inte är så bra på det. Är mer inne på fan fiction-hållet.

Vi bör lugna oss lite nu tycker jag och hoppas Oskanoch themarauder kan ordna upp detta.

Det är absolut inte okej att bli mobbad eller mobba här på mugglarportalen - och blir ni det, meddela någon i staff! Vi försöker göra vårt bästa att lösa situationen.

Elliott Malfoy, jag avskyr definitivt inte dig! Och jag VET att ingen på det här forumet avskyr dig. Se på alla dessa underbara mugglisar i den här tråden som försöker ge dig råd och hjälpa dig. Ingen är här för att vara dum mot dig, och det gör mig ledsen att du tror du det =(

Ibland kan kärlek verka "dum" när man inte får de svar man själv vill höra.

T.ex. låtsas att du är 14 år och du vill åka iväg till en annan stad på en jättestor fest där många äldre kommer vara och där det även finns alkohol. Du vill sååå gärna åka, men dina föräldrar säger nej. Och du blir så arg, de fattar liksom inte att ALLA kommer vara där. Att det är superviktigt. Men dina föräldrar säger fortfarande nej. Det känns som tortyr att stanna hemma när alla andra är på festen när man ser alla uppdateringar från vännerna på sociala medier. Och kanske har man aldrig "avkytt" sina föräldrar mer just då. Hur kan de vara så oförstående? Hur kan de vara så elaka? Hur kan de inte minnas hur det var att vara ung?

MEN det är inte sant. De gör det för att skydda dig. För att de älskar dig.

Jag tror att alla kan relatera till det här, och förhoppningsvis kommer vi med åren inse när våra vänner/föräldrar/syskon bara försökte hjälpa oss i livet - även när de inte var den hjälp vi ville ha, men behövde.


KRAM ♥