The Glitter Game [THG]

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅBBBBBBBBBBBBBBBRRRRRRRRRRRRRRRRAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!

wooohh så bra!!

Bästa kapitlet hittills! Du fångar alla mallars och karaktärerna jättebra!

Här är nästa kapitel eyyy

Distrikt 6
Spencer Brown - Phosho

Spencer ser sin spegelbild reflekteras i den lilla sjön. Hans rödbruna hår ligger tätt längs ansiktet och når ner till axlarna. Hans mandelformade, gulbruna ögon stirrar stint på ärret ovanför hans högra öra och han stryker håret mot det, försöker som otaliga gånger dölja det utan framgång. Han har en helt vanlig svart kostym på sig, en kostym som han fått köpa själv och betala själv. Som vanligt.

Han suckar. Mor ligger på sjukhus och far är på någon ”Hitta ditt liv” – anordning där de ska försöka få honom att sluta dricka. Spencer vet att det kommer misslyckas. De första 15 åren av hans liv försökte han få far att sluta, men tillslut gav han upp. Det går bara inte. Far dras till alkohol likt en ko dras till gräs eller en människa dras till sin mobiltelefon (hahaha roligt skämt).
”Spencer!” Det är hans lillebror Dan som ropar. Spencer tittar dit. Dan står på ängen bredvid sjön iförd en blårutig skjorta och ett par svarta byxor.
”Jag är klar nu. Sitt inte så nära vattnet, jag tror hela tiden att du ska trilla i.” Spencer ler ett snett leende. Dan har ärvt sin mors försiktighet med råga.
”Jaja.” Han reser sig upp och tar Dan i handen. Han ser ner på sin lillebror, som tittar ner i marken.
”Vad är det, Dan?” frågar han undrande. Dan säger lite skamset:
”Alltså… det här sticket… gör det ont? Är det farligt?” Spencer ler mot sin lillebror, ser in i de bruna ögonen, mammas ögon.
”Det sticker till bara, det går snabbt. Bara titta bort så är det över hur fort som helst.”
Dan ler nervöst. Han är rädd, det märks.
”Hitåt!” Spencer tittar upp. De är framme vid torget. Det är smockfullt med folk och många irrar runt utan att veta vart de ska ta vägen. En stor biffig man, en fredsväktare, står och ropar:
”Hitåt! Blodprov hitåt!” Spencer drar med sig Dan bort mot kön som ringlar sig längs vägen.
”Det kommer gå bra”, viskar han i Dans öra.

När Dan fått sitt stick skiljs de åt och Spencer ställer sig bland de andra sjuttonåringarna långt bak. Podiet verkar märkligt nog vara målat i någon knallrosa färg och Spencer flinar.
Borgmästaren, en mycket gammal kvinna i rullstol, håller sitt vanliga tal om upproret och freden och rullar sedan av scenen. Eskorten anländer.
June Flow är en ung, rundnätt kvinna med kort, mörkbrunt hår. Eller, det brukar vara mörkbrunt, men är nu klarblått som himmeln ovanför hennes runda ansikte med de blå ögonen blickande åt alla håll. Hon har en ljusblå blus och en mörkblå kjol och skor i ett ytterligare nyans av blå. Hon ler mot dem alla, ett glatt, roat leende, och säger med mörk röst:
”Väälkomnaa tiill… neej ooj vääntaa! Haappyy Huungeer Gaamees, aand maayy thee oodds bee eeveer iin yoouur faavoor!” Hon måste ha mixtrat med sin röst, tänker Spencer, för det låter nästan som att hon sjunger fram orden på något mysko sätt. Vokalerna är utdragna och gälla.
”Jaaa…” fortsätter hon, ”deet äär såå häär aatt ii åår koommeer baaraa een deeltaagaaree fråån vaarjee diistriikt aatt deeltaa!” Spencer höjer på ögonbrynen. Bara en?
”Vii köör vääl iigåång!” Hon backar mot den enda kupolen på podiet och försöker se graciös ut, men misslyckas väldigt och råkar istället gå rakt på kupolen så att den faller och lapparna strömmar ut över scenen. Hon rodnar och tar en lapp från marken som ligger alldeles framför henne.
”Nuu skaa vii see… Daan Broown!” Det går så snabbt, Spencer hinner inte reagera. Sen hinner hans hjärna i kapp honom och han bara stirrar på henne. Det finns hundratals, kanske tusentals lappar i kupolen och runt omkring henne och så måste hon ta just Dans lapp? Och måste Dans lapp vara just den lappen som landar framför fötterna på kvinnan? Han står alldeles stilla, men sen ser han Dans lilla smala, späda barnkropp med det sköra skelettet och kroppen som har så lätt för att bli smittad av sjukdomar. Han kommer inte klara sig länge ute på arenan. Spencer ser det som sin plikt, och med tanken på alla rikedomar man får om man vinner - då kan han betala en dyr kurs för att hjälpa far och köpa förstahjälpenlådan, betala sjukhusvistelsen för mor och alla skulderna och allt annat för pengarna, allt som han inte kan göra nu – skriker han:
”Jag anmäler mig som frivillig!” Spencer tänkte inte ens på att han faktiskt bor i Distrikt 6, det inser han nu. Vartenda ansikte på hela torget vänds mot honom och han backar tillbaka ett steg, börjar tänka igenom vad han just gjorde, om det var så smart egentligen. Men nu går det inte att ändra sig. Han plöjer igenom människohopen, passerar Dan som gråter och hålls fast av fredsväktare utan att se på honom och går sedan upp på podiet. June dunkar honom i ryggen och blinkar till honom.
”Ooch vaad heeteer een såådaan häär stiiliig poojkee dåå?
”Spencer Brown.” Spencer ser ut över Distrikt 6, hans hem, och undrar i sitt stilla sinne ifall han någonsin kommer att återvända dit igen.

Wow! Super!

Nu är det ju så att det inte finns någon i Distrikt 7 men så fort det kommer så ska jag lägga ut kapitlet
PS. Ni är bäst tack för alla fina kommentarer♥

Tyvärr inte

Jag vill verkligen inte att den här tråden blir oaktiv, så om någon av mina läsare (om jag har några kvar) vet någon som skulle kunna vilja vara med så taggaaa

Kanske Anna-chan? Vet inte du var den enda jag kom på haha x3 Förlåt om du inte vill men aaa CX

Jag har inte haft tid att läsa något i det här än men ska snart ta mig lite tid att bara sitta och sträckläsa allt hade jag tänkt c:

I'm definitely joining in *^*

Mall kommer lite senare idag då jag inte riktigt har tid att skriva den nu, men ja~ x3