It's not your destiny, It's ours! [SV//PJ]

Bra!

TOMORROW FOLKS!! DÅ KOMMER DET

Måste be om ursäkt för det senaste kapitlet :3
Det var ett så flummigt kapitel att.....
Aja... Hoppas mina andra kapitel blir bättre i framtiden!

Yay!

Kapitel 3 Vi blir serverade ett moster till
<><><><><><><><><><><><><><><><>

❀Lei❀

"Okej, så. Ska vi...... Ehm....."
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Eller jo det gjorde jag. Men jag ville inte.
"Gå tillbaka..." Det tog emot att säga det. För allvarligt talat så var det inte det.
"Hem?"
Ha! Säkert..... Aldrig att jag skulle dit. Men det var det närmsta vi hade till ett "hem". Aka en koja i skogen.
Laura skulle precis säga något när jag fick höra ett vrålande. Ett desperat skrik. Och sen....
Tystnad.
Mitt blod frös till is. Alltså då menar jag bokstavligen. Jag frös inombords.
Jag stelnade. Och tillslut...
Jag kunde inte röra mig.
"Louis! Lei! Kom!" Säger Laura snabbt och jag försöker säga något. Men det kommer bara ut massa.....
Snö?
SNÖ?!
Vad i..........
Laura såg på mig med fasa i sina nötbruna, annars så lugna ögon.
"Hur i hela världen?......."
Louis kved till någonstans bakom mig.
Och jag såg det också. Han kom ut ur en svart gränd.
Det här var slutet. Jag var galen.
Det var jag säker på. För jag är rätt säker på att det inte fanns......

Människor gjorda av is.

❀Louis❀

Allt gick så snabbt att jag inte han uppfatta så mycket. Lei spydde ut snö,
WHAT?!
Laura såg helt förstörd ut och en snöiglo man kom emot oss. Han var helt vit, genomskinlig och han höll på att smälta. Stora droppar porlade ner och gjorde marken fuktig.
Och han hade en sån där kostym på sig som man bara ser på reklamaffischer.
Jag var rädd. Men tänk om han var snäll?
Tänk om ismannen bara letade efter sin isglassfru?
Men den där stora spikklubban han hade i handen gjorde så att jag tvivlade ganska mycket på det.
Det fanns inte mycket att göra.
"Spring!" Sa jag för andra gången idag.
Det kändes lite tjatigt. Men alltså....
Vad gör man när nån närmade sig med en spikklubba?
Nej exakt. Inte mycket.
Men Lei rörde sig inte. Han bara spydde ut mer snö.
Jaha. Jag lyfte upp honom. Satte honom på min rygg. Och vi sprang. Och det kändes som om tiden flög fram med oss när vi sprang där. Mitt i alla gränder.
Försökte inte märka den svidande känslan när snön trängde igenom min t-shirt.
Så mycket Lei spydde ut skulle han snart kvävas. Men jag visste inte vad jag skulle göra.

❀Laura❀

Ett vrålande bakom oss fick mig att vända på mitt huvud för att se vad som försegick.
Ismannen sprang bakom oss. Med sitt vapen höjd i skyn. Men den var tydligen tung. Till oh med för han. För han sprang väldigt långsamt.
För långsamt...
Nåt var fel. Men innan jag han tänka ut vad det var slog jag i nåt. Och huvudet kändes platt. Och jag föll till marken. Med en så stor smärta i hela kroppen att jag inte kunde resa mig. Hela jag kändes som om jag brann.

GUD VAD BRA!!!

Tänk om ismannen bara letade efter sin isglassfru? varför tyckte jag att den meningen var så rolig? x)

Alltså gah! Jag är så smart! Min idé gjorde ju hela kapitlet!

Nej, men den var rätt bra! xP Bra skrivet! Blir dock väldigt förvirrad eftersom jag aldrig kan hålla skillnad på trillingarnas namn! Kan du inte typ byta till Kim, Bengt och Cecilia istället? x)

MOHAHAHAHAHAHAHA xD
Jag älskar att förvirra folk x)


Haha x)
Jaaaa eeeeh det var roligt? xD
Jag vet inte riktigt x)

Tack♥

Har aldrig läst PJ men detta är ju jättespännande!! Bevakar .

SÅ SPÄNNANDE!!

Jättejättejättejättejättejättejätte(osv osv)bra!

Kul att du gillade det!♥
Tack♥♥


Vill ni veta hur Laura ser ut?