Moonlight shine [SV~THG]

Det har vart ett tag sen du skrev, är den ledlagt? Lolly!!

Nejnej! Har bara inte haft tid! Men halva kapitlet är iaf klart nuue! Så det kommer nog mer rätt snart!

YAAY!

Såå, det tog en liten stund men här är nästa kapitel!
Kapitel 3
Jag kände paniken komma. Det behöver inte vara jag, intalade jag mig själv. Det finns fler på A.
Jag såg hur Alicia svepte med blicken över publiken.
“Distrikt tio’s kvinnliga deltagare är…” började hon för andra gången idag. Jag blundade och höll andan. Det kommer inte bli jag, sa jag till mig själv. “Alessia Mayliee”
Jag var på vippen att skrika rakt ut, men i sista sekunden hålla inne mitt skrik. Jag gick sedan upp mot scenen med hela distrikt tio’s brännande blickar i min rygg.
När jag kom upp på scenen fick jag ställa mig på Alicias vänstra sida, och hon log glatt mot mig.
När hon sedan började prata igen kämpade jag för att inte börja gråta, det skulle ju inte direkt ge mig någon fördel, bara nackdelar.
Men medans jag tittade ut över publiken råkade jag möta Elliots blick. Han såg ledsen ut. Jag tänkte på att antagligen så skulle han få leva hela sitt liv ensam. När jag tänkte det kunde jag inte hjälpa att en liten tår trillade ner för min kind.
“Ooooooch den manliga deltagaren ääääär…” Började Alicia och drog en lapp. Sedan log hon ett klurigt leende och sa. “Jacob Cleaver”
Jag drar efter andan. Nej, nej inte han, säger min hjärna. Han var Mariah’s bror, och min bästa kompis så länge jag kan minnas. Men det var längesen vi träffades, faktiskt ända sen Mariah’s begravning.
När Jacob kommer upp på scenen möter jag snabbt hans blick, innan jag tittar bort igen. Innan hade jag iallafall kännt mig okej med det här, jag hade ju faktiskt haft en hyfsad chans att ta mig tillbaka hem, eftersom jag inte hade något problem att göra mig av med de från de andra distrikten. Och det var ju inte som om någon hade blivit tränad för det här, för det kom ju som en chock för alla. Men Jacob? Jag visste att jag aldrig skulle klara av att döda honom.
Förhoppnings vis så gör någon annan det, tänkte jag medans Alicia börjar tala.
“Nu har vi alltså våra två lyckosamma deltagare här uppe!” sa Alicia förtjust och slog ihop händerna. “Hur är det att vara så…. Lyckosam?”
Hon riktade mikrofonen mot mig och Jacob.
Jag mötte Jacob’s blick och jag vet att vi tänkte ungefär samma sak, det hade alltid varit så. Elliot och Mariah skojade alltid om att vi var som tvillingar. Och det var vi ungefär, vi gjorde nästan allt tillsammans, och har jag sagt att Mariah och Elliot träffades igenom oss?Iallafall så vände vi båda oss om exakt samtidigt, och stegade där ifrån. När vi var på väg av scenen, vände jag mig om och sa ironiskt.
“Det känns fantastiskt”
Jag hörde Alicias förskräckta mummel uppe på scenen innan jag satte händerna för öronen och slutade lyssna på allt runt omkring mig.

Lite senare hade jag och Jacob blivit tagna till en stor byggnad till vänster om torget. Där sattes jag i ett vänt rum, för att mina nära och kära skulle få en chans att ta farväl av mig, som vakterna uttryckte det. Jag själv föredrog att säga att Elliot skulle få ett tio minuters samtal med mig innan jag åkte iväg med ett tåg från distrikt 10, och alla odds talade imot att jag aldrig skulle få återvända. Sen tänkte jag på mitt och Jacobs… Jaaaa vad ska man säga? Fina framträdande. Jag suckade, och visste att jag måste hitta på någon ursäkt, för vem med mycket pengar i huvudstaden skulle sponsra mig annars? Ingen antagligen...

Efter en stund kom Elliot in i rummet. Så fort han hade gått innanför dörrkarmen, kastade jag mig i hans famn. Och där stod vi, ända till vakterna sa att han var tvungen att gå. Jag stretade imot men han gick beslutsamt ut därifrån. Jag tänkte panikslaget att det antagligen var sista gången jag träffade honom, eller ens såg honom får den delen. Han började gå baklänges bort mot dörren. När dörren började stängas log han ett sorgset leende men sa inget.
“Jag älskar dig!” slängde jag ur mig precis innan dörren stängdes bakom honom.

LÄR MIG ATT SKRIVA SÅDÄR GAAH SÅ BRA FLEISCSÖSKSHSTSUSJAH♥♥♥

JAG KAN INTE EFTERSOM DU REDAN SKRIVER TRE MILJONER GÅNGER BÄTTRE!!!!!!!!♥♥♥♥♥

NEJ DET GÖR JAG IBTE DU SKRIVER TYP 10 BILJONER BÄTTRE♥♥

DU FÅÅR INTE TALA OSANNING!!♥♥

Det gör jag inte♥

Gooooooooood!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!