Berättelse tävling...
Forum > Kreativitet > Berättelse tävling...
| Användare | Inlägg |
|---|---|
Borttagen
|
Skrivet av Hermionez-04: Du kan lägga ut min berättelse om du vill! Jippie!!! Ja vad kul! Här kommer den! Spoiler: Tryck här för att visa!Jag springer med smidiga språng och spelande muskler genom de täta, mörka träden. Vinden blåser i min silvergrå päls och hungern som lurar i magen blir allt större, jag har löpt i säkert ett månvarv nu. Allt började med de fruktade Skjutarna, de fördärvar livet för alla av vårt slag, de äter oss inte ens, de bara tar vår vackra päls och hänger upp dem på sina väggar. Natten för ett månvarv sedan var den hemskaste i hela mitt liv. När jag, min mamma, mina fyra bröder och två systrar hade kurat ihop sig i den mysiga lyan för natten kom Skjutarna med sina hemska pinnar med vassa spetsar på och riktade dem mot oss. Alla mina bröder och systrar blev träffade, men jag spelade träffad precis som mor hade lärt oss när vi var små valpar. Min mors sista ord innan hon blev ivägförd var ‘spring’. Jag är en lydig varg och jag följde hennes råd, jag var motvillig och ville inte lämna henne och mina syskon. Jag är väldigt rädd just nu, jag vet inte om mina syskon överlevde, men tyvärr tror jag inte det, alla var ju träffade av Skjutarnas vassa pinnar. Jag vet inte heller var jag är. Nu, äntligen, skuttar en oskyldig liten skogshare över den sedan länge övervuxna stigen. Jag vet att det är fel att döda djur som aldrig har dödat någon, men jag är tvungen för att inte dö av svält. Harens kött är uppfriskande, och med ny kraft springer jag vidare. Jag stannar plötsligt till, jag känner vittringen av människor. På lätta tassar smyger jag fram mot röken som reser sig mot himlen, och när jag kommer närmare ser jag att säkert ett dussin människor sitter run en eld och rabblar underliga ord på ett språk som jag inte förstår. Jag smyger försiktigt i utkanten av skogen, för långt bort för att de ska se mig men tillräckligt nära för att jag ska se dem. Det är bara gamla och vuxna människor kring elden, jag undrar var alla barn är. Då får jag syn på barnen, de sitter vid kanten av en brusande flod och fångar fisk i nät. De ser ganska intressanta ut, jag blir nyfiken och smyger försiktigt närmare dem. Alla sitter och pratar och skrattar, alla utom en flicka med lång, brun man som hänger ned över ögonen på henne. Hon sitter några meter ifrån de andra, och hon är helt tyst. Jag tar mig ännu lite närmare, jag vill inte att hon ska se mig, hon är ändå av samma släkt som Skjutarna. Då hoar en uggla någonstans bakom mig, och hela min plan är förstörd. Flickan vänder sig om, hon har stora, bruna ögon som får syn på mig. Hon ser förvånansvärt glad ut, de ledsna ögonen skiner upp och hon reser sig. Jag får panik. Jag vill helst bara springa därifrån igen, men mitt samvete säger mig att då blir hon ledsen igen. Jag tar några skygga steg tillbaka in i den trygga skogen, men de stora, glada ögonen förlorar hoppet och hon börjar att gå tillbaka till strandkanten med nedböjt huvud. Jag tycker att det är konstigt att jag blir ledsen när hon blir ledsen, nästan som med mina systrar och bröder. Jag kommer underfund med att jag tycker om den här lilla ledsna flickan. Jag smyger närmare henne och sätter mig brevid henne. Jag skäms lite över att jag gör det, nästan som om att jag var tam. Men det känns ändå bra. Flickan ler och tittar på mig igen. Hon sträcker fram sin lilla hand mot min nos, och en rysning går genom min stora kropp. Då vänder jag mig om. Jag har känt lukten av varg, inte min eller min familjs doft, utan något främmande. I den mörka skogen står det en varg som jag känner igen fast jag inte har träffat honom, det är Krigaren. Krigaren är den mest stridslystna vargen i hela skogen, han har massa ärr efter strider. Honom ska man akta sig för om man inte vill bli skadad. Nu står han där och morrar åt mig, jag förstår att han är arg för att jag är med människor. Flickan kvider till av rädsla och jag får en känsla av att vilja försvara detta lilla barn. Krigaren hoppar mot mig, och vi strider en stund innan Krigaren ger mig ett rivmärke rakt över bröstkorgen. Sedan blir allt svart. När jag vaknar så står det en massa människor och tittar ned på mig, de mumlar till varandra på språket som jag inte förstår. Allt jag ser är dubbelt, det är svårt att koncentrera sig på att tänka. Det bultar från mitt bröst, när jag ser ned på det finns det ett stort rivsår där. Det droppar ned på det vita skynket under mig. Den lilla flickan vid stranden klappar mig på huvudet, och än en gång blir allt svart. När jag vaknar för andra gången så ligger jag på gräset, flickan stryker mig över huvudet. När hon ser att jag är vaken hjälper hon mig att stå på alla fyra, det är lite vingligt men det går bra. Såret svider, men det blöder inte längre. Än en gång känner jag en doft av varg, men den här gången är den inte främmande. Ut ur skogen kommer ingen annan än min egna bror. Han springer fram till mig och vi leker runt en liten stund. Ingen av oss behöver säga något. Då kommer fem av de vuxna hanarna mot mig, och de har otäcka saker i händerna. De fångar in mig och binder fast mig vid ett träd, och de har inte lika lena och mjuka händer som flickan, nej, deras händer är kalla och hårda. Vid det trädet får jag stå i många timmar, jag är rädd och repet skaver om halsen. När natten kommer blir allt svart, och jag blir ännu räddare. Jag är inte rädd för mörkret, men jag måste ändå erkänna att det känns lite läskigt nu. Då tassar en svart skepnad fram genom mörkret, det är den lilla flickan. Hon hyschar åt mig och hjälper mig med att binda upp repen. Min bror kommer gående från det andra hållet. Nu kommer punkten där jag måste göra ett val. Att följa med min bror in i den trygga skogen, eller leva här dold tillsammans med flickan och hela tider behöva oroa mig för att bli upptäckt och dödad. Jag vet egentligen att det bara finns ett bra val. Det verkar flickan också ha förstått, för hon sjunker gråtande ner på marken med armarna utsträckta mot mig. Jag besvarar hennes kram, och hon vinkar snyftandes åt mig när jag och min bror försvinner in i skogen för att aldrig återvända. Nu börjar andra deltävlingen! Sista innlämmningsdatum är 11 oktober! 28 sep, 2015 15:15 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen