My life gets colder [SV]

DET VAR BÄST!


Du behöver verkligen inte skämmas över det!

jag bevakar

och förlåt jag vill inte verka som någon femslashgalen fangirl (fast det är jag) men sam och avery borde bli tsm

du skriver sjukt bra btw

*skäms för att jag inte har klickat mig in på den här tidigare* OMG OMG OMG VADSUPERDUPERMEGABÄST!!!! Detta är (enligt mig) den bästa ff:en du har skrivit! (Som jag har läst!)

Förlåååååt för att det tagit sån tid xD Har haft de fyra första kapitlen klara sedan jag la upp den här fanfictionen, men ärligt talat så har det varit så mycket i skolan nu att jag helt glömt bort att jag borde uppdatera xD

3. Trolldryckskonst

Jag springer genom en skog. En skugga förföljer mig, en stor och mörk. Jag känner hur marken skakar då jag dundrar fram med en kropp mycket större än min egen. Plötsligt är Bella vid min sida. Hon ler ett krökt leende.
"Vi kommer försent, Aw.
"Försent till vad?" Vill jag ropa, men tungan klibbar sig fast i gommen på mig.
"Du måste komma!" hånler hon och viker av från stigen.
"Vänta!" mumlar jag. "Vänta lite till!"
"Vi kommer för sent! VAKNA!"

Jag satte mig flämtande upp och öppnade ögonen. Vid min säng stog Samarita med stressad min och rufsigt hår.
"Kom igen, Aw!" sa hon och kastade min uniform upp på sängen "Skynda, vi kommer få straffkommendering!"
Jag kastade en blick på mitt armbandsur och konstaterade i ungeför en sekund att vi var jättesena innan jag klädde på mig och vi kastade oss iväg. Vi struntade i frukosten och genade genom en tom korridor för att ta oss till lektionen i trolldryckskonst. Tio minuter efter att lektionen börjat sprang vi flämtande in i klassrumet. Professor Snigelhorn stog framme vid svarta tavlan och verkade just ha blivit avbruten av våran ankomst.
"Miss Cold. Miss Riventree. Så ni har äntligen tänkt att dyka upp?"
"Förlåt oss professorn! Vi försov oss."
"Jaja, bra att ni dök upp i alla fall. Jag blir nog ändå tvungen att ge er båda straffkommendering. Cold, du kan göra professor McGonagall sällskap ikväll, miss Riventree, du infinner dig på mitt kontor klockan sju." Han blinkade åt Samarita som log ansträngt. Jag visste sedan tidigare att hon var en av Snigelhorns favoriter, och det kanske var tur. Om jag kommit själv så hade jag säkert fått ett hårdare straff, men som det nu var kunde han självklart inte favorisera Samarita inför hela klassen. Vi satte oss ner brevid Edwin, som var här eftersom Gryffindor och Ravenclaw hade lektionen tillsammans.
"Som jag sa innan ni dök upp", sa Snigelhorn med blicken vänd mot Samarita "så ska vi idag göra en minnesbryggd. Den får en att minnas allt man hör under en kort tid. Drycken är ganska komplicerad, men effektiv. Dock så är den förbjuden att använda på lektioner eller provgenomgångar. Ingredienser och tillvägasätt har ni på tavlan, lycka till!"
Jag såg ner i boken på den första anvisningen. "Hacka grabolbladen noga till en massa." Jag tog upp bladen från min väska och kände på kniven. Den var väldigt vass, så jag aktade mig för att skära mig eftersom jag behövde all tur jag kunde få för att lyckas. Vad jag inte behövde var att mitt blod fick drycken att explodera eller något. Skratta ni bara, men när det gäller trolldryckskonst så suger min tur! En gång lyckades jag på något mystiskt sätt sätta eld på katedern när jag satt längst bak i klassrummet. Det är sant! Men hur jag lyckades med det kommer jag troligen aldrig att få veta.
Jag började snabbt hacka bladen och hälla ner dom i grytan. Jag antar att jag inte hackade dom tillräckligt noga, för drycken blev orange istället för vinröd. Jaha, jag skulle nog behöva ett pris för det här! Ingen annan elev har väl någonsin misslyckats på det första steget i den lättaste trolldrycken på hela året. Aja, jag fortsatte med nästa steg. "Rör om sju gånger medsols medans du långsamt häller i rödblomssaften."
Det gick bättre. Även om drycken var lite ljusare än vad den troligen skulle vara, så blev den i alla fall grön direkt efter sjunde varvet. "Krossa de torkade skalbaggarna till ett fint puder och strö det i kitteln."
Ja, det gick bra! Äntligen! Jag hade förbättrats! Förr i tiden misslyckades jag alltid på tredje steget. Ingen aning om varför, det var helknäppt. Men i gengäld så gick sjätte steget alltid superbra. Jag vet vad du tänker, det är inte möjligt, men så var det! Har aldrig varit särskilt skrockfull av mig, men vissa saker kan man inte låt bli att tro på, hur knäppa dom än verkar vara.
Så gick lektionen vidare. Då och då gick det åt skogen men oftast gick det på hyfsat. Lite ibland så sneglade jag på Samaritas bryggd, och undrade lite smått irriterat hur den alltid kunde bli så perfekt. Det var ett mysterium!
Jag började få panik i slutet på lektionen. Min bryggd var blå. Blå! När den enligt boken skulle vara vinröd! Problem! Som tur var hjälpte Samarita mig.
"När bryggden har helt fel färg", sa hon. "så testa alltid att göra om sista steget igen. Du har inget att förlora på det, och det brukar fungera."

En stund senare så så gick jag, Samarita och Edwin ut ur trolldrycksklassrummet. Edwin skrattade lätt åt att hans trolldryck, som halvvägs genom lektionen hade börjat löpa amok och sprutat gröna, geggiga gnistor över hela klassrummet. Jag själv var bara lättad över att jag troligen fått min trolldryck godkänd, medans Samarita gick oss båda på nerverna genom att klaga på att hennes trolldryck inte hade haft den exakta vinröda färg som beskrivits i läroboken.

Vid lunchtid så var både jag och Samarita utsvultna eftersom vi inte fått någon frukost. Vi båda skrattade åt Edwin, som satt under Gryffindorbordet med sin läxa i runskrift. Han sa att han gömde sig för ett irriterande fan, men Samarita skämtade om att han bara gillade att titta på våra ben. Hur som helst så hade våra elevhemskamrater fasligt kul åt Edwin där han satt under vårat bord. Ingen av oss är några skvallrare, men jag tror nog ändå att professor McGonagall blev lite misstänksam då alla Gryffindorare tittade ner under bordet och skrattade.

Det var med tunga steg som jag den kvällen sa hejdå till Samarita och Edwin och gick mot professor McGonagalls kontor. Samarita hade sin straffkommendering hos professor Snigelhorn, men hon sa att hon planerade att komma för sent och göra honom irriterad för att undvika en upprepning av hennes förra straffkommendering hos honom. Då fick hon äta glass och samtala. Först tyckte jag att det måste vara typ den bästa straffkommenderingen någonsin, men sedan hon berättat vilka obehagliga områden samtalet lett till så förstog jag att hon hellre ville städa toaletter än att få en sån straffkommendering till.
Fem minuter innan straffkommenderingen skulle börja stog jag utanför professor McGonagalls kontor, drog efter andan och knackade på. Hon öppnade med ett strängt ansiktsuttryck.
"Miss Cold. Kom in!"
Jag gick förbi henne in på kontoret. På hennes skrivbord låg det fullt med papper och i hörnet så stog den en kvast lutad mot en bokhylla.
"Jag behöver dig hjälp med att sortera min inpost." sa hon, stängde dörren bakom sig och pekade på skrivbordet. "Jag vill ha allting i bokstavsordning innan kvällen är slut."
"Allt det där själv?"
"Nej, såklart inte!" sa hon stressat och tog sin trollstav från en hylla. Mr Dawson ska hjälpa dig, han störde lektionen idag och fick straffkommendering."
"Dawson ... " Viskade jag medans dörren öppnades och en pojke med smutsblont hår och gråblåa ögon kom in. Det var Caspar.

-

Så, det var det! *Andas lättat ut* Nu får ni skynda er och ösa över mig med det beröm vi alla vet att jag förtjänar!

(Skämt åsido! x))

Nej, men jag vill bara be om ursäkt för eventuella slarvfel. Har rättat till några, men eftersom jag skrev det här när jag fortfarande skrev alla mina texter på min pyttelilla mobiltelefon så är det lätt hänt. Vill också att ni förlåter mig för eventuella framtida tempusfel. Vill alltid skriva i nutid då jag skriver i jag-form, så det får ni nog leva med xD

Kram!♥

Braaaaaaaaaaaa. Skriv meeeeeeeeeeeeeeer nuuuuuuuuuuuuu.

*Överöser dig med beröm som du absolut förtjänar eftersom du skriver så fantastiskt bra* ♥

^*gör samma sak*^



Verkligen jättebra!

MAGISKT BRA!

OMRIGTMEGABÄST!♥

Sååååååå braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!