Smutsskallarnas beskyddare

Ja, det var intressant att det inte fanns Magisk försvarsteori...


Fy jävlar det var så bra, sen om du vill och har tid kanske du kn lära mig att skriva så finna, bra ff?!

Skit bra!

JÄTTE BRA!!

Grymm

Bara bäst!!!

Love it

Aww tack alla! Har, som jag skrev innan 8:an klar och den kommer ut någon gång imorgon, innan 15.00. Minerva Snape, om du vill så kan jag gärna läsa någon av dina ff:s om du har någon. Tack alla fina läsare, trodde aldrig att lilla jag skulle skriva något som blev så uppskattat.

Jag har en kort om mitt liv hur jag kom till mugglis: the mugglis new
En med kapitel 1-2. Tom dolders skoliv.... Inga är direkt aktiva

Hejsan alla! ♥
Nu kommer nästa kapitel, puss ♥
Kapitel 8
- Du menar att vi ska göra en confundusbesvärjelse på professor Flitwick? Anthon ser på mig med stora ögon. Han ser tvivlande på mig och undviker en av plantans mordförsök och smäller till den med handen.
- Det var bara en tanke, fräser jag åt honom. Vilka andra alternativ har vi?
Jag vet inte varför jag är arg, det är väl all den här spänningen mellan eleverna. Alla runt oss kastar hela tiden blickar ut genom Växthus tre:s öppning. De vill inte sluta uppe i Carrows specialinredda straffkammare, som den stackars Gryffindorelen Susan Millers, som hade varit syskonens första byte.
- Ehm ... Vi kan brygga ett polyjuiceelexir så att vi ser ut som Dumbledore, föreslår Anthon fyndigt. Eller så kan vi ha sån tur att vi råkar hitta en dödsrelik, visst vore det coolt? Antony Carter, stolt ägare av den eviga osynlighetmanteln. Hoppas bara inte att någon elak Slytherinelev skulle skära halsen av mig medan jag sover också. Det låter ganska otrevligt.
- Anthon, sluta fåna dig, suckar jag. Vi måste komma på en plan - nu.
Jag och Anthon har pratat om McGonagall under hela lektionen i örtlära, och redan fått flera bett från en elaksinnad köttätande växt med en inte så väldoftande lukt som jag inte minns namnet på. Hittils har vi inte kommit på en enda lösning som inte innebär angrepp mot en lärare (vilket vi aldrig skulle klara av) eller olika sätt att bryta sig in i den Avskiljda delen (det skulle vi inte heller klara av). Till slut så inser vi att det bästa är att försöka komma på en så bra anledning som möjligt till att få komma in i avdelningen och försöka tigga till sig en påskrift.
- Vad håller ni på med? skäller professor Sprout. De borde ha vuxit till ungefär en meter nu, och stjälken skulle ha varit ljusare. Och titta, den har inte fått sina taggar än! (Vad sorgligt, jag har alltid undrat hur det skulle ha varit att bli skadad av en växt, synd att vi inte får prova, viskar Anthon till mig.) Om ni inte arbetar på nu så kanske ni hamnar hos syskonen Carrow, och de vill ingen av oss!
Precis då, så kliver en medelålders kvinna med ett elakt hånflin fram mellan eleverna.
- Ni nämde mig, Pomona? säger hon långsamt, medan hon studerar mig och Anthon från topp till tå. Hon ser ut som en tiger, färdig att anfalla sitt byte. Som om hon bara ska bestämma sig för vart hon ska börja tortyren.
- Den här tar jag med mig, bestämmer hon och rycker tag i Anthons skjorta och knuffar honom framåt. Han ser på mig. Hans ögon är rädda. Jag kan svära att jag hör Carrow viska smutsskalle till Anthons nacke när hon befaller honom att gå.
- Du slipper undan för den här gången, flicka, säger hon till mig. Du har åtminstone inte ditt blod fullt av smuts, eller har du det? Blodsförrädare, som umgås med såna avskum.
Jag ser Carrow släpa iväg Anthon mot slottet. Jag står där, hjälplös med jord på kjolen. Men Anthon formar bara ett ord med läpparna. Ett förtvivlat och hopplöst ord. Hjälp.

Gaaah! Spännande!