Rebecka

Skriv mer, snälla!!!! Du skriver FÖR BRA!

TREDJE KAPITLET
Jag drar efter andan. Längst ner på pappret finns en liten blodfläck. Den är inte där med flit. Det är Agnes blod. Jag drar efter luft. De har Agnes.
”En rätte gång kommer att hållas i samlingsrummet”, ljuder Annes röst.
Jag tror att det är Agnes. Agnes, den åttaåriga flickan som var tvungen att lämna sin familj kommer att dö nu. Hon kommer att dö på grund av regeringen. Regeringen dödar en åttaårig flicka! William har rätt vad tänker regeringen med? Öronen?
Jag springer ner för trapporna och in i samlingsrummet. I en stol i mitten sitter Agnes fastbunden.
”Agnes”, andas jag. Jag vill inte tro det. Agnes kommer att dö!
Jag sätter mig på bänken längst fram. Jag sätter mig på kanten så jag kan resa mig på engång om det skulle behövas.
När rummet är fullt ställer sig Anne bredvid Agnes.
”Denna rättegång hålls på grund av att denna flicka hittades gömd. Hon undvek att lyssna på oss”, säger Anne.
Jag måste gripa tag i bänken för att inte resa mig upp och klippa till Anne.
En mörkklädd man kommer fram till Anne. Han håller i en pistol.
Han ställer sig framför Agnes. Han höjer pistolen.
Jag ser att Agnes darrar.
Manen kramar avtryckaren. Jag ser Agnes falla ihop i en hög på golvet.
Jag släpper bänken och går fram till Anne.
Jag tar tag i hennes arm och trycker så hårt jag kan.
”Du dödade henne! Du dödade en åttaårig flicka”, väser jag.
”Hon bröt mot reglerna”, säger Anne.
”Idiot”, skriker jag och river henne i ansiktet.
Anne skriker av smärta men jag bryr mig inte och fortsätter att riva henne.
Två vakter kommer fram och drar undan mig.
”Idiot!” Skriker jag åt Anne.
Jag dras undan av vakterna.
Jag fäktar med armarna och sparkar med benen. Jag hör att en av vakterna svär till. Jag träffade honom.

”Rebecka”, ropar Tara och kommer fram.
”Tara”, säger jag.
”Släpp henne”, säger Tara åt vakterna.
”Om hon inte skadar någon”, väser en av vakterna.
”Okej”, fräser jag.
”Kom”, säger jag till Tara.
Jag springer fram till dörren och ut.
Tara springer efter mig.
”Rebecka, kände du henne?” Frågar hon.
”Vem?” Frågar jag och stannar.
”Flickan som blev dödad”, svarar Tara.
”Ja, jo du vet att jag inte ville säga vad jag gjorde?” Frågar jag och tittar på henne med allvarlig min.
”Ja…”, säger hon fundersamt.
”Jag hjälpte flickan att gömma sig”, säger jag med darrande röst.
”Vad hette hon? Hur många år var hon?” Frågar Tara.
”Hon hette Agnes och var åtta år”, säger jag.
”Åh fy”, säger Tara och slår handen för munnen.
Jag orkar inte hålla emot tårarna längre. Jag minns Agnes kropp falla mot golvet.
Jag känner hur mina ögon fylls av tårar.
”Rebecka…, förlåt”, säger Tara.
”Förlåt för vadå?” Frågar jag och torkar av ögonen med baksidan av handen.
”Jag…”, mumlar hon.
¨”Snälla Tara säg det bara”, säger jag.
”Jag visste inte… Jag trodde att du bara skadade Anne”, säger hon.
”Jag må hata Anne men jag har faktiskt lite vett här inne”, säger jag och slår lätt på huvudet med ena fingret när jag säger ´här inne´.
Hon skrattar.
”Ja och i det där ”vettet” ingår tydligen att skada Anne som en smart grej?” Frågar hon och ler.
”Ja”, säger jag och ler.
Hon skrattar.
”Rebecka, det där var Will-humor”, säger hon.
”Vem är Will?” Frågar jag och spelar paff.
”W-I-L-L-I-A-M!” Säger hon.
”Så vadå? När det vankas kärlek drar man fram smek namn?” Säger jag med retsam röst.
Hon skrattar och slår till mig. Men jag ser att hon rodnar.
”Tara”, säger jag med allvarlig röst.
”Ja”, säger hon.
”Det kommer bli krig”, mumlar jag.
”Va?!” Säger hon.
”Det kommer bli krig”, säger jag högre.
”Men vad?! När?! Hur?!” Frågar hon mig med gapande mun.
”Jo, när vi fick reda på att vi måste jobba för dom såg du ju hur många som blev arga. Och jag hade faktiskt ögonen med mig och såg att det var många som höll med mig”, säger jag.
”Ja…”, säger hon och tänker.
”Alla de som höll med mig är revolter. Och jag tror att de kommer börja kriga mot regeringen!” Säger jag.
Tara bara gapar.
”Du har rätt”, säger hon till slut.

Vid middagen siter jag med Tara och William.
”William”, säger jag.
”Aa”, säger han med munnen full av mat.
”Tara kallar dig ju för Will. Ska jag också göra det?” Frågar jag.
”Aa”, säger han och sväljer. ”Regeringen vet om namnet William och jag hatar regeringen. Därför vill jag ha ett annat namn”, säger han.
”Okej”, mumlar jag.
Jag tittar ner på tallriken och petar med gaffeln i maten.
”Jag är inte hungrig”, säger jag tillslut och ställer bort tallriken.
”Okej”, säger Tara.
Det låter knäppt när jag tänker det men jag orkar inte gå så jag springer istället.
Jag springer uppför trapporna och till mitt rum.
Det svider till i bröstet när jag passerar tavlan.
Jag drar upp nyckeln ur fickan och låser upp.
Jag lägger mig i sängen och drar upp täcket över mig. Men jag somnar aldrig. Jag tänker på kriget och allt som har hänt idag.
Men jag måste ändå ha somnat för jag vaknar när jag känner en hand mot min mun.
Jag spärrar upp ögonen.
”Täck hennes ögon”, viskar någon.
En hand trycks mot mina ögon och handen om munnen lossnar.
”Vilka är ni?” Frågar jag.
”Eh… Rebecka?” Frågar någon.
”Ja”, säger jag.
”Rebecka, du är revolt eller hur?” Frågar rösten.
”Ja”, säger jag misstänksamt.
”Vi vill att du ska skapa en grupp för revolter”, säger rösten.
”Va? Jag?” Frågar jag.
”Ja du”, säger rösten.
”Vilka är ni?” Frågar jag.
”Jag tror hon måste se”, mumlar någon.
Handen för mina ögon dras bort.
Framför mig står en liten grupp människor. Jag känner igen någon bland dom.
”Tara?” Frågar jag.
”Ja”, säger hon.
”Vad är det här Tara?” Frågar jag.
”Det är en grupp revolter”, mumlar hon.
”Ursäkta?” säger en lite gäll röst.
Jag tittar på personen som sa Ursäkta.
”Vad betyder revolt?” Piper en liten pojke.
”Någon som hatar regeringen”, säger Tara och tittar på honom.
”Okej”, piper han.
Jag reser mig ur sängen. Det gör inget efter som jag sov i kläderna.
”Tara, vad menas med att jag ska vara en ledare för en grupp revolter?” Frågar jag.
”Jo”, säger hon och tar ett djupt ande tag.
”Vi vill att du ska vara ledare för oss. Och att du ska lära oss hur man är som du”, säger hon och andas ut.
”Hurdå som mig?” Frågar jag.
”Modig”, säger någon.
”Stark”, säger en annan.
”Våga trotsa regeringen”
”Men jag är inte modig eller stark”, säger jag.
Jag tittar mig omkring.
”Jo”, säger Tara.
”Bevisa det då”, säger jag.
”Du trotsar regeringen”
”Du hoppade på Anne”
”Du gömde Agnes”, säger någon.
Jag tittar mig omkring för att se vem som sa det.
”Vem sa det?” Frågar jag.
En elvaårig flicka sträcker upp handen.
”Hur visste du det?” Frågar jag.
”Därför att jag såg när du pratade med henne”, mumlar hon.
”Jag kanske är lite modig men jag är inte stark!” Säger jag.
”Jo”, utbrister Tara.
”Jaja”, säger jag.
”Visst jag kan vara ledare”, säger jag tillslut.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men inte det här.
Alla börjar applådera.
”Men lova mig en sak bara”, säger jag.
De nickar.
”Veck mig inte så där igen”, säger jag.
Runt omkring mig små flinar alla.
”Okej”, säger Tara och ler.

Jättebra!!!

bra!!!!!!!!!

STACKARS AGNES!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

men jätte bra kapitel!!!

Mooooore!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Åh, vad soooooooorgligt! *storgråter*
Men du skriver ändå fantastiskt, 9 3/4!!!!!

Jättebra! Stakars Rebecka

Agnes har namsdag idag!

Grattis alla Agnesar

Grattis till er som heter Agnes!