Through the Dark ~ Svensk 1D FF

Jag känner mig som en störd människa när jag skriver o.o
Det känns som att jag skriver med mig själv och ba "TARALKAHUIO RANDOM" o.o Jajaja, den här ff-en kommer gå åt ett ganska random håll xD Känner mig hur oproffsig som helst som skriver alla kapitel helt spontant utan att planera något cx Vad ska nästa kapitel handla om? Jag har ingen aning, jag vet inte förrän sekunden innan jag skrivit deeet asså tralala nu skriver jag hur konstigt SOM helst hääär wohihi. Nohh, I'm not drunk, I'm just uuuhm fangirl/tired/myself bläblä något.
Kul att ni tycker det är kul i alla fall xD Tror verkligen att det bara kommer bli merrrr mysko och mysko O.o

Uggla, snälla, om ni har idéer!! Wäää jag får aldrig uguguglorr, all tycker jag är för weirdooohh

Awesome har redan kommenterat på wp så du vet redan vad jag tycker om din ff, men jag kan säga det igen för jag känner mig generös idag...


... DET FINNS INTE TILLRÄCKLIGT MED ORD FÖR DIN AWESOMIGA FF OMG JAG ÄLSKAR DEN SJUKT!

Tehe c:

Awesomeeeee ♥ *.*

Älskar denna ff ♥

Nu har det varit eeeevigheter sedan jag lagt ut här, men har varit och lagt ut på Wattpad, och där går det mycket snabbare med uppdateringar

Kapitel 5 - Charmen övertalade mig

Jag samlar mod och bestämmer mig för att det kommer gå bra. Alltså, hallå, jag är omringad av fem av Tellus mest berömda killar, och snart kommer en bunt vakter för att skydda oss också. Japp, jag känner mig rätt så trygg nu.

Harry öppnar min hand för att trycka ner ett par solglasögon i den.

"Thanks" mumlar jag och sätter mig på dem medan vakterna försiktigt öppnar dörrarna åt oss.

Liam och Zayn är de första att gå ut med seriösa poker faces.

"A MA GADDDDDDD!" Hundratals tonårstjejer hoppar och skriker, och vissa grinar ... Tsss ...

"HAWREEH!"

"HERRE HERRE OH GUD ZAYN KOLLA JU NÄSTAN PÅ MIG, SÅG DU?!" Aw, glad för din skull, en kille kollade nästan på dig. Jag har hans strumpor på mig. FANGIRLING (not).

En millimeter i timmen rör vi oss alla mot en svart limousin. Jag kastar en diskret blick på Niall och kommer på ett skämt i mitt huvud. Vad är likheten mellan Niall och en snigel? Båda är långsamma och slemmiga. Hans hand är det i alla fall, som har rotat runt i mat och godis hela flygresan. Och han kan ju faktiskt inte hjälpa att vi rör oss segt. Men, inte snigeln heller ...

Harry trycker in mig i bilen, på ett milt sätt såklart. Jag sätter mig på ett brett säte ... öh, eh, jag skulle mer kalla det för soffa! Jag har aldrig åkt limo förr, och det är verkligen coolt hittills! Resten kommer in och sätter sig bekvämt.

"Do you like it?" frågar Niall som slått sig ned till höger om mig.

"It's okay" Jag rycker på axlarna.

Även med ögonen på Niall, märker jag att Harry sätter sig på min vänstra sida, tack vare hans hans lockar som jag ser i ögonvrån, och hans hand som letar sig efter min.

"It's okay? Limos are awesome!" tjuter Harry i ett brett, barnsligt leende.

"Oh my god, yes I know!" piper jag som inte kan hålla in min förtjusning längre.

"Oh, is that a tv?" undrar jag högt när Liam knäpper på en skärm på bilens sida.

"Uhm, obviously" mumlar Liam lite frågade och ser på mig.

"This is a space ship, omg!" säger jag glatt och lägger märke till en rad lysande knappar på olika ställen vid bildörrarna. Smidigt tar jag mig förbi Liam till knapparna och petar på en av dem.

"No, Elin!" ropar Harry när fönstrerna på bilen åker ner och fansens skrik rymmer in.

"Oopsi!" piper jag och trycker på knappen igen i hopp om att fönsterna ska komma tillbaka, vilket de gör på en sekund.

"Hehehe, sorry" Jag skyndar till sätet igen och knäpper ihop bältet.

"It's okay" Louis skrattar lågt åt mitt generade ansikte.

Jag nickar långsamt med blicken fladdrandes omkring i limon utan något särskilt mål.

"Where do you live?" frågar Harry lågt med sina ögon rakt i mina, som att han vet att jag smälter av det.

"Uhm, it's complicated ..." Jag suckar.

"Where do you want us to dump you?!" skriker Louis åt mig från andra sidan limon.

"Shut up" Harry ser konstigt på Louis några sekunder innan han återgår till vår konversation.

"But seriously, where do you want us to dump you?" frågar Harry och jag ser på Zayn som koncentrerat kammar sin lugg.

"I don't know? It's um ... Far away from Stockholm ..." mumlar jag. Jag ser ut genom fönstret att flera tjejer fortfarande springer efter limon. För att ....? Det är ju inte direkt som om killarna kommer stanna bilen och hoppa ur och gifta sig med dem ... Skaffa ett liv, tjejer ...

"We can drive you there!" säger Niall, och hans accent hörs tydligare än någonsin vid just de orden.

"It's too late, it's the other side of Sweden" skrattar jag lågt och skakar på huvudet.

"Aaaaah, I see ..." säger Harry med en blink. "Guess you have to stay at our hotel then!"

"Um, because?" Jag skulle gärna bo på deras hotell en natt eller så, mwehehe, Harry ... Oh, fast vad skulle jag säga till mina föräldrar? Typ ... "Ah, jag mötte några äldre killar på flygplatsen, och liksom följde med på deras privatplan, och nu ska jag sova med en av killarna som förresten flörtar med mig, men oroa er inte! De är berömda och har galna fans som sliter i deras kläder vart de än går!" ... Skulle inte funka. Wooh, mitt liv låter spännande när jag berättar det sådär *cool smiley*.

Okej, men låt mig berätta så här istället: "Jag träffade några på flygplatsen som verkade sjukt intresserade av mig, och jag bestämde mig för att ta deras plan istället som skulle åka en kvart tidigare än det vanliga, och de råkade vara berömda, blablabla, och det är för sent på natten för att köra mig hem, så jag får bo på hotell med STÖRSTA POJKBANDET PÅ PLANETEN!" Aaaaw, det låter fortfarande spännande ...

"Elin?" Jag vaknar ifrån mitt korta dagdrömmande (jag gör sånt ofta, dagdrömmandet) och ser på Harry.

"Ahaha, sorry!" säger jag och ler.

"S'okay" Harry ler tillbaka och klappar min axel.

"But please just come to our hotel, it'll be fun" Harry använder sin charm igen för att övertala mig. Mehh ... inte rättvist.

"Okay!" säger jag lite för snabbt och ler åt hans charm.

Jag kan se förvåningen i Harrys ansiktsuttryck, han hade nog varit beredd att kasta en massa anledningar rakt i ansiktet på mig.

Awesome!

Kapitel 6 - Put your clothes on!

Framme vid hotellet väntar inga fans, till både min och killarnas förvåning. Men det visar sig att vi parkerat vid bakvägen, och fansen står på andra sidan det breda, höga och lyxiga hotellet.

"Wow" viskar jag för mig själv när jag kliver ur bilen före killarna.

Harry ställer sig vid min sida när han också tagit sig ur limon.

"You should call your parents" säger Harry med en ganska seriös min.

"Uhm, yes" mumlar jag medan jag klumpigt rotar fram mobilen ur min handväska. Harry vill tydligen upp till hotellet så snabbt som möjligt, och drar med mig in i hotellet i riktning mot en vackert byggd trappa i marmor.

Medan Harry leder mig letar jag mig efter 'mamma' på kontaktlistan och sätter mobilen mot örat när min tumme mycket skickligt ringt upp henne.

Hotellrummet vi kommit till, jag Harry och Liam, ligger inte så högt uppe i hotellet vilket jag är tacksam för. Niall, Louis och Zayn delar rummet bredvid.

"Hej Elin, i Sverige nu?" hör jag mammas pigga röst säga i mitt öra efter några signaler.

"Japp" svarar jag tyst och fnissar till när Harry böjer sig och knyter upp mina skosnören, han är verkligen hur omtänksam som helst.

"Du kom väl hem okej? Hur gick flygresan? Berätta allt om London!" ropar min mamma så att jag får hålla mobilen en bit från örat. En av många saker jag inte gillar är att prata med mamma. Mamma överhuvudtaget. Hon är en allmänt pinsam och störd kvinna ... Inte för att låta som en typisk tonåring nu, men det är så.

Jag lyfter lite på fötterna när Harry börjar dra av skorna från mina strumpklädda fötter under.

"Jo då, resan gick bra" Jag kan inte låta bli att säga det glatt eftersom Harry dyker upp från golvet igen och ler mot mig.

"Thank you" mimar jag ljudlöst och ler tillbaka.

"Hur var London då?" frågar hon med iver i rösten.

"Det var okej" mumlar jag med en låg suck. Jag önskar so badly att hon bara kunde gå tappa rösten eller hamna i hundraårig sömn, som Törnrosa. Bara att hon inte skulle få någon drömprins sen, hon skulle få min pappa. Ugh. Jag känner ett sånt hat mot båda mina föräldrar, men det går i vågor såklart. Ibland är jag mammas lilla porslinsdocka, och ibland står vi båda och skriker argt åt varandra.

"Kom igen - detaljer!" Hon är så högljudd att Harry kan höra henne, men såklart förstår han inte språket.

"Jag berättar sen, ta det lugnt" Jag möter Harrys blick igen.

"Is she angry?" viskar han och spänner blicken en aning.

Jag skakar på huvudet åt honom. Eftersom han bara hör tonfallen måste det ju låta som att hon är arg.

"Just exited" viskar jag tillbaka.

"Vem pratar du med?" Åh, så hon måste hört våra viskningar.

"Ähum ... Jo, det är ju väldigt sent ..."

Mamma avbryter mig.

"Det är elva minuter över sju"

"Jaja, men-"

"Åh, tolv över" avbryter hon mig igen.

"Spela roll" säger jag frustrerat. "Det är i alla fall ganska sent ... så jag stannar i Stockholm över natten, hos en vän"

Det tar en kort stund innan jag får ett svar.

"Gör som du vill, ängeln min" suckar hon.

"Jag ringer imorgon" säger jag med käkarna lätt spända.

"Visst, ha det bra nu! Hejdå!" Jag lägger på utan att svara något.

"She said it was okay" säger jag enkelt till Harry.

"Are you upset or something?" frågar Harry lite oroligt och försöker fånga min blick när jag lägger min mobil i väskan igen.

Jag suckar.

"It's ... it's my mom, she's so ... UGH!" säger jag irriterat.

"I like my mum" Harry ler milt.

"That's good" Jag försöker låta som att jag bryr mig.

Jag ser mig omkring i hotellrummet för första gången och lägger märke till en hög med resväskor bredvid en ljus skinnsoffa. De måste ha blivit räddade ifrån fansen. Åh, nu blir nog Zayn glad.

Min, som är pastellrosa, ligger överst på fem andra väskor. Oj, det måste vara till både Liam till Harry. Man behöver nog mycket mer om man är så kända som dem ...

Jag ställer mig på tå i Zayn för stora strumpor för att ta ner den, men Harry hindrar mig och lyfter ner den åt mig. Han måste verkligen sluta vara så hjälpsam och snäll jämt, jag känner att jag måste göra något tillbaka då, eller säga tack som en idiot hela tiden.

Jag ger honom ett väldigt brett leende med huvudet lätt på sne. Det måste varit ett ganska läskigt leende, om jag tolkar hans min rätt ... Okay Elin, let's never do that again.

Jag hinner bara dra upp resväskans dragkedja några centimeter där jag sitter på golvet innan Louis kommer springandes in i rummet och ropar:

"SLEEPOVER!"

Liam suckar tungt.

"Oh no" mumlar han och kryper ihop i soffan.

Strax efter Louis kommer både Niall och Zayn som hoppar vilt och högljutt in i rummet och sen börjar hoppa runt i sofforna. Till och med jag ser detta som en dålig idé ... och jag som brukar vara så kulig!

Med ett "wohooo" joinar Harry dem och gör en liten moonwalk, fast typ ... i luften. Hm, intressant.

"OKAY! Haz, sitt down. Lou, SHUT UP! Niall, stop jump so high, it scares me. Zayn ... omg put your clothes on, we have a girl here!" Liam tar rollen som daddy direction och täcker för sin hand skyddande framför mina ögon.

"Oh, ahahaha, forgot you were here, Loubou" flinar Zayn med en gapandes Louis till höger sig, de står fortfarande i soffan.

"HEY, I'M NOT A GIRL!" skriker Louis ut med ett par svagt uppdragna smilgropar.

"Aw, Louise, everybody knows it" Zayn gör om hans namn till ett tjejnamn.

"Knows what?" frågar jag och slickar på Liams handrygg för att han ska släppa handen.

"She licked me" skrattar Liam lågt, nästan lite förtjust.

"That Louis' a girl" förklarar Zayn och poserar snyggt med sin halvnakna kropp så att Liam blir tvungen att kasta sin handflata framför mina ögon igen.

"Zayn!" väser Liam.

"So, if you're a girl, Lou, will you be my girlfriend?" frågar Harrys röst flörtigt.

"NIALL! Am I fat?" ropade Zayn till Niall som måste smitit iväg till köket.

"No, your thin, look!"

"AOW!"

"Sorry, Harold, I'm in love with someone else!"

"WHAT?!"

"Your fat Niall ..."

"NO, I TRAIN EVERY DAY!"

"GUESS WHAT ELSE YOU DO EVERY DAY TOO - EAAAAT!"

"YOU EAT TOO!"

"YOU EAT MORE!"

Jag fattar nästan ingenting av det jag hör, och jag vet inte heller om jag skulle förstå mer om jag såg ... jag kanske inte ens vill se vad som än pågår.

"Shut uuuuuup! Stop poking Zayn stomach for God's sake! And what's up with the wedding, Mr and Mrs Styles?!"

"TOMLINSON!"

"STYLES IS COOLER!"

Liam suckar irriterat och drar mig ur hotellrummet, ut i korridoren.

"I'm sorry, they are so immature" mumlar Liam och drar fingrarna genom sitt rufsiga hår.

"It's okay, I'm just so thankful you let me live here!" säger jag snabbt och lite pipigt.

Han ler.

"Stay here, I'll go talk to the ... Uhm, boys!"

Jag ger honom en nick med ihoppressade läppar innan han försvinner in genom dörren igen.

Bara en, två sekunder efter tystnar alla killarna samtidigt. Hm ...
___

Kommentera, och följ mig gärna på wattpad för snabbare uppdateringar ♥
http://www.wattpad.com/user/Eirinn_And_Niall

Meraaa