Du kan lita på Inez Malfoy ~3

jättebraa♥

Gud vad bra du skriver♥

Åhh nejmen usch vad jg älskar allt ♥ du skriver fantastiskt 8} good work inez ^^

Riktigt bra skrivet Love it♥

Jag vet att jag inte skrivit på så länge nu men ni har varit duktiga och tålmodiga ♥ Så här kommer nästa kapitel!
Och tack för alla kommentarer!! Jag har inte hunnit svara på alla men ni ska veta att jag alltid läser allas kommentarer och ler lika stort varje gång! Ni är så söta och jag uppskattar det verkligen! ♥




Del 3 Mot Hogwarts

Knack knack. Jag vände mig snabbt mot dörren till mitt rum, där stod Draco.
”Det..det är dags nu..” sa han snabbt, vände och gick nerför trappan till hallen.
Jag satt kvar vid mitt skrivbord en stund. Alla mina saker var packade och låg i min koffert på sängen. Puzzele låg i en bur bredvid och sov djupt. Det enda som hördes var hennes lugna spinnande. Jag tittade ut genom fönstret. Jag tänkte på hur underbart det skulle bli att träffa Melanie, Lexi och alla andra igen. Då kom jag plötsligt och tänka på min sten. Den blå stenen som jag fick av Melanie förra året. Den som jag använt för att kontakta henne hela sommaren. Jag hade glömt att packa ner den i kofferten. Jag öppnade snabbt översta lådan till skrivbordet där den brukade ligga men den var inte där. Jag rotade igenom hela lådan men ingen blå sten.
”Inez?!” ropade mamma nerifrån.
”Jag kommer! En sekund bara..”
Jag började leta i den andra lådan men där låg bara en massa gamla skolböcker. Tillslut öppnade jag tredje lådan och där på toppen låg den. Jag pustade ut och lyfte upp den. Då såg jag plötsligt att den legat på en ram. Jag lyfte upp ramen och vände på den så att jag såg fotot inuti.
Det var en bild på mig och min familj. Den bilden som jag slängt i golvet den dagen jag blev sorterad in i Gryffindor. Sprickan som separerade mig från de tre andra var fortfarande kvar. Jag ställde mig upp och öppnade kofferten. Jag tog fram min trollstav och satte mig ner på golvet igen med staven i ena handen och fotot i andra.
”Reparo” viskade jag och såg hur sprickan försvann. Jag tittade på min pappas stolta min och hans hand på min axel. Min bror stod bredvid mig och log stort. Bakom honom stod mamma. Och längst fram stod jag med mitt axellånga blonda hår och strålande leende. Allting hade varit så enkelt då, när jag var liten.
Jag tittade mot lådan till skrivbordet igen och såg ännu ett fotografi. Jag plockade upp det och log stort mot bilden.
Där stod jag och Riley. Han hade sitt vanliga charmiga leende och tindrande ögon. Vi skrattade tillsammans.
”Inez!” ropade mamma igen och jag packade snabbt ner båda fotografierna i kofferten och tog med mig den och Puzzele ut.

”Vi ses snart min mörka ängel” sa min pappa och kysste min panna. Jag nickade och gav en kram till mamma. Vi hade färdats via flampulver till ett hus i närheten av Kings Kross. Jag och Draco gick tillsammans till tågstationen men så fort vi sprungit igenom muren så sprang jag iväg från honom. Jag letade som en galning efter Melanies långa bruna hår. Tillslut såg jag henne stå och prata med Colin Creevey. Jag sprang upp bakom henne, ställde vagnen med min väska och katt åt sidan och kramade henne bakifrån. Vi skrattade högt och hon vände sig om och kramade mig tillbaka.

Vi letade upp en kupé tillsammans med Colin och Dennis Creevey, men de två pojkarna fick knappt en syl i vädret efter att jag och Melanie börjat prata. Det fanns inget stopp på oss. Vi hade inte sätts på hela sommaren, förutom genom stenen och vi hade skickat tusen ugglor men det var inget i jämförelse med att få träffa min bästa vän face to face. Vi pratade om allt Melanie gjort i sommar eftersom hon gjort väldigt mycket roligare saker än jag. Melanies mugglarföräldrar älskade att resa och göra saker ihop hela familjen. Jag önskade att jag kunde följt med Melanies familj på en utflykt någon gång men det skulle aldrig mina föräldrar gått med på.
”Åh jag höll på att glömma, här!” Melanie sträckte fram en bok till mig och log stort.
”Vad är det här?” frågade jag förvånat och tittade ner på boken och läste titeln ”Unga hjärtan”
Jag tittade ner på första sidan av boken, den var svart med ett rött hjärta med tre stygn i.
”Du har ju berättat hur du älskar romantiska böcker och tja…jag berättade det för min mamma och hon sa att jag skulle ge den här till dig. Hon har skrivit den själv.” svarade Melanie stolt.
”Du behövde inte…”
”Jag vet! Det var därför jag gjorde det” Vi skrattade och jag önskade att hela året skulle fortsätta såhär.

Hans gyllene ögon stirrade in i mina, hans ansikte rörde sig närmare mitt. Jag kände hur min puls steg när våra läppar möttes.
Boken jag fått av Melanie hade redan fångat mig. Jag kunde inte låta bli att tänka på Riley när jag läste. Jag började undra vart han höll hus.
”Jag kommer snart tillbaka” sa jag till Melanie, la undan boken och gick mot kupé dörren.
”Åh, låt mig gissa..Riley!” Melanie höjde busigt på ena ögonbrynet och jag log lite generat tillbaka.
Jag började gå genom tågkorridoren och tittade in i varenda kupé efter min mörkhårige Slytherinvän. När jag tittade in i det elfte båset såg jag en annan vän med en aning mörkare hår än Riley. Vid fönstret satt Harry, jämte honom satt Hermione och Ron. Jag tittade snabbt in i kupén igen och blev chockad när min och Harrys blickar möttes. Jag log snabbt och han log tillbaka. Sen gick jag nervös förbi. Gud vad pinsamt det där kändes.
Jag fortsatte genom korridoren men såg inte till Riley. Plötsligt började tåget sakta ner och jag tittade ut genom fönstret. Först fick jag en slags dejavu från mitt första år på Hogwarts då tåget stannat på grund av ett gäng dementorer. Det hade slutat med att Neville Longbottom spillt ut en varm brännande vätska på min mage och det första av Hogwarts jag fick se var sjukhusflygeln . Men den här gången var det inga dementorer utan vi var framme vid Hogwarts.
Jag vände mig om för att gå tillbaka till min kupé när jag plötsligt såg Riley. Jag gick fram och kramade om honom. Han berättade för mig att han hade gått omkring i nästan hela tåget och letat efter mig. Vi skrattade.
”Jag måste gå och hämta mina grejer men..vi ses sen okej” sa jag och vi delade på oss. När jag kom fram till min kupé så märkte jag att Melanie och Creevey bröderna redan hade gått. De hade även tagit mina väskor. Jag log för mig själv och började gå efter de sista eleverna mot utgången av tåget. Jag började springa ikapp Riley och hans kompisar.
”Det är helt otroligt att ministeriet låter dig gå fri Potter, jag är säker på att det finns en cell i Azkaban med ditt namn på!” Jag kände direkt igen min brors röst och vände mig snabbt om. Draco, Crabbe och Goyle stod vid Harry, Ron och Hermione bara några meter bakom mig. Harry gjorde sig redo att slänga sig på Draco men Ron höll fast honom.
”Vad var det jag sa, han är helt galen” sa Draco uppkäftigt och fortsatte gå med sina dumma vänner i hälarna.
”Håll er borta från mig!” skrek Harry efter dem.
Jag stod kvar och tittade på dem när Draco gick förbi mig. Han gav mig en retande blick och ett elakt smil. Jag tittade anklagande tillbaka. Sen vände jag mig om och sprang ikapp honom.
”Vad skulle det där vara bra för Draco! Bara låt han vara…” röt jag i ansiktet på min bror.
”Vad är problemet syrran, jag trodde du var på vår sida nu” Draco gjorde highfive med Goyle och fortsatte bort mot slottet.
Jag tittade med avsky på Dracos rygg men fortsatte bort mot vagnarna som skulle ta oss upp till Hogwarts.

Amazongsupermegabra!!! Som jag har väntat!!!

Åh du skriver gudomligt, älskar det ♥

AWESOME!!!!

Jättebra ^^
Du skriver sjukt bra!