Jakten efter mördaren [SV]

Vet vad? Hihi, efterbliven
( Jag alltså )

Vad motersyckelmannen och det gör/är

Ja! Det är bra Matti

okej

Det gör ingenting

Kapitel 1

Det var en solig dag, jag och mina två kompisar Emanuel och Musse stod på tågstationen, dom skulle ut och tågluffa.

" Jag åker i kapp er när bilen är klar, jag måste bara hitta någon som kan köra " sa jag.
" Ja, visst " sa Musse fort.
" Ring mig när ni kommer fram " sa jag.
Musse och Emanuel gick på tåget och dom stängde dörrarna.
" Ha det så kul, då.." Sa jag tyst för mig själv.

Jag balanserade på spåret efter tåget, nu var jag ensam, utan Musse och Emanuel men det skulle nog gå bra ändå.

Jag gick till parkeringen där min mamma målade, hon skulle måla något fint på väggen på parkeringen. Jag gick fram till min bil och gungade på den så att larmet gick igång.
" Sluta med det där Victor!" Ropade mamma.
Jag suckade och slutade.
Jag och mamma satte oss vid ett litet bord på parkeringen.
" Vad föreställer det?" Sa jag och tittade på målningen.
" Apor, från människa till apa " sa mamma.
" Men det är ju tvärtom, apa till människa " sa jag.
" Jag vänder på det för att visa att vi är påväg mot grottstadiet igen " sa mamma.
" Är det bra betalt?" Sa jag.
" Betalt? Det är parkeringsbolaget som betalar, jag får 1 200 heldagsparkeringar plus materialkostnader " sa mamma.
" Men vad ska du med det till, du har ju ingen bil! Du har ju inte ens körkort " sa jag.
" Allt handlar inte om pengar. Är jag din mamma?" sa mamma.
" Ja, du är min mamma men det är ju så.." Sa jag.
" Vadå?" Sa mamma.
" Men allt handlar om pengar " sa jag.
" Börja inte nu igen. Antagligen så betalar man hyran eller så tågluffar man med kompisarna " sa mamma.
" Ja, jag vet " sa jag.
" Eller så flyttar du hem till mig. Men det vill du inte " sa mamma.
" Nej.." Sa jag.

Efter samtalet med mamma så gick jag till Glaspalatset där min tjejkompis Sonja jobbar

" Men jag är ju kvar i stan! Jag ska också jobba hela sommaren " sa Sonja och kom ut med en glasstaty.
" Ja.." Sa jag.
" Vi kan ju hitta på saker tillsammans! Vi kan.. Till exempel.." Sa Sonja.
" Ja..?" Sa jag.
" Det är lite svårt att komma på precis nu.. Ja, vi kan göra massor med roliga.. Saker. Bada till exempel " sa Sonja.
" Men jag ska åka efter dom Sonja " sa jag.
" Men du har ju inget körkort Victor " sa Sonja och smakade på statyn som hon hade gjort.
" Nej.. Men det gör ändå inget, jag kommer ju att dö av depression " sa jag.
Sonja log och sträckte fram ett körkort.
" Det trodde du inte va? Jag kan bli din chaufför " sa hon.
Jag tog kortet och tittade närmare på det, Sonjas glada min suddades genast ut. Sen tog hon tillbaks det.
" Jag har aldrig sett någon som är så deprimerad som du! Du ser ju ut som ett spöke!" Sa Sonja.
" Tack.." Sa jag.
" Jag vill ha lite Happy Times. Vi åker och badar!" Sa Sonja.

Jag visste att Sonja aldrig skulle sluta gnälla så jag fick lov att följa med henne till den lilla sjön

" .. Och hallon är dem viktigaste ingrediensen i glassbakelserna. Hallon är ju bäst! " sa Sonja.

" Men Gud så larvigt! Det är ju bara vatten!" Sa Sonja.
" Jag har ingen lust, okej?" Sa jag.
" Herregud! Nä,nä.. Det är du som missar.." Sa Sonja.
Sonja gick fram till vattnet och knöt upp morgonrocken.
" Victor, kan du ta den?" Sa Sonja och gav mig den.
Jag gick fram och tog den innan hon skrek till och rusade ut i vattnet, jag satte mig på närmaste stenen.
" Ångrar du dig inte nu va?" Sa Sonja och dök.
" Nej det gör jag inte " sa jag.
" Gud, så härligt!" Sa Sonja.
" Havet är så härligt " sa Sonja.

En blå jeep stannade bakom ett litet berg framför sjön, en man med en brun tröja öppnade fönstret och tittade på oss utan att vi märkte. Han tog upp en cigarr och bet loss toppen på den, log och spottade ut toppen ur fönstret, han stoppad cigarren i munnen och tände på utan att slita blicken från Sonja.

" Victor! Jag har fått kramp " sa Sonja helt plötsligt.
Jag reste mig sakta upp, bakom mig stod mannens bil.
Sonja försvann under ytan och kämpade för att andas.
" Victor! Hjälp!" Skrek hon.
" Sonja? Vänta!" Sa jag.
Jag gick ut i vattnet men backade när jag märkte att skorna var på, jag försökte att knyta upp dom men det var svårt.
" Hjälp!!" Skrek hon igen.
Jag struntade i skorna och sprang i vattnet och simmade så fort jag kunde ut till henne.
" Hjälp!!" Skrek hon igen.
" Jag kommer. Ta det lugnt!" Skrek jag.
Hon tog tag i mig och pressade mig under ytan för att själv hålla sig ovanför vattenytan.
" Hjälp, hjälp " skrek hon.
Tillsist fick jag ingen luft så jag svimmade av.
" Victor.." Sa Sonja och drog mig upp till ytan.
" Hjälp!!" Skrek hon igen.
En joggare såg allt, han rusade i vattnet för att hjälpa.

Jag hörde pip från en maskin som mätte min puls långt borta någonstans

" Victor, jag ringde till bingohallen, jag berättade vad som har hänt, att du låg på sjukhus. Mr Splendid sa atta han skulle fixa en ersättare, bra va? " sa mamma.
Mamma hade med sig en stor chokladask till mig.
Jag såg på mammas ansiktsuttryck att någon stod vid dörren, jag tittade dit och såg Sonja men cowboy-hatt.
" Hej " sa hon glatt och vinkade.
Jag suckade djupt och låtsades att sova.
" Förlåt Victor. Det var inte meningen att dränka dig. Du ska få en present " sa Sonja och tog en till bit av min choklad.
" Lukta! Parfym. Ska jag läsa det år dig? Vill du det?" sa Sonja
" Härmed lovar jag, Sonja Berglund att vara Victor Erixsons chaufför hela sommaren, detta kontrakt är bindande och kan bara brytas av mottagaren " läste Sonja och tog mer choklad.
" Victor.. Hör du överhuvudtaget vad jag säger!?" Sa Sonja.

SAMTIDIGT PÅ POLISHUSET:
Samma man som satt i bilen och gjorde så att Sonja fick kramp satt bakom en bänk på polishuset tillsammans med en hund som bara gnäller.

" Voff, voff " sa mannen och skrattade.
Polischefen kom inrullandes i sin permobil som gnisslade och lät något förskräckligt. Han körde fram till mannens skrivbord och krockade i det innan han hann stanna. Chefen la fram några papper på skrivbordet.
" Ja, jag är glad att du är här. Men om jag ska vara ärlig så förstår jag inte vad gör du här. Med dina meriter.." Sa chefen.
Hunden sprang ut ur sin bur och la sig i ett hörn.
" Det där är Charlie, en halvblind gammal bomb-hund som bor här på stationen. Vi brukar turas om att ta hand om den. Du kanske har hund själv?" Sa chefen
Mannen tittade på Charlie som låg och morrade.
" Wrow " sa mannen.
" Nähä " sa chefen.
" Varför sökte du hit?" Fortsatte chefen.

SAMTIDIGT PÅ SJUKHUSET:
Mamma satt i ett annat rum och pratade med en läkare

" Tolv minuter stod hjärtat stilla, det är lång tid. Normalt sett så brukar hjärnans vävnader skadas men i detta här fallet så verkar det..ha gått bra " sa läkaren.
" Wow.." Sa mamma skakat.

SAMTIDIGT PÅ POLISHUSET:

" Trött på mitt gamla distrikt, på skrivbordspatrullerandet " sa mannen och tände en cigarr.
" Äh.. Du är välkommen " sa chefen.

SAMTIDIGT PÅ SJUKHUSET:

" Kommer han att bli helt återställd?" Sa mamma.
" Hade det varit någon grad varmare i vattnet, så.. Men det är svårt att säga, men nu får han ta det lugnt i en vecka, ligga still i sängen, så tyst och mörkt som möjligt " sa läkaren.
" Wow.. Tack " sa mamma.

HEMMA HOS MIG:

Telefonsvarare: " Det är Allan. Jag har ett bröllop om 20 minuter, jag har gymnastikskor på mig, kan du komma till kyrkan med ett par riktiga skor? Lyft på luren då!"

Jag hörde inte att han ringde, jag låg i sängen med hörlurar och kastade boll mot väggen. Tillslut tröttnade jag och gick upp till tv-spelet men denna gång hörde jag att det ringde.
" Ja det är Victor " sa jag.
" Hej, det är mamma, hur mår du?" Sa mamma.
" Det är bra " sa jag.
" Ska jag komma upp med lite mat?" Sa mamma.
" Jag har kvar den igår " sa jag och la mig på sängen.
" Tänk på att ligga mörkt och stilla!" Sa mamma.
Det stämde ju inte, jag hade kläder på mig och gick runt och spelade och alla gardiner var uppe.
" Om du bara känner minsta av yrsel.." Sa mamma.
" Ja, jag lovar " sa jag.

Då hördes det trumpeter utanför, jag gick till min stjärnkikare och tittade ut, en liten kör gick runt och spelade trumpet och efter dom gick det en man och spelade han med, fast han hade ingen trumpet utan han spelade på låtsats, han hade en kostym som satt lite slarvigt på och ett bandage runt huvudet.
Plötsligt så stannade mannen och började sig ner för att knyta skorna, en annan man småsprang och satte sig i sin bil bakom mannen med bandaget och körde rakt på honom.
" Nä.." Sa jag tyst och tittade bort, när jag tittade igen så log mannen och gick efter kören igen.

Det blir lite rörigt så här i början men sen blir det bättre och roligare! Snart händer det saker!